Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



söndag 3 april 2011

Flitig som ett bi


Helgen som har gått har varit underbar.
15 grader varmt och perfekt arbetsväder.
Och vi har varit flitiga som bin.


Men det betyder tyvärr också, att de bilder jag skulle ha tagit och visat av hur det ser ut just nu, inte blev tagna.
Tiden räckte helt enkelt inte till.

Men när jag mitt ett språng blev varsle ett dovt surrande, kunde jag i nte hejda mig.
Jag kastade ifrån mig vattenkannan jag var på väg för att fylla.
Lyssnade.
Spejade.
Slängde mig på marken.


Det var Årets första bi!
Jag  försökte följa den lilla ettriga, som inte alls var inställd på att agera fotomodell.

Växten på bilderna är Scilla mischtschenkoana (Persisk blåstjärna).
Den, som ibland blandas samman  med Puschkinia libatontica (Porslinshyacint), som blommar något senare, vilket ju är lite svårt att avgöra om man inte har båda artena.
Men kännetecknade för scillorna är, att dess frömjöl har samma färg som blomman....


Mina dagar börjar numera med att jag skyndar till 'mina små'...
Kollar hur de mår, vattnar, duchar och småpratar.

Eftersom det råder platsbrist, har en del sådder placerats i yngste sonens rum.
Han har flyttat hemifrån, så jag tyckte att det kunde vara en god idé, att utnyttja rummet till mina sådder.
Men i helgen kom han hem på besök tillsammans med sin flickvän.


När de sent omsider framåt lördagsförmiddagen visade tecken på liv, närmast rusade jag in till mina försmådda småttingar.

"Har ni inte hört hur de kallat på mamma?" frågade jag.
"Hur de gnällt och gråtit ?"

"Törstig!
Vi vill ha vatten!
Hallå! Var bli du av. Vi är törstiga!"

Nä, det hade de inte hört.

Nåja, småttingarna mådde bra och fick vad de behövde.

En stund senare hörde flickvännen mig småprata från rummet och eftersom vi var ensamma inomhus trodde hon väl att jag pratade med henne och kom.
Hon fann mig dubbelvikt över en låda med jord, som jag pratade med!
Kanske såg hon också hur jag ömt strök med handen över jorden.
Vad hon tänkte, sa hon inte men av hennes anletsdrag kunde jag dra vissa slutsatser.


Men vad är det för konstigt med att prata med eller klappa några gröna strån i en låda?
Gör inte ni det?

Jag har vid något tillfälle hört, att om man stryker över en späd planta med handen, så uppfattar växten det, som att det blåser.
Den simulerade blåsten hjälper den späda, lilla plantan att bli mer stark och stadig.
Och för mig känns det helt naturligt, att kärleksfullt stryka mina bebisar över deras fjuniga hjässor.

Även om helgen gått i arbetets tecken, har en hel del tid  spenderats på alla fyra för att kolla om det kommit upp något nytt.

Och hela tiden är det just vad det gör.
Och jag jublar högt.

De ungerska båsipporna (Hepatica transsylvanica) dök upp redan i förra veckan


 men har nu slagit ut helt 


och scillorna börjar synas lite varstans och snart är allt det vackra vita ersatt av blåa mattor.


Jag måste försöka få några fina bilder av de nu bländande vita mattorna innan de är slut för det här året. 

På tal om mattor har större delen av dagen gått åt till att räfsa och gödsla gräsmattan framför huset och med blåsor i händerna och värk i hela kroppen var det kanske inte precis Gräsmattans lov jag sjöng när jag avbröt...

11 kommentarer:

  1. Herlig vår, på dine kanter, forstår jeg.
    Her har det vært bare vært tett grå tåke (mycke tett dimma) og bare et par varmegrader denne helgen, og fortsatt har vi en del hvitt på bakken.

    SvaraRadera
  2. Så trevlig berättat om din trädgårdshelg... och vackra bilder på din motsträvige modell!

    Vad roligt med årets första bi. Jag är riktigt orolig för bina sedan ett par år tillbaka - de finns kanppast längre här hos mig! Men det kan ju vara så att några biodlare lagt ner verksamheten i krokarna = inga tambin??? jag har även hört att många samhällen blivit smittade med någon sjukdom och dött... Hur som helst så saknar jag de fina pollinatörerna i min trädgård.

    Kram Anna Vattenkanna

    SvaraRadera
  3. En serie fantastiska foton av biet och scillan!
    Förstår, att du snabbt intog fotograf-läge! ;-)
    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  4. Jodå...jag både klappar och pratar.....och är van vid att betraktas som en som gör mycket konstigt...i tonåringarnas ögon är det inte lätt att uppföra sig så som man ska ;))
    Andra gången jag skriver detta idag: jag förstår inte varför jag i hela fridens namn inte har några blåsippor ;))
    Det får jag göra nånting åt....
    Ha det bra ;)

    SvaraRadera
  5. Vilka underbara bilder på scillan och biet...ja, de övriga var väldigt vackra också. Och även jag pratar med mina blommor, och eftersom jag har hört det med blåsten så visslar jag åt dem också.
    Kram

    SvaraRadera
  6. Prata, sjunga, klappa - allt är säkert både rätt och bra! Om det påverkar våra små 'grönsaker' kan man undra. Kanske är det så att vi drar igång en produktion av må-brahormoner när vi håller på med vårt duttande, både hos oss själv och hos de små gröna...
    Kramar från åsen

    SvaraRadera
  7. Igår kunde man riktigt se förändringen i rabatterna från morgon till kväll - tänk vad lite sol kan göra! "ler"
    Självklart ska man prata med frösådderna, jag brukar blåsa lite försiktigt över dem alla just för att främja rotbildningen / Kram gittan som glatt kastade räfsan för att jaga både fjärilar, humlor och bin med linsen igår =)

    SvaraRadera
  8. Mycket vackra bilder med härlig kännsla som vanligt.
    Ha de bra
    Mariana

    SvaraRadera
  9. Monique:
    Ja, nu tycks verkligen VÅREN ha kommit på riktigt hos oss. Och nu går det alldeles för fort i min smak. Så när våren har kommit till dig är den troligen redan slut här medan du har allt det härliga kvar! Men det väntar ju så mycket annat härligt. Det gäller bara att ta vara på det och inte längta efter nästa fas hela tiden.

    Anna:
    Jag gillar ju de flesta formerna av djurliv i trädgården och bina är ett av måstena. För pollineringen och för trivseln. Så här års är surret lika intensivt och upphetsande som fågelsången. Men det är lika trist varje gång nya ’larm’ dyker upp.
    Kram

    Ruben:
    Tackar! Ja, det läget har jag längtat efter hela vintern. Äntligen vår och möjlighet att fotografera blommor och bin igen.
    Ha det bra du också!

    AnnCharlotte:
    Jag trodde nog inte att jag var ensam men i min värld är jag nog det...
    Tycker absolut att du ska skaffa dig lite blåsippor.
    Ha det bra du också!

    Lotta:
    Tackar! Och så härligt att känna sig som i en stor växtpratarfamilj.
    Kram

    Eva

    SvaraRadera
  10. Skogseva:
    Du är klok, som vanligt. Ja, jag tror definitivt att båda parter mår bra av pysslandet i alla dess former.
    Kramar

    Ullis :
    Tack. Ja och nu ser vi fram mot mycket grönt och skönt. Härligt!

    Gittan:
    Det går fort nu. Varje dag dyker det upp överlevare och alla hälsas som vore de den förlorade sonen, som återkommer. Och så är det ju faktiskt.
    Kram

    Tack Mariana för dina, som vanligt, vänliga ord som alltid gör mig lika glad.
    Kram

    Eva

    SvaraRadera