Det här kunde jag ha varit förutan

Den längtan efter vitt, som jag avslutade förra inlägget med, hade inget med snö att göra.

Visst.
 Det ÄR vackert med snö.
Trädgårdens och naturens former framträder tydligt.
 Det blir ljusare.
Och det är renare än slasket vi brukar ha i Skåne.

Men jag tycker inte om det.

Framför allt inte i november.

Det är helt O.K. med en liten omgång till jul och så lite i februari
men i november är jag inte färdig med vad jag ska.
Jag kommer väl i och för sig aldrig att vara färdig men ändå.

Nu kom ju inte snön plötsligt och oförberett. Det hade varnats för snö.

Ändå var jag oförberedd.

Det mesta av mina krukor och växter var inburna men inte allt.
Och jag är INTE färdig.

Denna veckan var (som alla år) vikt för fönstertvätt.
Innan adventsstakarna sätts fram, ska fönstren vara tvättade.

Hela veckan? undrar ni förstås.
Hela veckan.



Vi har många fönster. Stora, gamla och tunga fönster.
Med fönsterputsandet följer också rengörande av det, som finns runt fönstren.
 Persienner, gardiner och element.
Och så brukar krukväxterna få sin beskärda del av omvårdnad.
Bli duschade och ansade. Kanske lite ny jord.

En sällsynt tråkig och tung arbetsuppgift.
Men ett MÅSTE.
Och som med många andra måsten, så blir det fint när det är gjort.

Jag tog några kort från min uppflugna position på stegen.

Av trädgården, så som man ser den från fönstren på husets ena långsida.
Av häcklinjer på kors och på tvärs.
Av naket grenverk fint tecknat mot snön



 och en blek sol, som knappt nådde över kyrkans tak.