Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



torsdag 28 oktober 2010

Fångad i en dröm


Det var milt i luften men duggregnade, så jag tänkte ägna dagen åt inomhusaktiviteter.
Men på min dagliga inspektionsrunda såg jag inte bara nya sork/mullvadshögar utan också
svarta stammar mot guldskimrande bladmassor.


Höstfärgerna i vår trädgård är, bortsett från vinet och några buskar vid huset, mest i den gulbruna skalan.
Men denna dag tyckte jag, att variationen i det guldgula mot mera brunt var underskön.


Dessutom fanns det mycket grönt, som framhävde allt det gulbruna.


Tänkte göra ett inlägg om detta men fastnade i det parti, som ni så ofta sett bilder från,
framför allt på vår och försommar,



nämligen dammpartiet vid bron ut till vår lilla ö.
Ett av mina favoritmotiv men så har också dammpartiet en alldeles speciell plats i mitt hjärta.


Jag har många favoritställen i trädgården men dammpartiet är något alldeles extra.
Det var faktiskt detta parti, som var helt avgörande för mig den gången vi bestämde oss för att köpa Prästgården.
Jag har alltid älskat vatten och drömt om en egen damm, så när jag fick chansen tvekade jag inte länge.
 (I efterhand kan jag konstatera, att det nog varit enklare, att anlägga en ny damm på ett annat och bättre ställe än detta men det är en annan historia...)

Som vanligt, uppskattade jag känslan
av att kunna sitta ostörd, osynlig


 i skuggan av stora träd,


av glittrande vatten, som reflekterar ljuset och ger den där trolska känslan,
av frodigheten, som vattnet och skuggan möjliggör,


av att kunna skapa ett litet stycke natur, en egen lund, i trädgården,
av att skapa illusionen av att vara alldeles ensam långt ute i naturen.



Idag har förhållandena ändrats i vår lilla by och illusionen är inte lika lätt att upprätthålla.
Men i min drömvärld är det fortfarande så.

Och denna regniga höstdag njöt jag på nytt av hur resultatet blivit.

När jag fortsatte in i trädgården var kamerabatteriet slut!

Så det blir ett helt inlägg med bilder tagna inom en ganska liten radie.
Ett mycket begränsat område.
Men ett alldeles speciellt område!
En dröm.......


Den vitbrokiga busken, som genomgående syns på bilderna är:


en vitbrokig kornell,
Cornus alba 'Elegantissima'

Dessutom syns:
avenbok, bok
och stammarna av framför allt katsura och sälg.
Gräset är Carex pendula, hängstarr.

10 kommentarer:

  1. Underbara höstbilder som framkallar en skön melankoli. Tid för eftertanke som du beskriver. Skönt!

    SvaraRadera
  2. Helt förtrollande vackert!

    SvaraRadera
  3. Det gula är väldigt fint och extra fint en sån där grå och lite regnig dag....

    SvaraRadera
  4. Det vilar ett lugn över bilderna.
    Trevlig helg
    Mariana

    SvaraRadera
  5. Det är något alldeles speciellt med vatten och vad det tillför i en trädgård. Vattenytor med sina speglingar. Porlet från ett rinnande vatten. Plasket från en liten fontän. I trädgårdsböcker och tidningar står det ofta att man åtminstone kan fixa till ett vattenblänk genom att sätta ett litet fågelbad någonstans i trädgården. Fågelbad...
    Härmed kräver jag av dig, du prästgårdsmadame, att du ska vara en av sveriges lyckligaste kvinnor! Du har inom dina domäner inte bara en av de vackraste dammar jag har sett utan dessutom en hel sjö med en ö i!
    Vad är väl ett fågelbad...
    Många kramar från din åsensyster

    SvaraRadera
  6. Med sådanne billeder og tanker kan man kun være et smukt menneske, og det tror jeg, du er.
    Tak for dine dejlige stemningsbilleder.
    Mange hilsner

    SvaraRadera
  7. Jens:
    Trevligt, att du kommit tillbaka trots mitt oartiga sätt med att inte återgälda ditt förra besök och kommentar. D.v.s. jag gjorde en snabbvisit men har för avsikt att återkomma för en grundligare djupdykning.
    Och så är det alltid lika roligt när mina bilder med text väcker känslor.
    Ha det gott!

    Sandra:
    Instämmer.
    Hösten är förtrollande vacker!

    AnnCharlotte:
    Det finns något vackert varje dag och i alla väder.
    Det gäller bara att se det.
    Ha en bra fortsättning på helgen!

    Mariana:
    Lugnet före stormen…?
    Ha en skön fortsättning på helgen!

    Skogseva:
    När allt stämmer är jag nog världens lyckligaste.
    Men tyvärr är varken livet i allmänhet eller trädgårdslivet en dans på rosor och då kan jag gråta oceaner.
    Men på min egen Lycksalighetens ö omgiven av Livets vatten kan jag bara vara lycklig.
    Kramar

    Karen:
    Jag niger och tackar.
    Med vänliga hälsningar

    Eva

    SvaraRadera
  8. Vilken härlig stämning dina bilder bjuder på. Det är verkligen underskönt med guld- och kopparfärgerna nu.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Vilken härlig vandring bland alla nyanser av löv. KÄnner igen mig i det där med fascinationen med vatten, dammar. Dammen var det första som jag såg i trädården (alltså icketrädgården) när jag flyttade hit. Att det måste bli en damm! :)
    Sedan blir jag nyfiken på vad för förhållanden det är i byn, som du skriver, som gör att trädgårdens känsla är svårare nu att upprätthålla?
    (hos mig tänker de ju fläska upp gigantiska vindkraftverk mitt i ansiktet uppe på berget tvärs över sjön rakt i söderläge!!)
    Men jag ska kämpa emot!!!

    SvaraRadera
  10. Lotta:
    Ja nu gäller det att ta tillvara varenda minut.
    Underbart är kort.
    Kram

    Boije:
    Vatten ger liv åt trädgården i många meningar.
    Frodighet, glitter, reflektion av ljus, djurliv och mycket, mycket mer.
    Just nu har förhållandena stabiliserats på en uthärdlig nivå och jag hoppas bara, att det förblir så här, så vi kan fortsätta där vi blev avbrutna....
    Jag tänker ofta på dig och din kamp och håller tummmarna för er. Men den lilla människan tycks inte ha något att sätta emot när det handlar om ekonomisk vinning. Att det finns andra värden existerar inte då.

    Eva

    SvaraRadera