Guld värt

Det är guld värt, att själv skörda fröer, så dem och därigenom kunna få fler plantor.
Och det är lätt.



Undantaget är en del av de växter vi odlar, kanske framför allt de ettåriga sommarblommorna, som är så kallade F1-hybrider.
 De utgör första generationen av en medveten korsning och om man tar frön från dem,
kan utfallet bli lite hur som haver.
 Som mamman eller som pappan.
Eller något helt annat!

Men de flesta, eller i alla fall väldigt många, kommer 'rena' från frö med vilket menas,
att fröplantan blir som moderplantan.

Och det är guld värt, att själv kunna dra upp plantor.
För en ringa penning kan man få väldigt många plantor.

Eftersom jag har en stor trädgård men liten kassa, började jag redan tidigt att själv föröka det växtmaterial jag hade med hjälp av frön och sticklingar.



Och ....DET ÄR SÅ ROLIGT!
Inte bara att ha tillgång till en egen liten plantskola, där man kan hämta vad man behöver.

Själva odlandet skänker en glädje, som är svårslagen.

Allt från glädjen när den första lilla grodden knycker på nacken,

via när man börjar räkna groddarna: 'Tänk jag har 25 plantor...'
till tillfredsställelsen av att SJÄLV ha dragit upp det, som i slutändan skänker glädje i rabatterna.

DÅ drog jag varje år upp tusentals småplantor.
 Roligt men arbetskrävande.
Och en uppgift, som för mig innebar, att det var nästan omöjligt att åka hemifrån....

 För växtbebisar är som alla andra spädbarn.
De måste pysslas om hela tiden.
Får inte bli blöta för då blir de kinkiga och inte heller för törstiga för då kanske de rentav dör.
 De ska ha rätt temperatur i förhållande till det tillgängliga ljuset och om man inte har tillgång den automatik som yrkesodlare har, betyder det, att det är ett väldigt flyttande...

När jag släppte trädgården, var fröuppdragningen det första, som jag gav upp.

Det kändes meningslöst, att dra upp småplantor, som jag kunde förvänta mig att sniglarna skulle äta upp i samma ögonblick som jag planterade ut dem.

Det var lika meningslöst, att dra upp perennplantor, som ofta tar flera år på sig innan de är klara för utplantering när jag började åka iväg på träningsläger och liknande.
Det tog inte lång tid förrän de plantor jag hade på tillväxt hade strukit med.
Drunknade de inte när det regnade, så torkade de om det var torrt.
Och flera års passande var bortkastat.

För något år sedan trodde jag mig inse, att jag ALDRIG mer skulle dra igång frösådder igen.

 Så jag kastade bort mina gamla anteckningar.

Såtråg och pluggbrätten rönte samma öde.

När jag i fjor av någon outgrundlig anledning köpte några påsar frö, kunde jag väl aldrig föreställa mig vad det skulle leda till.

Men så fort första fröna var i jorden var jag fast.
Igen.

Nu är det som att börja om från början.

Och det HADE varit guld värt, att ha kvar de listor och anteckningar jag gjorde då.
Idag kan en stor del av informationen om fröuppdragning hittas på nätet men mina egna anteckningar om jordblandningar och optimala groningstemperaturer och hur jag skulle kunna uppnå dem, hade varit värdefulla.
Det HADE varit guld värt, att ha de pluggbrätten, som jag samlat på mig och
det HADE varit guld värt, att ha tillgång till de odlingsytor och kallbänkar, som jag hade då.

Ytor, som numera är upptagna av annat.
Drivbänkarna ruttnade sönder och togs bort.
Källarutrymmet blev förråd.
Mitt Blom- eller trädgårdsrum mötte samma öde.

(Fast ska vi vara ärliga, så är 'Förråd' ett alldeles för vänligt uttryck med tanke på allt det bråte, som hamnat där.)
Till och med det gamla växthuset hade fyllts med allsköns skräp.

Växthuset, som dessutom hade intagits av både spindlar, sorkar och grannkatter befriades från det allra värsta.

Sådderna flyttade in i den övriga oredan.

Men lusten hade vaknat .

Under sommaren samlade jag frön från en del av de växter jag skaffat.

Och i år har jag dessutom köpt fler än 50 olika sorters frön!

Wow, vilken blomsterfest det ska bli!
Jag njuter redan.
Jag sitter i min kammare och lägger upp bilder på växterna bredvid varandra på min dator och ser framför mig de ljuvligaste kombinationer, som ska växa fram  i sommar..

Det är då jag inser, att jag möjligen (OK troligen) tagit mig vatten över huvudet.
 För hur ska jag klara av detta?
Var ska jag hysa alla småplantorna?

Och det är brått.

Redan är det dags, att skola om de första och ett snabbt överslag ger vid handen, att jag troligen kommer att ha över tusen småplantor om en månad. Kanske ännu fler.....

DÅ fixade jag det.
Men nu....?

Så på samma sätt som jag ropat 'Reclaim the Garden' skrider jag till verket med stridsropet:
'Ge mig mina odlingsbord och -bänkar tillbaka!'

Och det händer saker!

En del utrustning fanns, som tur var, kvar och togs fram.

Men källartemperaturen låg runt 10 grader och inte ens rumstemperaturen nådde upp till de 20, som en del fröer behöver för att gro. En del sådder placerades ovanpå pannan.
Men en del behövde ljus för att gro. I kombination med de där 20 graderna.
Då slog jag till!
Gjorde en av de största investeringar jag gjort....

Köpte ett minidrivhus/växthustunnel med undervärme. Dyrt men alldeles underbart!
Det var effektivt.
Känslan när jag går ner i den kalla källaren och lättar på förlåten är obeskrivlig.

Inne i kuvösen grodde det snabbt.
Och snart hade jag små knubbiga, friska plantor, som raskt blev klara att flytta ut.

Några bordytor sopades rena.



De gamla armaturerna fanns kvar..

Men jisses!
Tusen småplantor kräver mer än några bord!
Och fönsterkarmarna börjar redan bli fulla.

Fortsättning följer......