Några jag inte hann med

Oj! Redan höst?
Och allt som jag inte hunnit med! I 'plantskolan' står alla sommarblommorna, som jag inte hann plantera ut i rabatter eller ens i krukor...  Meningslöst att dra upp plantor och sedan inte hinna plantera ut dem? Nja, jag vet inte det. Jag har ju njutit av dem ändå. Fast på ett annat ställe än jag eg. tänkt. De har glatt mig, där de stått och väntat på att bli ompysslade och vattnade. Och jag har grupperat dem efter färg och form....

Här en trio: Skönbinka,  ampelpilört och den där ljuvliga blomstertobaken, som ni redan sett i den nygamla rabatten.

Alla tre är växter, som tillhör både kategorin 'Sådana jag en gång hade' och kategorin 'Lätta att föröka'.  Fast fröna från blomstertobaken, som jag en gång fick  i England och sedan sparade egna frön från, lyckades jag inte få att gro igen, vilket kanske inte var så konstigt 15 år senare... Men den sort jag spontanköpte frön av, Nicotiana 'Avalon Lime/Purple Bicolour' eftersom jag tyckte, att den påminde om den gamla var fin den också. Skimrande i olika blekrosa nyanser med en touch av lime.  
Skönbinkan (murbinkan), Erigeron karvinskianus, såg jag första gången i England, där den ofta får självså sig i skrevor i trappor och murar. Som en rikblommande liten tusensköna i vitt och rosa... (Här på en gammal bild på en av de många vackra trapporna på Great Dixter.)
I England överlever den vintern och är alltså eg. perenn även om den vanligen anges som ettårig hos oss. Men det beror på att den inte är härdig. Den är lätt att fröså och kan självså sig här också men hinner inte utvecklas om man inte förkultiverar den. Däremot kan man övervintra den frostfritt och i så fall få stora, fina plantor tidigt året därpå.   Plantorna på bilderna blev tyvärr sådda alldeles för sent och har därför inte hunnit växa till sig som de borde. De hinner normalt bli betydligt tätare och med rikligare blomning och blomma hela sommaren men jag hoppas alltså kunna övervintra dem. De fyller med lätthet själva upp en stor kruka.

Den tredje i buketten, Ampelpilörten, Polygonum capitatum, hittade jag i en frökatalog från Chiltern Seeds för många år sedan. Jag tyckte, att den var lite rolig, eftersom jag såg den som en liten kusin i förhållande till sin stora släkting (?) jätteparkslidet (Polygonum sachaliense).......
Och jag hade dem bredvid varanda. Den lilla, lilla ampelpilörten i en kruka bredvid det jättestora parkslidet. Men den är vacker och odlingsvärd i sig själv med sina små, runda, rosa blommor mot det vackra bladverket .   På bilderna har en del av bladen blivit lite trista men jag tror, att det beror på den torra och varma sommaren. De plantor, som stått lite skuggigt har behållit sina friska, mönstrade blad. Också detta är eg. en perenn växt, som inte är härdig hos oss men den är lätt att övervintra och växer snabbt till sig.  Jag brukar övervintra den i en fönsterkarm och tidigt på våren klipper jag ner den. De avklippta skotten rotar sig snabbt i ett glas vatten. Dessa planteras, toppas och det avklippta kan användas som nya sticklingar. På så sätt räcker en enda övervintrad planta till åtskilliga en bit framåt sommaren.   Jo, också den frösår sig välvilligt. Det dyker ofta upp småplantor bland de andra krukväxterna. Och i år sopade jag ner lite av de utblommade resterna, som hamnat i fönsterkarmen och strödde i ett såtråg, där den tänkta sådden inte grott. Strax hade jag ett helt tråg fullt med småplantor..... Men rädes inte: Utomhus har jag aldrig sett småplantor av den, så något ogräs blir den inte i vårt klimat. Dess engelska namn (Knotweed eller Smartweed) antyder dock, att den kan bli det under andra förhållanden.  Tre tacksamma och lätta växter alltså, som pryder sin plats både i krukor och i rabatter. Både binkan och ampelpilörten har ett lite löst och hängande växtsätt, som gör sig bra i krukor men de fungerar också som marktäckare i rabatten.