Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



måndag 18 oktober 2010

Ett Rum blir till


Kanske minns ni bilder, som denna?



Häckar och buskage, som omsluter något som ser ut som en gräsmatta och en rabatt i gult och violett....

Lummigt och mysigt.
Men det var bara halva sanningen.
Om ens det.
Som vanligt fanns en annan verklighet. Andra kameravinklar.
Så här såg det ut från andra hållet:



Ett 'rum' med ett odefinierbart grönt golv, där kirskålen vällde fram som en flodvåg och lade allt under sig.
 Ett rum utanför häckarna. En 'baksida'.
Men också ett 'rum' man nästan måste passera genom, när man rör sig i trädgården, som ju är uppbyggd för att vandra runt i.
Alla rum har (minst) 2 öppningar. En ingång och en utgång.
Utgången från rummet med buxbom och ormbunkar leder ut i detta rum.
Till en baksida, som jag helst inte ens själv passerade....
Ett utrymme mer än ett rum. Avgränsat av höga häckar på två sidor, en före detta rabatt på en tredje och ett förvuxet, risigt syrensnår på den fjärde. På marken glest gräs men mest mossa och ogräs. Eftersom detta ursprungligen var en gammal fruktträdgård, som de förra ägarna utnyttjat som fårhage, fanns där vi flyttade in ett antal döda eller halvdöda äppleträd, som vi efterhand sågat ner. Men stubbarna fanns kvar...
Allt detta betydde i sin tur, att klippningen av ytan var ytterst sporadisk, vilket förstås bidragit till kirskålens framfart.

Men i fjor bestämde jag mig för att vi måste göra något åt denna skamfläck, så att man skulle kunna gå igenom detta rum utan att lida eller skämmas och till fullo utnyttja den rörelse, som finns inbygd  i trädgården. Och därmed de olika blickfång man får, genom att se de olika delarna från oilka vinklar.

Jag har genom åren haft många idéer om vad man skulle kunna göra här. Gemensamt har varit, att de syrener vi en gång planterade i kanten av den dåvarande fårhagen, skulle ersättas av ytterligare en häck för att avgränsa rummet.
Men marken är svårgrävd. Mellan detta rum och bygatan står några mer än hundraåriga kastanjer, vars rötter omöjliggör djupgrävning. Desstutom är rötterna kvar från några lika gamla almar, som vi tog bort för många år sedan. Nu började jag inse, att det nog inte var så troligt, att vi någonsin skulle riva upp syrenerna, som i sig själva kanske också skulle utgöra ett problem och att en nyplanterad häck inte heller skulle ha de bästa förutsättningar att bli vad jag önskade.

Det dåliga gräset och kirskålen hade tidigare fått mig att tänka i banor kring att ta bort gräset och stensätta hela rummet alternativt att lägga singel där. Men alla sådana planer skulle innebära både tid, arbete och en kostnad, som vi inte var beredda att avsätta här.
Det fick alltså bli en betydligt enklare lösning på alltihop.

Jag hade inte tänkt mig att gräva upp all kirskålen utan bara föröka hitta ett enkelt sätt att begränsa dess framfart. Men först gällde att avgränsa den del, som jag ändå besämt skulle förbli 'gräsmatta'.
Därpå hade jag tänkt klippa ner och täcka så mycket av kirsen, som jag kunde med tidningar, markväv eller liknande och sedan täckbark. Några stora krukor med blekgul blomstertobak skulle få bli blickfång.


Ganska tidigt hittade jag formen för avgränsningen. Genom några ganska små ingrepp skulle det gå, att skapa en rektangulär yta, som skulle bli den nya gräsmattan.

Det nya 'Rummet'.

Det skulle avgränsas med en stensatt kant.
 Jag letade sten/plattor på nätet och till min lycka hittade jag i början av sommaren cementplattor i den närbelägna byn till det facila pricet av 5 kronor styck mot att man själv plockade upp dem. Det avgörande var närheten, som fick käre maken att utan större protester hämta hem plattorna.

Sedan började den typ av diskussioner, som alltid uppstår när vi ska göra något.
 I vanlig ordning var det inte bara att gå ut och lägga ut plattorna.
Det visade sig omgående, att de befintliga vinklarna inte var räta, vilket inte synts när gröna häckar mötte grönt golv. Men genom att markera och förstärka gränsen blev skevheten inte bara uppenbar utan iögonfallande.

 Arbetet avbröts.

Under tiden jag funderade och väntade på att plattorna skulle bli lagda, började jag gräva upp kirskålen. Och allt eftersom tiden gick, växte min ambitionnivå. Mer och mer grävdes upp. Kirskålen i gräset, som jag bara tänkt avgränsa och sedan hålla i schack genom flitig klippning blev föremål för en intensiv utrensningsinsats. Det blev många börar med rötter. Och dessutom bände vi upp några av fruktträdens rötter.


Under flera veckor provade jag med hjälp av bambupinnar, markeringsband och några utplacerade plattor olika lösningar.



Till slut hittade jag den och så småningom var plattorna på plats.
Den, till stor del upprivna 'gräsmattan' jämnad och försedd med hjälpsådd.


Och si! Ett alldeles nytt rum hade sett dagens ljus.


Den enkla avgränsningen med en rad plattor blev precis den markering av rummet, som jag önskat.
Och medan jag varit osäker på om markeringen kanske skulle bli för kraftig tycker jag nu, att den nog kanske istället kunde ha varit tydligare.....

Den uppgrävda rabatten börjar på nytt fyllas.
Och de uppochnervända plastkrukorna?
Ja, de markerade helt enkelt var jag tänkt plantera buxbomklot.


Nu är några klot hitflyttade från köksträdgården. Ytterligare några ska flyttas.
Grässådden har grott. En del av de växter jag planerat är planterade. Bland annat en hosta. (Den första jag planterat på minst 15 år.) Dessutom en del hasselört och lite vårlökar. Allt i färgskalan grönt, gulvitt och vitt.
Men mycket har strukits från den flyttlista jag ursprungligen gjorde. Vill först se hur det tar sig ut och vill som vanligt inte, att det blir en orolig samling växter utan ett ganska lugnt parti, där det dock alltid ska finnas något, som blommar.
Möjligen kommer färgskalan att kollidera med det gulvioletta, som redan fanns och som är kvar men det får justeras efterhand.

Bilden nedan är ett collage, där de tre närmsta buxbomkloten ännu inte är på plats.
 Eftersom det ändå är fusk, tillät jag jag mig att trixa lite till med bilden och lägga till lite skuggor för att markera de klot, som är flyttade. Och därmed också ytterligare understryka, att detta inte är ett foto utan en bild.
En bild av hur jag vill, att det ska se ut.....



Återstår en del planteringsarbete och så förstås nästa steg, som är avgränsningen mot 'gången', som löper parallellt med bygatan.
Så synd bara, att jag snart inte kan göra mer innan vintern......

11 kommentarer:

  1. Väldigt snyggt och utsökt uttänkt!

    SvaraRadera
  2. Tycker du hunnit med mycket i år.Det ser bra ut redan nu, blev lagom tydlig markering av rummet.
    Mariana

    SvaraRadera
  3. Så härligt att få följa med i denna tillblivelse! Fnissar ibland under läsningen och känner igen mig lite:)

    Så underbart vackert det blev!

    Ha det gott,
    Charlotta

    SvaraRadera
  4. Det är helt magiskt att få följa hur dina trädgårds rum blir till. Underbart. Ha en fin tisdag/Gela

    SvaraRadera
  5. Åh... vilken härlig läsning. Och vilket jobb!!! Det blev så fint Eva... Älskar dina rum... Ler lite åt när du beskriver att ambitionsnivån ändrades hos dig under tiden du grävde.... DET känner jag igen ;-) Vackert med stolen också som är placerad för att man ska kunna blicka ut i rummet när man sitter på den. Likt en diskret åskådare. Själva stolen i sig är ett vackert blickfång i rummet också. Plattraden som markerar blev verkligen den distinktion som jag gissar du var ute efter.

    Smart med tunnorna som markerar var buxbomkloten ska vara.... Pinnar, snören, stenar och annat använder jag flitigt för att 'leva mig in i' nya rabatter, planteringar eller annat. men det där var smart och tydligt.

    Kram Charlotte

    SvaraRadera
  6. oj vilket slitgöra - men Fint blir det! Känner även jag igen mig när du beskriver hur ambitionsnivån stiger i takt med arbetet! :)
    För övrigt så är din trägård helt underbar! Älskar alla dina små rum och höga häckar som avgränsar, den gröna färgskalan är så rogivande!
    *Men kampen mot kirskålen är inget jag avundas, har själv förståss hur mycket som helst av denna plåga, främst kommer det in från grannen som har hela sin trädgård täckt av kirskål. Har planer på att nästa år gräva ner en rotspärr längsmed hela tomtgränsen för att få det lite enklare...

    Kram
    Sandra

    SvaraRadera
  7. Jag bara känner hur det kliar i mina fingrar efter liknande projekt. Den rektangulära avgränsningen ser ut ha legat där hur många år som helst, och då positivt menat. Kan inte tro att det finns sådana trädgårdar här i Sverige, du är säker på att du inte bor i England?? Kampen mot kirskålen är inte lätt, det förs ett ständigt krig, även här mot den.
    Det var riktigt trevligt att få läsa om hur rummet växte fram.
    Ha det bra!
    Camilla

    SvaraRadera
  8. Det ser fint ut i nya rummet, det är väldigt fint med plattorna.
    Kirskålseländet är inte kul...men med envishet kommer man långt....
    (jag har inga planer på att ta bort murgrönsmattan i den stora trädgården)

    SvaraRadera
  9. Det är så snyggt, så snyggt! och med stor avund tittar jag lite extra på trädet vars gyllene stam som inga bilder ger rättvisa.
    Kram och tack för den trevliga dagen.
    Eva

    SvaraRadera
  10. Jag blir så grymt imponerad av planeringen och tiden du låter det ta innan du tycker det blir rätt. Vilket tålamod du måste ha men så blir det också fantastiskt vackert. Här har jag mycket att lära, känner jag. Fantastiskt roligt att få följa arbetet. Ha en fortsatt fin vecka.

    SvaraRadera
  11. Sophia:
    Jag tackar.
    Inget märkvärdigt men jag är själv mycket nöjd. Ibland behövs inte så stora insatser.

    Mariana:
    Vi har ju inte alls hunnit med vad jag hoppats men man får vara nöjd för det, som ändå blev gjort. Men några saker hann vi ju med förutom det löpande….
    Och av denna insats blev det en avgörande skillnad. Roligt, att du tycker ’ramen’ blev lagom tydlig.
    Ha det gott!

    Tack Charlotta:
    Det gläder mig!
    Ha det bra du också!

    Gela:
    Jag trodde, att det skulle vara lite tråkigt att se och läsa om mina små bestyr… Så roligt, att ha fel!
    I morgon ska jag botanisera på dina sidor. Hittade några fina penslar, som glömts bort i burkar med linolja. Vill minnas, att du hade recept på hur man kan rädda dem.
    Ha en fin vecka!

    Charlotte:
    En ny nigning!
    Det är så roligt, att höra att ni tycker, att det kan ge er andra något när jag beskriver min lilla värld. Och förstås, att ni tycker, att resultatet blev bra.
    Jag använder många olika små hjälpmedel för att visualisera mina idéer.
    Eftersom jag egentligen inte kan det här, är det annars lätt, att de inre bilder jag har av hur jag vill att det ska bli, är för suddiga och konturlösa för att exakt bestämma hur linjerna ska se ut och var de enskilda växterna ska hamna.
    Kram

    Sandra:
    Trädgårdslivet är tydligen sig likt var man än befinner sig. Men när det gäller kirskålen tycker jag inte, att den är den inte något större bekymmer. Vi har värre…
    Kram

    Camilla:
    Jag är säker. Det är Skåne!
    Men det är inte avgörande. Med lite annat växtmaterial är jag säker på, att intrycket skulle kunna bli detsamma längre norrut.
    Det är så roligt, att höra att du uppskattar mina redogörelser. Tack för att du tar dig tid att berätta.
    Ha det riktigt bra!

    AnnCharlotte:
    Nä, det är inte kul men inte heller katastrofalt.
    Hoppas verkligen inte, att du tänker retirera för sniglarna.

    Skogseva:
    Tack själv! Jag njuter fortfarande!
    Du ska få en bild av den vackra stammen!
    Kramar

    Lotta:
    Inget att bli imponerad av. Med åren har jag lärt mig, att snabba lösningar ofta tar längre tid i slutändan, om jag inte blir nöjd. Och då måste ändå allt göras om…
    Och mitt tålamod är inget att hurra för. Inte heller tempot i min beslutsamhet. Jag är en riktigt seg råtta. I dubbel bemärkelse. För själva beslutsamheten kan ingen eller inget rubba. När jag väl vet hur jag vill ha det, så är jag svår att stoppa.

    Ha det riktigt bra i din skog, som jag snart måste få tillfälle att besöka lite mer ingående.

    Eva

    SvaraRadera