P.S.

Med risk att trötta ut er vill jag göra ett tillägg om den nygamla rabatten.

Jag åkte till plantskolan i  helgen för att köpa ytterligare ett fågelbad av samma enkla men vackra typ, som jag redan har i trädgården. Men jag borde ha förstått, att eftersom det var flera år sedan jag köpte det gamla, det därmed  troligen skulle vara i det närmsta omöjligt att hitta ett likadant. Och nej, det fanns naturligtvis inte längre kvar!
Men väl på plantskolan gjorde jag i alla fall en lov till perennborden. Jag har alltsedan jag började med den nya rabatten tänkt, att den aklejruta, som visade sig vara så passande i rabatten, borde följas upp av violruta, Thalictrum delavayi.

Den fanns tidigare i trädgården men tillhör gruppen av växter, som 'försvann'. Jag ska inte säga, att jag 'jagat' den men vid de besök jag gjort på plantskolor, dvs. varje gång jag råkat komma i närheten av en sådan, så har jag tittat och frågat efter den men fått svaret, att 'den är tyvärr slut'. Men denna gången fanns den. Både den rena arten och den namnsort, som jag helst av allt ville ha nämligen 'Hewitt's Double'. Jag valde ut de två största och finaste exemplaren, som fördes hem i triumf. Väl hemma bar jag ut plantorna till rabatten. Och det var då jag upptäckte, att den ena plantan var helt knäckt (avsliten) ända nere vid roten. Kvar fanns (förutom en stor lös del med flera blomstänglar) bara en ynklig bladrosett. Nåja, jag tog blomställningen och höll tillsammans med pionen för att se om mina tankar varit riktiga.



Sedan stoppade jag ner, den redan slokande, avbrutna plantan i en kruka. Med lite tur kanske den bildar rötter.......
Men sannolikt betyder det, att nästa års blomning inte blir riktigt vad jag hoppats.



Som tröst blommar i alla fall de tacksamma kungsljusen oförtrutet vidare.
Här den tvååriga Verbascum blattari.



Från baksidan av rabatten ser man soffan, som jag suttit på åtskilliga timmar denna sommar.



På soffan står de plantor av blomstertobak, som med undantag av en kort tillfällig reträtt, prytt rabatten men som aldrig blev planterade.

De som så mycket annat... Nu får de ge plats för violrutan.



Bakom soffan och häcken finns den där gången, som jag skulle ha grävt om och förnyat.
Men jag har tänkt om, vilket inte bara är ett vackert sätt att uttrycka, att jag inte hann.
Mer om det kommer. Tillsammans med en massa annat som jag inte hunnit med i sommar.


PS. Den blå blomman i förgrunden på första bilden är Nicandra physalodes, 'Leanderklocka'. Uppkallad efter den legendariske plantskolemannen Per Leander i Ystad, som var den som lanserade den i Sverige. På andra håll kallas den Ballongblomma. Men för mig är den förknippad med Per, som jag en gång fick den av. Det är en av alla de växter, som försvann och jag har inte sett den på ca.10 år. Nu dök den upp i den rabatt jag grävt om och som jag tänkt skulle förbli oplanterad denna säsongen. Men när jag såg de prickiga bladen kunde jag inte dra upp den..... Det var, som att återse en gammal god vän. Och den förstärkte min tanke på att komplettera den tunga rabatten med något friskt avvikande.



Leanderklockan är en ettårig växt, som självsår sig frikostigt. Den kommer igång ganska sent men växer sedan snabbt och kan blir en och en halv meter hög och nästan lika bred.