Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



lördag 27 augusti 2011

Ska jag eller ska jag inte?



Jag antar, att ni undrar vad jag håller på med.
Varför jag inte uppdaterar bloggen, besöker eller kommenterar hos er.


Det har funnits många hinder.
Många skäl.
Dels är väl inte mitt humör på topp just nu.
Dels konstrar fortfarande tekniken för mig, vilket i många fall helt omöjliggör surfande.
(Vissa bloggar kan jag inte alls titta på.) 
Och dels har jag haft lite annat för mig.


Humöret ska ni slippa.
Datorn gör mig galen.
Kameran är nu på verkstad och det kommer att gå på fabriksgarantin.

Men :
Jag hade tänkt trösta mig med att åka på fotokurs/workshop den här helgen och det kunde jag ju inte göra utan kamera.
Käre maken ordnade en ersättningskamera.
Av annan modell än min egna.
Skulle jag kunna åka på fotokurs med lånad kamera?
Tänk om jag skulle skada den?
Och skulle jag kunna hinna lära mig att hantera den i tid?


Jag var VÄLDIGT angelägen.
Helgkursen/workshopen skulle handla om fotografering av vilda djur, så det skulle inte direkt finnas tid för att stå och fundera över hur man snabbt skulle ändra inställningar.
Det gällde att både lära mig funktionerna och att kunna utföra ändringarna snabbt.

Jag kastade mig över bruksanvisning och kamera.
Sedan kastade jag mig ut i trädgården, som ju brukar kunna erbjuda motiv.
Både stillastående och rörliga,.


Efter en del turer in och ut för att rådfråga manualen fick den till slut följa med ut
och det blev många stunder med bok och kamera på den gröna stolen.


Och till slut tyckte jag, att jag hade något så när koll på det viktigaste.

Många blomfoton hade tagits.
(Några ska ni få se i kommande inlägg.)


Lika många fjärils- och sländbilder.

En hel del snabba kast upp i luften för att försöka fånga någon av svalorna som svissade förbi.
Gick väl sådär.
Något bättre med kråkorna.


Men det var ju ju det jag behövde kunna...
Stillasittande sländor i all ära men nog skulle jag väl kunna fotografera en flygande dito.


Inte helt lätt, kan jag berätta.
Det blev många bilder på himmel med något diffust blurr.
Men till slut funkade det.
Ingen bra bild men hyfsat skarp på en flygande slända högt däruppe över häckarna.



(Alla bilder i inlägget är tagna med det makroobjektiv, som satt på kameran hela tiden.)

Vad det var för kurs och hur det gick?


Jo, jag åkte till skönt belägna Christinehof, där Terje Hellesö alltså skulle hålla en workshop med inriktning att fotografera vilda djur.



Kom tidigt, strosade runt och gjorde några sista test.

Och fegade.

Tyckte/trodde inte, att jag vare sig kunde tillräckligt eller var tillräckligt komfortabel med den nya kameran.
Så istället för att delta i helgens workshop, nöjde jag mig med att delta i en soppkväll med Terje,
vilket i och för sig inte på något sätt var fy skam.
Tvärtom!

Terje är inte bara en otroligt skicklig fotograf, som tar de vackraste och mest stämningsfulla foton man kan tänka sig, han har dessutom en inställning till både den natur han fotograferar och till livet i stort, som är så tilltalande, att  jag saknar ord för det.

                                 
Just nu är han rykande aktuell med ett lodjursprojekt och det var det han pratade om och visade bilder från i går kväll.

Jag fick några ord med honom och köpte en av hans böcker att trösta mig med. 


Redan på väg hem ångrade jag bittert, att jag inte tog chansen att få ta del av mer av hans kunskap.
Och hela dagen har jag grinat illa.

DET SKULLE HA VARIT SÅ .........ALLDELES FANTASTISKT!

Så typiskt mig!

Men jag ska försöka få till det lite senare i höst.


Terje Hellesö är en norsk naturfotograf, som sedan många år bor i Sverige och som haft stort inflytande på naturfotografin.
Han räknas som en av världens främsta naturfotografer.
Både hans bildspråk och hans förhållningssätt till naturen är mycket personligt.
Att försöka göra en kortfattad beskrivning skulle inte kännas rättvisande.

Jag rekommenderar istället varmt, att ni besöker hans blogg och hemsida.
Är man det minsta foto/bildintresserad , så är det ett måste.

Dessutom finns där en mängd länkar till andra spännande fotografer.

Om man sedan vill, kan man googla vidare och hitta både intervjuer och filmer om och av Terje.

Tack Terje!




Tillägg 9 september:

Inte kunde jag väl ana när jag skrev om Terjes rykande aktuella lodjursprojekt hur hett det skulle bli inom några få dagar.

Samma dag som jag åkte till Christinehof  för att höra honom berätta om och visa bilder från sina lodjursmöten skrevs ett blogginlägg, där både bilder och redogörelser starkt ifrågasattes.

Jag värjde mig å det kraftigaste. Om bilderna inte skulle vara äkta skulle det innebära, att allt som sagts var lögn, vilket kändes totalt omöjligt. Visserligen hade jag själv använt ord som ’otroligt’ och ’osannolikt’ bra om bilderna men utan att tänka på vad orden egentligen stod för.  Men medan dagarna gick framstod det som allt tydligare, att det som först tycktes vara elakt förtal och smutskastande från en oliktänkande faktisk var sant.  Och Terje erkände, att han lurat alla.
En förfärande och sorglig sanning.

Jag kände mig i likhet med många andra ledsen, besviken och lurad. Berövad en illusion.
Kanske är jag både naiv, lättlurad och godtrogen men om alternativet är att misstänka, att mina medmänniskor är bedragare så må så vara.

Jag är också än mer ledsen över att jag inte deltog i helgens workshop. Även om jag troligen skulle ha känt mig ännu mer lurad, så hade jag ändå fått ta del av den kunskap, som jag tror, att Terje besitter. Och det är väl tveksamt om det nu kommer att bli någon kurs. Men jag är fortfarande övertygad om att han faktiskt är en duktig fotograf, vilket gör det som hänt så mycket svårare att förstå.

Jag försvarar definitivt inte vad han gjort.
Att förklara är inte det samma som att försvara. Men jag tror, att det finns en förklaring. Kanske inte en förklaring, som kommer att köpas av alla, för människan är ett märkligt djur och de mekanismer som styr våra tankar och handlingar är inte alltid rationella och därmed svåra att acceptera för andra.
Det som hänt är tragiskt och ledsamt oavsett vad som ledde fram till det.
För förtroendet för andra fotografer,  för alla som beundrade honom och allra mest för honom själv.

De sidor jag länkade till är tyvärr nerstängda och en del material bortstädat från andra sidor och ev. googlande lär nu domineras av  avslöjandet om fusk.
Själv har jag haft annat att tänka på sedan jag skrev inlägget och har inte ens hunnit titta i boken jag köpte.
Nu bläddrade jag lite i den och bilderna är lika vackra som förut, även om jag nu ser dem med lite andra ögon.


11 kommentarer:

  1. Skickade nyss en komentar men vet ej om den kom fram så nu författar jag en ny. Hoppas du snart får tillbaka din egen kamera njuter av dina fina bilder. Inser att jag nog borde läsa bruksanvisningen till min kamera... Önskar dig en fin söndag/Gela

    SvaraRadera
  2. Men så bra att du kan få felet åtgärdat på din kamera med garantin. Ett teknikkrångel mindre..... Jag borde också ta tag i min instruktionsbok till kameran, precis som Gela skriver, när jag ser vad du kan göra med en lånad kamera!

    Kram
    Åsa

    SvaraRadera
  3. Jag borde verkligen lära mig ta betydligt bättre bilder! Min bror är fotograf och har erbjudit sig att visa mig en del. Men är man en lillasyster som gått hela livet på "jag kan själv" så bär det emot att låta storebror lära henne något - jag kan ju själv! Korkat, javisst men jag har ju min stolthet =) Dina bilder är fantastiska och med tanke på att det är en för dig ny kamera så måste jag säga att du lyckats fint! Så skönt att reparationen av din egen går på garantin. Hoppas du får en fin söndag / gittan

    SvaraRadera
  4. Jaa du en sån kurs, med Terje, skulle jag också vilja gå!! Oj vad det skulle vara intressant!! Vet du, det var Terjes bilder och nedskrivna tankar om fotografi i stort som fick mig att satsa mer på min egen fotografering. Känner igen mig i så mycket och tycker att det är så otroligt inspirerande med en sådan människa, som dels är så skicklig och dels mer än gärna delar med sig av sin kunskap, för det är det inte alls alla som vill göra.
    Och hans sätt att resonera kring bildskapandet är helt i min egen linje. Att våga tro på sitt eget sätt att se bilder på.

    (Jag har ju "utmanat etablissemanget" lite på min blogg och det visar sig att de allra flesta vill se "vanliga foton" alltså såna där foton där man ser allt överallt.... och jag blir bara utråkad på all likformighet. Så jag går min egen väg och tänker på Terje, fasen DÄR är det en RIKTIG fotograf som tar häpnadsveckande bilder och resonerar bild på ett vettigt sätt! :)

    SvaraRadera
  5. Gela:
    Gillar ersättningskameran och känner inget omedelbart behov av den ’gamla’. Ja, det är tråkigt i överkant att läsa bruksanvisningar men de kan onekligen vara till viss nytta....
    Önskar DIG en fin vecka

    Åsa:
    Jag, som är en notorisk bakåtsträvare och ogillar allt nytt och BARA vill ha kvar mina gamla prylar gillade faktiskt ‘den nya’. Och med hjälp av instruktionsboken blev det dubbelt kul. Men det var, i sanningens namn bara för att jag var så illa tvungen, annars hade jag nog fortsatt att gny om min egen förträffliga kamera.
    Kram


    Tack Gittan! Fast jag är STORASYSTER har jag lite svårt att låta mig imponeras av andras förträffligheter men om man har chansen att låta en av de allra bästa bistå med råd kunskap och råd, ja då kan inte ens jag tacka nej.
    Jag hoppas, att du får en hel fin vecka!

    Victoria:
    Fattig är jag. Snål är jag. Kritisk är jag.
    Men att få gå i kurs hos Terje vore värt vartenda korvöre. Och jag hoppas verkligen kunna få till det att åka till Mullsjö i oktober. Ämnet är ’Landskapsfotografering’ men egentligen handlar det ju om att se och återge de bilder, som hela tiden omger oss.
    Och jag delar din beundran. Terje är inte bara en urskicklig fotograf. Han är en eldsjäl. En konstnär. En livsnjutare. En filosof. En.....människa att beundra.
    Och snabbt tänkte jag, att vore väldans roligt om du också vore där.....
    Kramar

    eva

    SvaraRadera
  6. God kveld Eva,
    Med fare for å leke hobbypsykolog, tenker jeg at du er perfeksjonist. Minussidene kan være at du ikke ønsker å plage noen ved å virke dårlig forberedt eller ute av stand til å levere det som forventes. (Kamerakontroll denne gang.) Plussidene viser du her på bloggen; den fantastisk vakre hagen, de gjennomførte detaljene, komposisjonene, fargeavstemningene, kunnskapen og refleksjonene bl.a. Jeg takker for for alt du deler med meg, og tenker at uten det ene ville du kanskje ikke hatt det andre? Håper du fortsetter å kjempe med både blogg, kamera, prestegård og en litt for stor dosering med selvkritikk. Lykke til med alt sammen!
    Vennlig hilsen Hilde

    SvaraRadera
  7. Eva, våga nästa gång för du är skitduktig!! Du kan, kan mycket mer än du vågar tro på. Och att gå på kurs hos en fotograf som tänker och vågar mer än de flesta tror jag är en god investering.
    Din kommentar hos mig var bra, dina kommentarer är värda att vänta på! SIA's trädgård måste ha varit något annat, något helt annat än den är idag när han levde. Jag tyckte mycket, mycket om trädgården, men det är alltid lite konstigt, speciellt när trädgården är skapad men en skulptural fingertoppskänsla, jag börjar undra om formklippta ligustrar haft just den vinkeln och formen när SIA själv styrde klippningen, sådant gör en skillnad. Men trots mina aber var det underbart att vandra runt i denna trädgården. kram Sophia

    SvaraRadera
  8. Du tar fantastiska bilder och det var ju ändå jättkul att du fick träffa Terje. Han är verkligen duktig och du ska se att det kommer fler tillfällen då du kan gå på fotokurs.

    Kram
    Anita

    SvaraRadera
  9. Tack snälla Hilde för dina rara ord.
    Jag medger gärna, att jag är något av en perfektionist. Vill alltid försöka göra det allra bästa jag kan utifrån mina förutsättningar. Och hela tiden flyttas mina ambitioner framåt. Aldrig är jag nöjd...
    Tillgång eller belastning?
    Som du skriver: troligen både – och.
    Jag ser det som en förutsättning för att vilja och aktivt försöka bli lite bättre på det jag gör. Om jag vore nöjd, hade jag sannolikt slått mig till ro med vad jag redan kunde och inte utvecklats mer. Hemska tanke! Men visst är det ibland också en bromskloss som hindrar mig, vilket jag numera är medveten om.
    Jag kommer att fortsätta at kämpa. Med alltihop.


    Sophia:
    Jag tackar ödmjukast. Blir nog gladare än du kan tro över ditt beröm men jag är rädd, att du överskattar mig, även om jag försöker intala mig att inte vara alltför självkritisk. (Det senare hänger faktiskt samman med Sven-Ingvar Andersson...)
    Han berättade för övrigt vid något tillfälle, att han inte klippte häckarna och hönorna själv! Det gjorde en ung pojke från trakten. Pojken hade frågat om han inte kunde få hjälpa till att klippa. Sven-Ingvar ville svårligen lämna över sina hönors öde i någon annans händer men lät sig övertalas. Det visade sig, att pojken var duktig och troligen blev allt duktigare. Han växte och gladdes. Och Sven-Ingvar med honom. Hur länge detta pågick vet jag inte, inte heller hur mycket Sven-Ingvar styrde klippandet men för mig har det lagrats i minnet. Hur han generöst och med tillit gav pojken förtroendet att sätta saxen i hans konstverk. En mycket stor liten man.
    Kram

    Tack Anita!
    Ja, det var både givande och roligt. Har beundrat hans bilder sedan länge och läst en hel del både av och om honom och jag hoppas, att det som händer nu inte ska spoliera hans framtid. Och en kurs hos honom står högt på önskelistan.
    Kramar

    Eva

    SvaraRadera
  10. Hej,
    ett av dina foton här i inlägget ovan används på bloggen: http://www.ppl.nu/
    i ett inlägg för att göra Terje till åtlöje.
    Tänkte att du kanske ville veta det.
    -Secret Garden-

    SvaraRadera
  11. Tack V!
    Men vad ska jag göra?
    Att komma med tomma hot lär inte hjälpa.
    Kram
    Eva

    SvaraRadera