Bättre och bättre...

Tack alla rara för era deltagande kommentarer!

Kan härmed meddela, att det faktiskt blir lite bättre för varje dag!

Det är inte min avsikt, att denna blogg ska avhandla vare sig mitt liv eller min hälsa men eftersom det här i allra högsta grad påverkar mitt trädgårdsliv tycker jag, att det trots allt är legitimt, att ta upp det.

Jag har haft problem med mina leder i 35-40 år men lärt mig hantera både smärtan och den dåliga stilstyrkan. Men då och då överskattar jag nog ändå  mina resurser och tar i lite för mycket.... Straffet blir då ibland, som nu, en led- eller seninflammation. Denna gång i en axel, vilket inte bara är smärtsamt utan totalt omöjliggör all aktivitet.

Tyvärr måste jag erkänna (också för mig själv), att min trädgård nog är både större och mer arbetskrävande än vad som är bra för min kropp.

Att den är en lisa för själen hjälper inte mycket när kroppen sviker. 

Och att huvudet vill mycket mer än kroppen är en svårlöslig ekvation.....

Det trista i sammanhanget just nu, är ju, att förra veckan med sitt underbara väder var helt förlorad. Både ur njutnings- och arbetssynpunkt. Och det var nog den vecka på hela året, som jag mest av alla hade behövt utnyttja. Nu står fortfarande nästan alla krukor kvar ute (och de, som jag redan lyft in provisoriskt fick varken ljus eller vatten under veckan som gått, så de ser ut därefter.) Flera hundra småplantor, som ska i jorden innan kylan står kvar i sina krukor.

Men även om det alltså vänt, lär det ta några veckor innan inflammationen är läkt och troligen betydligt längre innan jag vågar ta i för fullt igen.

Bättre och  bättre blev också fotona i inlägget.

I går eftermiddag såg det ut att kunna bli kallt i natt, så jag försökte i alla fall lägga ut lite lakan och säckväv över en del av krukorna. Jag såg med sorg på allt som fortfarande blommade och klippte av några blommor, som riskerade att se ut som disktrasor om kylan skulle komma. Det var den underbara Doftliljan, som kom i jorden lite sent och sedan hamnade för skuggigt och därför inte börjat blomma förrän nyligen och som fick sällskap av en dahliablomma och en handfull mörka scabiosor och några jätteverbenor. (Har ni förresten upptäckt hur lätt verbenan bildar rötter i vasen?) Jag stoppade bara ner blommorna i ett glas utan något som helst arrangemang. Men det blev trots allt en fin liten bukett, som jag beslöt föreviga.

Men aj, aj, aj! Blommorna, som klädde varandra så fint på frukostbordet blev helt misslyckade på fotona ..

Om de vita doftliljorna var välexponerade, så blev den mörkare scabiosan och dahlian alldeles svarta.

Men allt eftersom blev bilderna om inte bra, så åtminstone bättre. Och  bättre.





Det blev en tur i trädgården också med kameran men eftersom jag misstänker, att olämplig arbetsställning framför datorn möjligen bidragit till mitt jämmerliga tillstånd, får jag ta det lite lugnt också med bloggandet tills det känns helt bra. Men det kommer mera.....