Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



tisdag 26 juli 2011

Blåa skyar



Om blott blött kunde bli blått.....

Om längtan efter blåa skyar.

Om att finna tröst i en blå plantering.


Blå plantering? undrar ni kanske. Det har vi aldrig sett och det fanns inte heller i din projektlista.
Nä, men så blev det.

Det började med några blåa plantor.
Fådda plantor..

Sådana, som kan orsaka huvudbry.
(Hur tar man emot och förvaltar något man egentligen inte vill ha eller har plats till utan att såra givaren?)

Men också sådana, som både är givna med hjärtat och som emottages med stor tacksamhet.
Sådana, som för all framtid kommer att förknippas med givaren.
Sådana, som man varje gång man pysslar om dem eller bara njuter av dem, orsakar att man genomströmmas av varma tankar på den godhjärtade givaren och att det egna hjärtat svämmar över.


Så var det med dessa blåa.
Det var Skogseva med bloggen VARDAGSDAGBOK OM EN TRÄDGÅRD (OCH LITE ANNAT), som av en för mig outgrundlig anledning beslutat sig för att gräva upp en hel rabatt med himmelsblå nävor, Geranium 'Rozanne'.
(Jo, jag vet varför men förstod ändå inte riktigt.)
 Ville jag ha?

OM, jag ville!

Jag hade en tanke om var jag skulle kunna plantera dem.
Men tiden gick snabbt och plötsligt stod nävorna på gården.
Och området var inte grävt eller planteringsklart.
Var skulle jag göra av dem?
Som tur var hade jag ett stycke bar och nygrävd och rensad mark.
Marken bakom spaljén.

Landet Bakom.

Jag skulle kunna plantera nävorna längs spaljén ut mot den bara jorden.
Först tänkte jag det hela som en provisorisk lösning.
Sedan insåg jag, att det skulle kunna bli riktigt fint.
Spaljén är draperad av blåblommande clematis och på andra sidan växer förutom purpurfärgat också en del ljusblått.
Mest Campanula lactiflora, mjölkklocka.
Som självsår sig ymnigt och har tagit för sig också på denna sidan av spaljén.


Jag tänkte, att nävorna skulle få ge samma intryck.
Av att de rymt ut från planteringen på andra sidan.
Det skulle INTE bli någon rabatt.
Men kanske skulle jag sätta grupper av Verbena bonariensis i bakkanten....

Nävorna planterades och vintern kom.
När snön smält bort låg rotklumparna på jordytan.
Fasanerna? Eller hade de frusit upp.
Men framför allt: Hade de överlevt?

De bäddades ner och en orolig väntan inleddes.
Det var ett stort antal plantor.
Värdefulla plantor.

Så syntes de första antydningarna till blad.
Glad som en speleman skickade jag foton till gammelmatte.
 "De lever!"

Men nävorna, som trots att de var många, hade satts i lite oregelbundna former och jag började bli rädd, att de trots allt skulle bli lite ensamma....


Så jag planterade in lite andra blåa bland dem.
Isblå violverbena, Verbena rigida, 'Polaris', som nästan omedelbart försvann i de blå drivorna.


Verbena bonariensis,'Lollipop'


En liten vädd, Scabiosa columbaria 'Nana' och svarta/purpurfärgade klint.


Växter med purpurinslag för att skapa variation i det blåa och ta upp det det purpurfärgade i såväl bakgrunden som i 'Rozanne'.
Ovan Ipomoea batatas 'Sweet Heart Purple 'och nedan det rödbladiga grobladet, Plantago major 'Rubrifolia' tillsammans med violverbenan.


Dessutom planterade jag in lite limefärgat, för att bryta av och framhäva det blå.
(Och för att knyta ihop med en begynnade blekgul plantering på motsatta sidan.)
I framkanten olika gråa blad.
På bilderna syns enbart Plectranthus argentea men det finns också silversalvia, storbladigt lammöra och helichrysum petiolare.
Allt på behörigt avstånd, eftersom jag ju visste, att nävorna skulle breda ut sig.


Men nu har de inte bara brett ut sig utan svämmat över alla bräddar.
Likt vätan runt om flyter de ut och av de inplanterade sällskapsdamerna syns just inte mycket.
(Justering är av nöden om de ska överleva.)


Men i motsats till det blöta tar jag tacksamt mot de blåa skyarna, som möter mig när jag rundar den höga spaljén.
Sätter mig på den gröna stolen och tänker på grönt gräs och andra blåa skyar.
Och på givaren.
Tack igen Eva!


PS. I skrivande stund har planerna för området reviderats kraftigt.
Av den provisoriska placeringen kommer det med all säkerhet att bli en permanent plantering.
Kanske rentav en Rabatt.
Resten av Landet bakom har också börjat planteras.....


10 kommentarer:

  1. Blått är verkligen flott! Tänka att man aldrig kan få tillräckligt med rabatter! Ska också göra mej en ny! Ska bara ta bort plommonträdet först! Hälsningar Christina

    SvaraRadera
  2. Snyggt med blått och blått!

    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  3. Kära väninna; varför jag ville gräva upp mina blå rabatter? För att 'Jolly Bee' (jag fortsätter att kalla henne så) hos mig blev så heltäckande att jag inte hade kontroll över det som tilldrog sig under hennes fötter. Och för att jag visste att hon skulle få det bättre och få mer utrymme hos dig. De plantor som finns kvar hos mig, har där de står inte möjlighet att bli för omfångsrika utan mer 'lagom'. Och alla är nöjda och glada i Hackebackeskogen...
    Att blått och blått är mer än flott visar du med dina vackra växtkompositioner - så stiligt med det insprängda limefärgade - och bataten och Jolly Bee är lika sköna tillsammans hos dig som bataten och blåvindan hos mig!
    Längtans blåa blomma binder oss samman...
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Det blev så snyggt! du är duktig på att kombinera växter och färger framförallt!
    Du inspirerade mej att skaffa frö av mörkröd Groblad och dom har blivit så fina.
    Ha de bra
    Mariana

    SvaraRadera
  5. Intressant med den motvilliga blå rabatten...och så bra det blev. Man ska ju trotsa sig själv och sina begränsningar heter det ju...


    Kram Anna Vattenkanna

    SvaraRadera
  6. 1Christina:
    Hoppas, att jag inte gör dig allt för besviken när jag säger, att rabatterna inte har högsta prioritet hos mig...
    Rabatter och blommor utgör pricken över i:et och ger den där variationen i trädgården, som är så behövlig. Men viktigare är faktiskt stommen av häckar och träd. Men jag älskar att leka med form och färg, att måla levande tavlor. Och varje färg har sin tjusning och kombinationerna har många.
    Och jag skulle inte bara ha tråkigt utan rabatterna - trädgården skulle vara tråkigare.
    Kram

    Ruben:
    Varje färg är behövlig och ton-i-ton-rabatter är oftast tilltalande.
    Men riktigt spännande blir det nog först i det oväntade mötet ...
    Ha det gott du också!

    Skogseva:
    Jag vet. Men har fortfarande svårt att förstå...
    Kramar

    Tack Mariana!
    Roligt, att jag inspirerade dig. De röda grobladen blir verkligt fina om de står bra men de frösår sig lika välvilligt som de gröna. En tillgång om man är lagd åt det hållet men förmodligen en belastning om man vill göra det lätt för sig.
    Ha det bra du också!

    Anna:
    Jag tackar!
    Nävorna är verkligen tacksamma och hade nog egentligen inte behövt så mycket uppbackning av andra plantor men jag ser planteringen som en försöksodling och ett nyttjande av plantor jag dragit upp. Och jag kallar den inte för rabatt, vilket känns alltför pretentiöst i sammanhanget.

    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  7. Så intressant det var att läsa om hur din blå rabatt (för nu verkar det ju bli en rabatt) tillkommit. Jag har själv Rozanne och vet att hon sprider sig och blommar länge. Att blanda upp med purpur och lime låter verkligen snyggt. Jag tycker ju så mycket om små sittplatser i trädgården och älskar din stol i det blå havet.

    Tänk att ni har haft det så blött. Här är det tvärtom. Vi har torka. Ett par rejäla regndagar har vi haft men inte mer. Idag lovar dom lite regn men det verkar inte bli så mycket. Vädret kunde fördela sig lite bättre över landet kan man tycka.

    Tack för din hälsning hos mig. Jag blev så glad.

    Ha det så gott! Jag håller tummarna för att ni får in fint väder.

    Kram
    Anita

    SvaraRadera
  8. Ładnie niebiesko u Ciebie. Pozdrawiam

    SvaraRadera
  9. Anita:
    Jag hoppas, att du mår bättre nu.
    Jo, nog har det varit blött alltid. Och någon större förbättring verkar inte vara på gång.
    Den blå planteringen (kallar den fortfarande så)har i alla fall varit min tröst denna sommar och jag hoppas kunna arbeta vidare på den nästa år.
    Kram

    Giga:
    Dziękuję bardzo

    Eva

    SvaraRadera
  10. Om trädgården som hägring. Om lycka och olycka. Om blommor och blad. Om djur och natur. Om fotografering. Om ditten och datten.

    SvaraRadera