För att (åtminstone för stunden) avsluta mina inlägg om fåglar och fågelfotografering:
En bra fågelbild ska innehålla allt, som andra bra bilder ska ha.
Min idealbild har nog både skarpa och oskarpa inslag.
Kontrasten i att båda finns, gör bilden mer intressant i mina ögon.
En helt oskarp bild kan vara mycket vacker och förmedla oerhört mycket känsla men lite skärpa ger för mig bilden större kvalitet.
Det ger dessutom betraktaren trygghet, i att det finns en stadga, en fast punkt att fästa blicken på.
(Och det förmedlar känslan av att fotografen KAN... Att han eller hon vet vad han/hon gör och medvetet har valt oskärpan.)
När det gäller en fågelbild, vill jag gärna ha skärpa på ögonen, klorna eller vingarna.
Men jag har sett mästerliga och vackra naturfoton, där man endast kan ana konturerna av en fågel.
Som i alla foton är ljuset viktigt. Kanske det viktigaste.
Ljusspelet i bilden. Ljuset som reflekteras i ett öga, silas mellan vingpennorna eller spelar i fjäderskruden.
En bra bild berättar gärna en historia.
En bra bild berättar gärna en historia.
En avbildning av en sittande fågel är, om den inte ingår i ett sammanhang, nog i de flesta fall ganska ointressant, oavsett hur välexponerad eller skarp den må vara.
Däremot kan ett bra fågelporträtt vara oerhört spännande och uttrycksfullt.
Och sannolikt väldigt svårt att åstadkomma.
Oavsett motivet är kompositionen viktig.
Det får gärna finnas en rörelse, dynamik, inbyggd i bilden, antingen fågeln (fåglarna) själv rör sig eller inte.
En bra bild ska dessutom kunna väcka eller förmedla en känsla.
Allt behöver inte serveras i bilden. Som betraktare ska man själv kunna lägga in något i bilden.
Nej, jag tror inte, att jag SNART kan visa er BRA fågelbilder. Långt därifrån.
Men jag fortsätter att lära mig, vilket just nu mest tycks innebära, att jag inser hur svårt det är.
De fågelfoton jag hittills är mest nöjd med, tog jag på gården en kylig dag i början av mars förra året
De fågelfoton jag hittills är mest nöjd med, tog jag på gården en kylig dag i början av mars förra året
av kajorna, som bråkar om trädgårdens mest attraktiva boplats, skorstenen.
Både skärpa och exponering kunde ha varit bättre men
ögonen kan urskiljas (med lite god vilja), ljuset lyser genom vingpennorna och klorna mot antagonisten tillsammans med de öppna näbbarna förmedlar kajornas hetsiga och högljudda kivande.
Dessutom förställer det kajor, som jag i motsats till många andra gillar...
Men just nu är detta framför allt bilder, som signalerar VÅR!
Men just nu är detta framför allt bilder, som signalerar VÅR!
Jag minns, att det var förfärligt kallt om fingrarna när jag tog fotona.
Jämförelse med andra foton tagna vid samma tidpunkt visar, att snön fortfarande låg kvar, liksom isen på dammarna och de första snödropparna hade ännu inte slagit ut.
Men även om kajorna inte tillhör flyttfåglarna, är deras bråkande inför bobyggandet ett riktigt vårtecken.
Men även om kajorna inte tillhör flyttfåglarna, är deras bråkande inför bobyggandet ett riktigt vårtecken.
Fullt i klass med stararnas ankomst.
Och när jag nu tittar ut på kajorna, som fortfarande mest är kaxiga mot både småfåglar och fasaner tänker jag, att SNART, SNART kommer ni att trätas om att få bygga bo i vår fina skorsten.
Apropå vårtecken, så såg jag för någon dag sedan årets första duva.
Jag efterlyste ju duvorna för ett tag sedan, helt omedveten om att de tillhör flyttfåglarnas skara.
Efter att jag skrivit blogginlägget läste jag, att de var de första av flyttfåglarna att återvända.
Och för någon dag sedan såg jag alltså en duva spatserande på den uppskottade gången framför huset.
Spejande som om den rekade inför sitt definitiva återkommande.
Med detta avslutar jag sviten av fågelinlägg (även om jag kommer att fortsätta att försöka förkovra mig) och
SNART
blir det trädgård för hela slanten igen!
Ja jag kommer nog aldrig att bli en bra fågelfotograf inser jag nu när jag läser ditt inlägg. Ack.
SvaraRaderaDin bild av kajorna är fashinerande. Den ser nästan ut som en målad tavla. Det som är bäst är ögonblicket som du fångat. Helt super!
Kramar
Härlig bild...fint med de av ljuset genombrutna vingarna....
SvaraRaderaJag ser gärna fler fina fågelbilder men längtar såklart också efter trädgårdsdito......
Gillar dina fågelbilder!
SvaraRaderaDu skulle behöva kajskydd i skorstenen inte bra om dom bygger i den skorsten du använder...
Oj då, nu inser jag vilken konst det är att fotografera!!! Skönt med blommor för de är ofta rätt stilla;)
SvaraRaderaHa det gott!
Det var en total nyhet för mig att skogs- och ringduvan är flyttfåglar medan tam- och turkduvan är stannfåglar! Jag trodde i min enfald att alla våra duvor övervintrade. I år gjorde de definitivt rätt som flydde all snö...
SvaraRaderaKajor är ju ganska allmänt illa sedda fåglar, men jag avundas dig dina. Jag hade gärna haft en drös av dessa personliga fåglar i och runt trädgården. Dessutom är de ju 'svartfåglar' - vackra att se på och underbara om man lyckas fånga dem på bild!
Kramar från en borttöande ås
Hej kära du visst var det Lillebeth. Saknar hennes blogg, vet du om hon har det bra?. Nu skall jag läsa runt här på din blogg och lära mig lite. Ha en fin fin kväll/Gela
SvaraRaderaNämen det måste ju vara tokigt tidigt för duvorna att redan komma, till och med för Skåne.... hoppas den klarar sig. Vilken tänkvärd artikel du har skrivit om fotografering!
SvaraRaderaHa det bra! Åsa
Så många fina fågelbilder du visat oss och så härliga texter. Jag gillar också att ta kort på fåglar.
SvaraRadera:)
Emma
Annelie:
SvaraRaderaJag tackar för berömmet.
Men ack, ack, ack! Jag blir lite orolig, när jag läser din kommentar. Meningen var rakt inte, att få dig (eller någon annan) att tappa modet. Tvärtom. Jag ville visa hur mina egna fågelfoton utvecklas från allmänt blurr och dela med mig av mina tankar kring det. I förhoppning om att någon kanske skulle kunna ha lite nytta av det. Inte att få dig att tappa lusten. Du kan om du vill!
Kramar
Mariana:
Du har säkert alldeles rätt! Vi är nog lite nonchalanta, som tror att det är O.K. eftersom kajorna alltid bott där. Men skorstenarna består av flera rökkanaler och kajorna nyttjar väl antingen mellanrummet eller kanaler vi inte använder. Fast det har hänt, att det hamnat fågelrester i kakelugnen när vi sotat.....
Men vi har faktiskt diskuterat, att försöka stänga dem ute.
Tack och kram
Charlotta:
ALLT kan göras till en konst! Grönsaksodling, matlagning - you name it.
Dvs man kan nog göra det mesta lite bättre. Åtminstone jag! Frågan är väl vad man väljer, att försöka höja kvaliteten på. Att göra något av, utöver det lättaste sättet.
Blommorna flyger förvisso inte sin väg men ibland är det irriterande också med små vindpustar, som får dem att böja sig precis när man trycker av.... Blomporträtt är väl för övrigt också en konst... Har sett flera fina på din blogg!
Ha det bra du också och många tack för dina rader!
Skogseva:
Det var en nyhet för mig också. Jag har inte saknat duvorna förrän i år.
Det är mycket man lär sig när man bloggar och googlar....
Och jag delar helt din förkärlek för de svarta kråkfåglarna.
Kram från mitt vattenhål
Gela:
Jag hoppas Lillebeth har det bra. Kan tänka mig, att hon hör av sig till dig. Din omtanke värmer också mitt hjärta!
Åsa :
Så roligt, att du (anonyma) uppskattade texten.
Den ensamma ringduvan var nästan surrealistisk där den fram skred i snön med högt huvud. Om jag inte hunnit fotografera den, så hade jag knappt trott mina ögon. Vi får hoppas, att den hittar någonstans att ta skydd och få mat tills våren kommer på riktigt. Jag har inte sett den här igen.
Ha det bra!
Emma :
Jag tackar. Dina ord lyser upp i grådasket. Vi är nog många, som uppskattar fåglarna och försöker fånga dem på bild. Själv är jag, som framgått, novis på både fåglar och fågelfoto och hoppas, att mina elementära rader kan ge något till andra.
Kramar
Eva