Så gick oktober över i november.
Dagarna är fortfarande milda men blir kortare och kortare.
Vintertiden gör, att de känns ännu kortare.
Alldeles för korta.
Men trots att de ljusa timmarna är på tok för få för få, tillät jag mig,
att använda en stund till att föreviga de sista resterna av detta trädgårdsåret.
att använda en stund till att föreviga de sista resterna av detta trädgårdsåret.
Snart är det kallt och tomt därute och då är det gott,
att kunna titta tillbaka och njuta lite till.
att kunna titta tillbaka och njuta lite till.
Färgerna bleknar för varje dag som går och samtidigt som löven singlar ner,
blir lövverket glesare och glesare.
Jag tycker om det grafiska i trädens nakna silhuetter men ogillar,
att mina draperande väggar mot yttervärlden rämnar.
Jag fortsätter där jag slutade mitt förra inlägg med temat med det vissnande, bleknande mot det gröna.
Det städsegröna eller nästan städsegröna i skön förening med förfallet,
vilket känns som någon sorts trygghet och löfte om fortsatt liv.
Här är det pipranka, Aristolochia macrophylla, i sällskap med murgröna.
Precis som i förra inlägget håller jag mig till ett ställe.
Idag partiet vid husets norrgavel,vid entrén till trädgården genom dörren i planket,
vid källaringången och början på gången ner mot trädgården.
Och precis som i förra inlägget, är antalet växtsorter begränsat.
Mot allt det gulnande är det framför allt murgröna, liguster och buxbom som utgör kontrasten.
Men jag avslutar med ett foto från dammpartiet,
där den italienska munkhättan, Arum italicum, trotsar allt vad höst och vinter heter
och nu skjuter upp sina nya blad genom mattan av vissnande löv.
Kan det bli mer tydligt än så här, att en ny säsong redan är på väg?
Mera löftesrikt?
Ett vackert vemod sänker sig över trädgården.
SvaraRaderaFör en liten stund sedan satt jag och tittade ut i mörkret på den upplysta höstfärgade avenbokshäcken och njöt av hur vackert det var.
En god kväll.
Mariana
Såååååå vackert! Jag blev förälskad och skulle gärna tillbringa några timmar i den miljön en ledig dag. Undrar hur måmga år det tar innan min trädgård åter är väl uppvuxen och lummig... Det ser hoppfullt ut med de nya bladen, jag såg att snödropparna redan letat sig igenom jordskorpan hos mig =)
SvaraRaderaVäldigt vackra höstbilder.
SvaraRaderaTycker mycket om den vid trappan.
En ny säsong är helt klart på väg, och att ställa om tiden hjälper helt klart till med den känslan.
Hej Eva!
SvaraRaderaUnderbart lugnt förfall du har hos dig! De lugna beige/gula färgerna är så fina mot det mörkt gröna....
och så motljuset på gården förståss:-)
Kram H.
(som har blivit en aningens överarbetad och inte orkat läsa bloggar på en månad... orkar inte riktigt med att ta in fler bilder just nu)
Tack för din snälla kommentar på min blogg! Mr Morse kommer från en liten plantskola i Lund, Blue Sage, som ligger i en villaträdgården i närheten av Victoriastadion. Jättetrevlig, besök både där och på deras hemsida rekommenderas! Jag har även sett Mr Morse på Tirups Örtagård. Jag glädjer mig också åt min italienska munkhätta, trodde den var död men jag såg nya fina blad häromdagen, hurra! Som vanligt lugna, stämningsfyllda bilder från din trädgård! /Kram, Katarina
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaKära väninna: Längtan är stor dessa dagar; efter trädgård, egen och din, efter samtal med dig, efter att det ska bli växtsäsong igen, eter att jag inte längre ska vara så ohemult trött..
SvaraRaderaKramar från mig som är långt borta
Mariana:
SvaraRaderaHösten bjuder på andra skönhetsupplevelser men det är bara att öppna ögonen, så finns de där!
Stillsamt vemod? Ja, kanske det men också hopp och längtan efter det, som komma skall.
Och under tiden gäller det, att uppskatta det som ändå är njutbart just nu.
Ha en fin vecka!
Gittan:
Sååå roligt! Förälskelser är alltid lika upphetsande men drabbar nog inte mig lika ofta nu som förr.... Så att någon är förälskad i min trädgård suger jag i mig som om det vore mig själv.
Det går faktiskt fortare än man skulle tro, att det växer till sig. Och det finns många tecken på den vår, som snart också är på väg om man bara letar lite.
Annelie:
Tack!
Det gäller bara, att ställa om inte bara klockan utan sig själv också......
Hillevi:
Roligt, att höra av dig men jag hoppas innerligt, att du tar det lite lugnt!!!!!
Kramar
Katarina:
Blue Sage har jag faktiskt besökt men i annat ärende och jag instämmer i att den är väl värd ett besök. Och på Tirups Örtagård, som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta, kan man fortfarande hitta många godbitar.
Så roligt, att din munkhätta har överlevt. Det är lite överraskande, att den vissnar ner på sommaren men sådan är ju nu dess natur. Hoppas, att den kommer sig, för dess blad hör till de allra vackraste.
Kram
Skogseva:
Håll ut och allt det du önskar skall bliva ditt..
Och passa på att njuta under tiden!
Kramar från mig som också längtar...
Eva
Åhh så vacker hösten är på dina bilder. Jag njöt också av förfallet här men i går svepte stormen in och slet ner de allra sista bladen. Oj, vad kalt det känns. Men lite skönt är det också att trädgården (och jag) nu ska vila och förbereda inför nästa säsong. Måste först ut och leta efter min munkhätta, den hade jag glömt bort!
SvaraRaderaKram
Det stormade här också men än finns det små korn av skönhet kvar och det gäller att suga på dem. Men jag är långt ifrån färdig för året. Räknar med att ha att göra minst en månad till. Minst.
SvaraRaderaSedan är det inomhusarbete som väntar, så det dröjer nog till jul innan det blir så mycket vila av.
Hoppas, att du hittade din munkhätta men om den är etablerad verkar den väldigt tålig.
Kramar
Eva