Sista (?) delen. Kvannen och dess sällskap.

Jag tänkte avsluta presentationen av den nya pilrabatten.

   (De tre första inläggen om rabatten hittar du här:

 Nygammal rabatt, Nygammalrabatt del 2 och  Grobladet.)

Jag tänkte presentera sensommarens tre stora stjärnor i rabatten och de mindre men ack så viktiga statisterna. De tunga mörka huvudaktörerna och deras ljusa, lätta motspelare.

Den första och kanske största dominanten har ni redan sett: Angelica gigas, Rödkvanne.
Som en primadonna reste hon sig över de andra växterna och intog scenen med stor värdighet.


Hon samverkade redan på knoppstadiet på samma sätt med den mörka flädern, som klotlöken gjorde med det röda grobladet.   Och de fortsatte, att utgöra ett vackert par också sedan kvannen slagit ut. (Ursäkta  fotot!)

Hennes mörka, tunga huvud hade sin motpol i de vita kungsljusens spiror. 
Och så till sist vaggades hon till ro av miscanthusens  lätta vipppor. 
Och när kvannens lyskraft började avta, lyfte jag dit en av mina mörka dahlior.   Så vackert. Men aj, jag glömde fotografera, innan jag klippte av alla blommorna för att ta in!
Vad tänkte jag på? Men det kommer nya och jag hoppas kunna bjuda er på några bättre foton av kombinationen framöver. 
Och alla de små vid deras fötter. Statisterna, som lyfte upp och gav resonans. Alla de vackra bladen.
Den fina lychnisen, orlayan, gauran, klinten, den grekiska vädden, astrantian och flera till. Det får nog bli ett alldeles eget inlägg om dem. De kan inte bara avfärdas i en bisats. Vill bara visa blomstertobaken (som eg. inte alls var tänkt att ha här - jag ville ha mer rent vitt) men som visade sig passa alldeles förträffligt ihop med allt det mörkt brunröda. 
Här med grobladet, som ännu pryder sin plats om än illa tilltufsat av både sniglar och larver och som gör en sista honnör med sina fröställningar, som måste klippas av  inom det snaraste, om inte hela gräsmattan ska bli en grobladsmatta.... 
Men hur blev rabatten i sin helhet? För en rabatt klarar sig inte på enbart en samling växter, som sinsemellan passar bra ihop. Långt därifrån. En rabatt ska kunna ses på avstånd och det är helheten som räknas.
En rabatt är större än summan av de växter som planterats där. Precis som trädgården...
   
Jag tycker, att rabatten fyller sin funktion. Den är vacker. Också på avstånd. Att de enskilda växtena tilltalar mig, förstår ni nog.


Det är inte meningen, att det ska vara en iögonfallande eller prålig rabatt utan tanken var, att den ska knyta ihop det relativt ljusa partiet med skuggpartiet där bakom. En knappt märkbar övergång, som om man måste titta lite extra på för att uppmärksamma. Men jag tycker, att det blev fint och om man tittar ännu lite närmre, så finns det alltså många vackra växter att glädjas åt.......


Nu funderar jag över hur jag ska kunna utveckla denna tungsinta men lättfotade rabatt. Förbättra de svagheter den naturligtvis har. Hur mycket vågar jag satsa med tanke på sorkarna, som uppenbarligen gillade rabatten?

Nej, det var nog inte sista gången ni fick se den här rabatten...