Undrens tid

Våren är pånyttfödelsens tid.

Undrens tid.

Efter vinterns hårda famntag smeks vi till livs av en ljummen vind och ett lite ovant skarpt och stickigt ljus. Med nymornade ögon konstaterar vi, att (åtminstone en del av) de växter vi trott vara döda och förlorade till vår oförställda och oerhörda glädje kommer med nya skott.

De torra frön vi stoppar ner ner i jorden svarar med att plötsligt kasta upp en trotsig grodd.
Det är ett lika stort under varje gång.

En del frön gror lätt och utan problem men orsakar trots det glädjeyra.

Andra drar ut på tiden.
Är nog för svåra. Kräver kanske speciella förhållande, som jag  inte kan erbjuda dem.
Men trots det hoppas jag.

 Varje morgon hoppar jag ur sängen och skyndar till mina sådder. Ska något nytt ha grott?
 Ett enda litet grönt strå kan skicka mig till himlen.

 JAAAA! Jippi! Hurra!

Ett under har skett!

Jag pratar ömt med de små. Pysslar och duschar och hoppas, hoppas, att de ska resultera i de orgier jag drömmer om.

Ute i trädgården vaknar livet långsamt upp.

De första lökväxterna sträcker sig mot vårmorgonen.

Orsakar glädjefnatt hos mig.

 Jag beter mig som en tok.
Klappar och smeker de små. Jublar högt och skuttar omkring som en våryr kanin.
Ligger på magen och försöker fånga ögonblicket med kameran.

Det är så vackert!

Aldrig är väl trädgården vackrare än nu, skrev jag en gång i mars, när den blygrå himlen ilsket blängde ner på kala häckar med vita stråk av snödroppar och snöklockor.

Och jag tycker så nu också. Jag tilltalas av det grafiskt rena.
När trädens och häckarnas silhuetter avtecknas mot en dramatisk vårhimmel.
De vita drivorna av snödroppar och snöklockor må påminna om den förhatliga gångna vintern men ändå inte.

Det ÄR vackert.

Och jag förundras och njuter av detta naturens under vartenda år.
När naturen föds på nytt.
Och jag med den!

Och inte minst:

Jag förundras, njuter och är oerhört tacksam för det under,
 att jag har fått förmånen, den stora lyckan att få bo och uppleva detta från första parkett.

Just nu förundras och gläds jag dessutom över det faktum, att min blogg har valts ut som en av 10 av en, i alla fall för mig, ny tidning, Isabellas. 
Först såg jag det bara som en del av tidningens marknadsföring av lanseringen av tidningen  i Sverige och kände mig kallsinnig.

Om än smickrad av att bli utvald.

'Min lilla blogg´....
En blogg, som enbart handlar om mitt eget lilla Paradis.
Med praktiskt taget enbart mina egna foton från och mina tankar om min egen trädgård.



Det är också en blogg , där jag inte drar mig för att berätta om de lite tyngre sidorna av trädgårdslivet.
En trädgård blir inte till av sig själv och om man inte har stora resurser,
kräver det både uppoffringar och arbete, för att få den till vad man vill.
Jag tar min trädgård på stort allvar.
För stort, tycker kanske någon.

Men:
Min trädgård är en plats där jag både arbetar och leker, njuter och lider......
Min trädgård är både min arbetsplats och min lekplats, mitt andrum och mitt livsrum.

Mitt Paradis.

Jag hälsar er, som hittar hit nu välkomna och hoppas, att ni ska finna det mödan värt att komma tillbaka.
Och jag blir väldigt glad om ni kommenterar era intryck.

Och jag tackar ödmjukast om ni vill lägga en röst på min blogg!



Dagens bilder av snöklockor och snödroppar är framför allt tagna i den 'naturlika' delen av vår trädgård, vid den stora dammen.
Den del av trädgården, som är min favorit så här års.