Jag brukar alltid ha en samling krukor på gårdsplanen.
Från början för att ge lite liv åt den stenöken den då var.
För att det är den plats jag passerar varje gång jag ska ut.
För att det är det jag ser, när jag tittar ut genom köksfönstret.
För att det är där nyinköp alltid först landar, när de kommer hem.
Ibland ger detta upphov till helt nya tankar, eftersom växter, som inte alls var tänkta att hamna tillsammans gör just det och visar sig vara oväntat fina tillsammans.
Genom att leka med krukorna på gården hittar jag ibland kombinationer, som jag kanske aldrig kommit på annars....
Genom att leka med krukorna på gården hittar jag ibland kombinationer, som jag kanske aldrig kommit på annars....
I år blev det en blandad kompott.
Hade tänkt hålla mig till färgskalan i förra inlägget kompletterat med grått och lite mörkare purpur men det blev lite blått också, eftersom jag sprang på den nya lilla Verbena bonariensis, 'Lollipop'.
(Det legitimerade också, att jag inte ryckt upp de självsådda plantorna av purpursporren, Linaria purpurea.)
Dessutom finns trion jag visade i förra inlägget.
Jodå. NÅGRA hann komma fram ur gömslena.
I år blev det lite slarvigt och ofullbordat.
Orensat runt om. (Det självsådda grobladet platsade förstås. )
Och lite slarvigt fotograferat. Men ganska charmigt ....
Absolut charmigt! och visst är det som nära huset viktigt, det är ju det man ser mest och det som ger en skönhetsupplevelse i vardagen.
SvaraRaderaha en skön helg!
Otroligt charmigt och underbara tillsammans. Med en sån utsikt hade jag tillbringat massor av min tid stående i köksfönstret. Jag håller på att rensa upp i min köksfönster-rabatt. Hittills har den inte varit så viktig utan mest 'vad som helst bara det inte är bar jord'. Ska absolut tänka till lite extra nu.
SvaraRaderaKram
En kruksamling är en jättebra lekstuga....jag brukar ha min på altanen...
SvaraRaderaMed så stiliga krukor kan innehållet vara nästan vad som helst det blir snyggt ändå! Min käre make vojjar sig för varje ny kruka som köps. Att den rätta storleken, formen, färgen aldrig finns hemma har han ingen förståelse för - källaren är ju full av krukor... Dessvärre är alltd de krukor jag vill ha så orimligt dyra. En urna för 1500 kronor känns inte rätt när plånboken är tunn.
SvaraRaderaI dag är nävorna nedklippta - det blir 15 till dig och 5 till mig själv!
Kramar från mig
Tack för din trevliga hälsning på min blogg! Jag har tittat in här då och då, på din blogg, den är så fin! Och din trädgård ser helt fantastisk ut! Jag råkade se en bild på din italienska munkhätta, som jag är så förtjust i men inte lyckas med, hur gör man för att få den att trivas?
SvaraRaderaHälsningar
Katarina
Hej Eva!
SvaraRaderaVad roligt att du tittade in hos mig! Aldrig kunde jag tro, att du skulle hitta något intressant i min blogg. Nu har jag gått igenom varenda månad på din hemsida. Jag blev fast, det är en sådan fascinerande trädgård, ja hela historien bakom dess uppsving och förfall och uppsving igen är ju helt fantastisk. Dessutom skriver på ett så underhållande sätt och har en sådan språkmelodi att det är en fröjd att läsa! Dina foton är fyllda av poesi. Jag fördjupa mig i din blogg en annan gång när jag vill ha en riktigt trevlig stund.
Ha det gott!
/Ruben
Älskar krukor.... Flexibla och vackra doningar man kan göra mycket med.... Din stora urna i bakkanten är helt underbar... Det blir så fint också med många krukor tillsammans... blir lätt en rabattkänsla...... Tror inte man kan få bättre köksutsikt än den du har... Vackert!
SvaraRaderaKram Charlotte
Sophia:
SvaraRaderaDet allra viktigaste.
Hoppas denna din helg också blir skön…
Lotta:
Nja, jag kanske inte står vid fönstret så mycket men det är många blickar som flyger genom det.
Kram och en skön helg önskar jag dig
AnnCharlotte:
Både roligt och givande med krukor. Och sannolikt arbetsbesparande…
Eva:
För en gångs skull är din analys felaktig. Bortsett från den stora tomma urnan är plantorna på gården planterade i standardkrukor i prisklassen ’3 för en spottstyver’. Och eftersom krukorna står tätt, syns de ju faktiskt inte heller.
Med detta sena svar kan jag också meddela, att nävorna äro planterade.
Kramar
Katarina:
Jag tackar för dina vänliga ord och kan berätta, att den italienska munkhättan är en klar favorit också här. Vackrare blad får man leta efter.
Men jag kan nog tyvärr inte ge något tips för att få den att trivas. Min är planterad i djup skugga i dammslänten. Det betyder, att den har fuktigt runt fötterna vår och försommar och ofta torrt på sensommaren. Den vanliga munkhättan, Arum maculatum, är planterad med samma förhållanden och växer också den och verkar trivas. Men medan den dessutom växer ute på den betydligt torrare ön, så vill italienaren inte alls växa där utan bara tynar bort. Kanske kräver den helt enkelt mer fukt än sin svenska kusin.
Snälla Ruben!
Din blogg är fylld av godbitar. Vackra foton på både djur och växter. Vackra och spännande växter. Foton från din egen trädgård och från resor och utställningar. När jag första gången hittade till den, minns jag, att jag tänkte, att jag nog inte hade något att komma med. Skulle jag verkligen lägga ut mina bilder från min trädgård? Så dina komplimanger värmer verkligen. Inte trodde jag, att du skulle hitta något intressant i min blogg….
Ha det bra du också. Så kanske vi hörs av igen!
Charlotte:
Jag älskar också krukor. Både vackra krukor i sig och att göra arrangemang med krukor. Många växter tycks dessutom både trivas i och se bättre ut i en kruka. Och om de inte gör det – ja, då är det lätt att byta ut dem!
Och min trista grusplan, där jag har svårt att tänka mig en rabatt, har fått liv tack vare krukorna.
Kramar
Eva