Rapport från en barnkammare

Nä, nu tror jag, att ni gissade fel!

Det ska inte handla om en barnkammare i betydelsen Nursery, som i sin tur avser en plantskola.

Inte just ni i alla fall...

Det ska inte heller handla om små barn eller deras rum.

Jag syftar faktiskt inte ens på den kammare jag just nu sitter i.
Ett i och för sig litet mysigt rum, som på prästens tid var pigkammare men som vi använde som barnkammare till yngste sonen. När han vuxit ifrån både rummet och behovet av närhet, övertog jag rummet och skräddarsydde en arbetsplats till mig. Kvar finns dock en hel del rekvisita från barnkammartiden.
En miniatyrgunghäst, nallar, fåglar och min egen gjutna järnkatt....
Men trots att det alltså inte skulle handla om detta rum heller, så närmar vi oss ändå pudelns kärna.
Det handlar om nämligen om DJUR.

Det handlar om sniglar...

Men låt oss ta det från början:

Minns ni, att jag, när det första regnet kom efter den långa torrperioden, hittade en del mördarsniglar i trädgården? (Om inte, titta här.) Det var inte helt oväntat, eftersom vi tidigare har haft mycket sniglar och även om de i stort sett inte märks längre, så vet jag, att de finns där. Jag plockade sniglarna. (Efter att ha fotograferat dem förstås!). Och sedan var jag extra uppmärksam för att kunna hitta fler. För jag vet, att man nog aldrig hittar riktigt alla. Och jag drog slutsatsen, att om det fanns några tiotal vuxna sniglar, så borde det också finnas ett antal äggsamlingar. Alltså ökade jag kollen efter ägg också. Och mycket riktigt. Efter några dagar hittade jag några samlingar.

Den första såg ut precis som de 'skulle'.
Ca 50 stora mjölkvita ägg.

Men nästa samling avvek från vad jag väntat mig att hitta.
Det var lika många många ägg och lika stora men de var inte mjölkvita utan glasklara. Jag tog en sked och lyfte upp äggen i en skål och började trycka sönder dem, när jag såg, att de inte var helt tomma. Glasögonen åkte ner på näsan och jag tittade lite närmre på äggen.

Det var då jag såg, att det fanns något i äggen.
Något som såg ut som en snigel.
 En ganska färdig snigel.

Jag tog en del foton och fortsatte att förstöra äggen när jag hejdade mig på nytt.
Tänk om jag skulle försöka få äggen att kläckas....
 Så att jag skulle kunna se om detta trots allt var mördarsniglar.
 Kunna få veta hur stora de är när de kläcks.
Hur fort de växer.
Frågor jag ofta ställt mig under de år vi plågades av snigelinvasionen. Jag hittade ju då ofta små sniglar, som jag undrade hur gamla de kunde vara.

Alltså hämtade jag en glasburk, som jag bäddade med material från ön, där jag hittat äggen.
 Som madrass fick de lite jord och bokollon. Sedan bäddade jag med lite torra löv och småkvistar. Släppte ner några skedar ägg och la ett täcke över dem av ytterligare löv och några små barkbitar.
Burken sattes i uthuset.

Jag tittade till burken dagligen och efter några dagar tyckte jag, att äggen som låg i utkanten såg lite skrumpna ut. Jag misstänkte, att de inte klarat hanteringen men lät burken stå kvar. Kanske fanns det några ägg kvar, som skulle klara sig. Hur många ägg som hamnade i burken hade jag tyvärr inte räknat.

Knappt en vecka senare såg jag några tunna trådar på burkens insida. Små maskliknade, vita , sytrådstunna streck. Kunde det vara sniglar? Eller var det någon sorts maskar som följt med bäddutrustningen?

Jag kunde inte avgöra vilket.

Men bara några dagar senare hade de små blivit lite, lite större och jag lyfte ut burken och tittade lite närmre på de små. Med kamerans hjälp kunde jag se, att de små färglösa krypen helt klart var sniglar.
 På bilderna är de knappt en vecka gamla:

De är små. Ungefär 5mm stora. Men pigga. Jag la på känt maner ner en tändsticka bredvid en snigel för att  ha som måttstock men innan jag hade hunnit hitta fokus var den lilla snigeln långt borta från stickan.

Och sedan glömde jag helt bort stickan...

Att sniglarnas ögon sitter på deras känselspröt vet väl de flesta. 
Men hur ofta har du mött en snigels blick?

 Nu är ju en snigels syn inte så välutvecklad. Ögonen saknar lins och vad de ser är nog bara skillnaden mellan ljust och mörkt.

En vecka senare är snigelbebisarna ytterligare lite större men framför allt har de börjat få lite färg.
De sitter tillsammans i klungor och följer efter varandra när någon flyttar sig.



Och de lämnar ett tydligt slemspår efter sig.

De längsgående ränderna, som är karaktäristiska för ungdjuren syns nu tydligt.

Och de är ännu mer aktiva. När jag lyfter ut dem för att fotografera dem kryper de runt och verkar precis lika nyfikna som alla andra ungar.

När jag la fram en tändsticka kröp genast snigeln, som luftades just då bort och undersökte den.

Ungarna är nu 4 veckor men jag kan inte se, att det har hänt så mycket mer än att de hela tiden blir lite större. Möjligen hade de utvecklats snabbare om de varit i frihet för de är fortfarande små.
Enl. vad jag läst tidigare är de könsmogna när de är 4-5 veckor men dessa ser fortfarande ut som spädbarn, drygt en centimeter stora.

Jag plockar kirskåls- och nässelblad till dem men märker inte, att de ätit på bladen.

Men till min förvåning är de många.
30 - 40 sniglar sitter nu på glaset..., vilket betyder, att de måste ha kläckts ut nästan 100-procentigt trots allt.

Om sniglarna kläckts i frihet skulle de nu gräva ner sig för att komma fram nästa vår.
Samtidigt dör alla de vuxna djuren simultant nu i början av oktober.
Det är också dags att avsluta min lilla inblick i snigeluppfödning.

Och NEJ, jag tänker inte släppa ut mina småttingar i det fria.
 Det känns både grymt och oetiskt att ha låtit dem kläckas och leva några veckor för att nu döda dem.
Jag tycker, att det är intressanta djur och de hade gärna fått bo i vår trädgård.....om de bara inte blivit så förtvivlat många.
Jag önskar, att jag hittat dessa ägg tidigare på sommaren så de hunnit utvecklas längre.
Jag är ju t.e.x. inte alldeles säker på, att det faktiskt är mördarsniglar. För att vara det skulle jag låta dem leva och skicka in dem för den artbestämning, som bara kan genom genom dissektion. Men allt tyder på det och jag tycker, att det jag sett lärt mig mer om dessa unga djur.

 Kunskap, som jag nog kan ha nytta av om (när) sniglarna åter skulle bli fler.
 Jag vet, att äggen troligen inte alltid är mjölkvita. Min teori är, att det är näringen i äggen som gör att äggen upplevs som mjölkiga och att när näringen är slut äggen blir transparenta. Ska kolla om detta är rätt.

Dessutom inser jag, att jag aldrig hade sett dessa små, tunna sniglar alternativt missat, att det kunde handla om mördarsniglar.

Ibland ser man påstående om att snigelägg skulle kunna fastna på kläder och därmed spridas på det sättet. Jag försökte att fästa ägg på min tröja men de föll av igen.
 Däremot upptäckte jag detta efter ett fototillfälle:

Efter att ha fotograferat en snigel och därefter återbördat den till burken, som jag stängt och satt undan upptäckte jag, att det satt två små sniglar på min hand..... Ytterligare en satt på tröjärmen.
Troligen hade de fastnat (utan att jag ens märkt det) när jag lyfte upp snigeln ur burken för att fotografera den.
Jag drog ett djupt andetag. Så lätt kunde det alltså vara att få med sig en snigel.

Tänk om det var fler som fastnat!

Jag tittade på bordet där jag nyss suttit när jag fotograferade och såg ett tunt slemspår, som jag följde och där låg en ensam liten minisnigel.

Och med den livsgnista de verkar ha, hade den helt säkert kunnat klara sig om jag inte hittat den.
 Så lätt kan det alltså vara.....

Nu hoppas jag, att ingen får panik av detta utan att ni, liksom jag, fått ytterligare en liten del snigelkunskap, som kanske också ni kan ha nytta av.



Avslutar med en bild på en vuxen skönhet, vars tid snart är ute...