Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



torsdag 1 juli 2010

Om en Trädgårdsvandring.




Låt mig börja med att berätta hur glad jag blir över era besök och inte minst över era uppskattande kommentarer. Jag skulle naturligtvis kunna skriva en tjock bok om min älskade trädgård och mina tankar kring den och måste anstränga mig vid varje inlägg för att begränsa mig. Men era vänliga kommentarer får mig att tro, att det verkligen finns ett intresse inte bara av att se på mina lätt förljugna foton från trädgården utan också av att läsa om den.

Det är ju så, att varje bild jag väljer ut ger mig idéer om flera olika tänkbara vinklingar och inlägg, vilket påminner mig om hur det är i trädgården. Det finns olika vägar att förflytta sig på och beroende på vilken väg man väljer få man olika intryck och associationer och olika bilder och berättelser kan målas upp.

Man kan också ha olika 'Glasögon' på när man tittar på både vår och andras trädgårdar. När jag visar trädgården har jag flera uppsättningar glasögon, som jag mer än gärna lånar ut.

Det ena paret utgår från hur trädgården såg ut när vi köpte den.
Vad vi har gjort och hur vi tänkte. Idéer och praktiskt genomförande. Problem och lösningar.
Ett annat par visar trädgården genom mina drömmarglas. Hur jag vill att trädgården ska se ut och upplevas. Hur jag vill utveckla trädgården för att få den att se ut som jag vill.

Men man kan naturligtvis också bara strosa runt och uppleva trädgården precis som den är...
Njuta av de olika rummen, häckarna, kombinationerna av växter och ljuset eller rynka på näsan över växtval och ogräs, allt beroende på vem man är och vad man själv har för ideal och förutfattade meningar.

Själv brukar jag beskriva min trädgård som ett Galleri. Jag har skapat ett antal bilder och när man förflyttar sig i trädgården möts man av dessa bilder precis som i ett Galleri och det är upp till var och en att uppleva bilderna i det på sitt eget sätt.


Allt detta tänkte jag på när jag inför förra inlägget plockade fram den gamla liftbilden från 1988.
Och jag tänkte på hur man upplevde 'Trädgården' då.

En trädgårdsvandring på den tiden innebar, att man gick ut på 'Gräset' framför huset.
 Såg öppningen i häcken och gick dit.
Gick genom. Tittade höger. Tittade vänster.
 Det var det! Sedan vände man och gick in igen. Denna lilla promenad tog endast några få minuter i anspråk och den behövde heller inte upprepas, eftersom scenariot inte förändrades nämnvärt under säsongen.

Jag kan lova, att en trädgårdsvandring idag tar betydligt längre tid. Alldeles väldigt mycket längre tid.
Och man gör gärna om den. Åtminstone jag. Om och om igen. Och varje dag har det hänt något nytt.

Nu ska ni få följa med på en liten kort promenad till samma öppning:

 

Vi står precis framför huset och den ljuvliga verandan. Det är sen eftermiddag och solen står lågt.
Framför oss ser vi ljuset genom en öppning i den höga häcken. Vi går över den runda gräsmattan mot det lockande ljuset och det, som skymtar där framme....








En ny öppning!
Vad månde finnas där bakom?
Men Oj!
Vad i hela fridens namn är det hon har i rabatten?


Svar på fråga 1:
Det får ni se i ett annat inlägg.

Svar på fråga 2:
Jo, det är Kirskål.
Den förhatliga.
Men sköna.


Och om detta vore en fysisk vandring, hade vi här gjort ett stopp för förklaring och förtydligande.
Men nej, kirsen är inte tänkt att bli permanent. Den hade infilterat 'rabatten' och skulle grävas upp i år men eftersom jag redan påbörjat flera gräv- och renoveringsprojekt kändes det övermäktigt att gapa över ännu ett.
Alltså fick kirsen stå kvar och också blomma och förhoppningsvis kommer denna lilla Blomstergata att renoveras nästa år i stället. Blommorna kommer att klippas av innan de sätter frö och provisoriskt ersättas av en alldeles ny liten favorit: Orlaya grandiflora. Om henne kommer också ett eget inlägg.



11 kommentarer:

  1. Vill se mer, vill se mer...

    Verkligen spännande foto!

    Må väl.

    SvaraRadera
  2. Fortsätt, snälla! Jag vill oxå veta vad som finns bakom nästa häck och runt nästa hörn....
    å kirskål hm, invasiv så man inte hinner eller orkar med men ack så vackra blommor, som små spetsdukar!
    Väntar med spänning på fortsatta inlägg!
    Kram Ullis

    SvaraRadera
  3. vad fint du skriver om din trädgård...följer gärna med på vandring...kramis semlan

    SvaraRadera
  4. Jag är en av dom som gärna både läser och tittar på bilder. Din trädgård är så underbar. Gör en bok om den jag skulle läsa. Den är spännande. Ja helt underbar. Ha en fin dag/Gela

    SvaraRadera
  5. Njuter av dina bilder, vill också se mer.
    Ha de bra
    `Mariana

    SvaraRadera
  6. Vad roligt att få veta mer om trädgården och tankarna bakom (och bilderna naturligtvis!!)
    Vilket otroligt arbete som är nedlagt och vilket tålamod. Häckar växer ju inte upp med rekordfart.
    Det ger en vacker och mäktig rumskänsla med dessa gröna väggar och portaler.
    Vill se mer! :)

    Ha det fint!

    SvaraRadera
  7. Att växtplatsen för din kirskål är magiskt vacker kan jag försäkra. Även om jag fotograferade ur samma vinkel har dina foton en helt annan skönhet - du är mästerlig!
    Jag kan lova att mina tankar var många när jag lämnade häckplatsen. Och nattens tankar handlade om ordvändningar och kakrecept...
    Kramar

    SvaraRadera
  8. Fint att kirskålen får vara till lite glädje om än för en kort tid.
    Jag vandrar gärna vidare...med och utan glasögon ;)

    SvaraRadera
  9. Tack för den vandringen ser redan fram emot nästa :)

    Underbart om du vill skriva om hur ni tänkt när ni byggt upp trädgården tips ideer och problem och massor med fina bilder förstås

    SvaraRadera
  10. Livsnjutaren:
    Det kommer, det kommer….
    Jag är så glad, att bilderna uppskattas.
    Ha det gott!

    Ullis:
    Så länge det finns fler hörn och fler, som vill titta, så fortsätter jag.
    Kram

    Semlan:
    Tack.
    Det är bara att hänga med!

    Gela:
    Jag är tacksam över att det finns sådana som du!
    Ha det gott!

    Mariana :
    Jag saknar ord. Det är så roligt, att du vill ha mer.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  11. Boije:
    Tänk, här sitter jag i Skåne och beundrar ditt hus, din trädgård och din storslagna natur.
    Tänk, att du kan vilja se mer av mitt platta landskap och min trädgård….
    Det kommer mer!
    Och jag återkommer till din blogg när tiden räcker till mer än att rensa och klippa…
    Ha det bra!

    Skogseva:
    Jag skulle vilja se dina bilder. Jag är inte övertygad om att mina bilder överglänser dina.
    När det gäller både bak- och formuleringskonst är jag däremot helt säker på vem som är mästerlig. Jag ser med spänning fram mot dina alster – på båda områdena.
    Kramar

    AnnCharlotte:
    Kirskålen är vacker.
    Men den bör hållas kort.
    Annars blir nöjet betydligt mindre men desto mer långvarigt….

    Carolina:
    Trevligt, att du uppskattade den korta promenaden. Som slutade i ett kirskålsinferno.
    Jag var lite rädd, att skrämma bort läsare både med det och med trista redogörelser för hur jag tänkt och det gläder mig, att det kan ge nya tankar åt andra.
    Fortsättning följer.

    Eva

    SvaraRadera