Igår

flammade valnötsträdet stolt mot blåa skyar.



I natt blev det frost

och

i morse stod trädet avklätt och naket.

Det, som ännu inte bärgats och provisoriskt fått skydd mot kylan är förlorat.

Så onödigt!

Jag hoppas förstås på en lång, mild höst och då känns den där tillfälliga köldknäppen alldeles förfärligt onödig.

Men jag är glad, att jag trots den förlorade veckan ändå fått in det mesta.

Om än provisoriskt.

För nu blir det ett väldans sjå, att flytta ut och in och få det som det ska vara inför vintern.

Flera hundra plantor i varierande storlek, som inte är härdiga, ska skyddas ordentligt.
Det, som ska bli basen i nästa års fägring.

Lika många perennbebisar ska bäddas ner i pallkragar eller liknande för utplantering till våren

och ytterligare en hel del hoppas jag hinna plantera på riktigt.

Nu är det bråda dagar.
Arbetsdagarna är långa och de ljusa timmarna räcker inte till.
Något fotograferande hann jag inte med i dag när jag plumsade omkring i löven.

Ett av sensommarens projekt ska avslutas.
 Just nu tar det all vår tid.

Det MÅSTE bli klart innan det blir kallt på riktigt.

Och med alla de stora träden blir det många löv, som ska räfsas och tas bort.

Och jo, det är nödvändigt.

Jag vill inte underlätta för ev. sniglar att övervintra under ett skyddande lövtäcke.



Fortfarande finns det också en hel del ris och klipp från sista häckklippningsetappen, som inte är borttaget.

Mer ved kommer att behövas ...



Så det lär dröja innan jag kan krypa in och sätta mig vid brasan med min boktrave, som vuxit sig stor sedan sist......

I morgon hoppas jag i alla fall kunna presentera ett nytt (nygammalt) rum.......