Utanför häckarna

Idag tänkte jag visa lite av vad som finns omedelbart utanför häckarna.
Jag tog med den lilla kameran på min dagliga hundpromenad, för att fånga den sista resten av skogens höstfärger.

Vi lämnade häckarna och lövmassorna bakom oss....

Varje dag har jag fascinerats av ljuset och det braskande färgspelet i skogsbrynet.
 Först idag blev jag färdig till att ta med kameran.

Men i natt regnade och stormade det och av höstens färgfyrverkeri fanns inte mycket kvar.

Dessutom överraskades (!) vi av en regnskur och vände utan att egentligen ha kommit in i skogen ...

Men det öppna landskapet är också vackert.

Vi bor i en liten kyrkby i sydvästra Skåne med skog och natur inpå knuten.



Med Romeleåsen som fond i öster,

kuperat backlandskap i väster och söder

och utsikt mot de båda städerna, som finns på bekvämt avstånd,
saknas varken motiv eller inspiration, även om jag håller mig alldeles i närheten av byn.

Och dessutom finns alltså skogen där.

Skogen, som utgör yttersta utposten av ett vidsträckt skogsområde.

Med 3 slott i grannskapet finns, förutom den odlade marken, stora naturområden med bokskogar, täta granskogar och öppna partier, vilket få tänker sig när man tänker på den här delen av Skåne.

Bilderna ovan och nedan är tagna vid tidigare vardagspromenader genom skogen.

Om ni vill se vackra skogsbilder rekommenderar jag, att ni ni tittar in hos Skogseva, som ofta visar de mest fantastiska och trolska foton från skogarna på uppe på åsen....

(De skogar, som också varit våra vandringsmål i många år.)

Men följ med på denna korta promenad, så tar jag er med till skogen en annan dag.....

Vi gick längs vägen österut från byn,

Medan jag fotograferar väntar 'Karru' tåligmodigt men på klartecken från mig exploderar hon i glada krumsprång.

När vi kommer ut ur det lilla skogspartiet syns Genarps kyrka vid foten av åsen.

Men vid det här laget regnade det ordentligt och vi vände tillbaka.

Knappt hade vi vänt förrän molnen sprack upp igen.

Lyngby kyrka.

(Om ni tittar noga ser ni Malmös stolthet, Turning Torso, i bakgrunden, liksom på en av bilderna ovan.)

 När vi närmar oss byn igen, nu från söder, kan Lund anas långt därborta bakom pilevallen.

Och med kamerans hjälp syns både lasarettsblocket och Domkyrkan, 'Lunna pågar´.

(Om ni tycker, att det är många kyrkor, kan jag berätta, att man kan se inte mindre än 7 kyrkor härifrån.)

Hunden, som alltså heter 'Karru', är av rasen briard,

 en fransk vallhund.

Hon och jag har upplevt oerhört mycket roligt tillsammans och om ni vill läsa mer om henne, kan ni titta in på hennes sidor på min Hemsida.

Hon är en livsbejakande och sprudlande vitamininjektion och ett riktigt glädjepiller.

                                                                 
'Tvånget'  att avbryta trädgårdsarbetet för de dagliga promenaderna,  innebär välbehövliga pauser med möjlighet för mig att sträcka på ryggen.

Pauser jag definitivt inte tagit om jag inte varit 'tvungen'.

Men hon är också det mest älskvärda väsen man kan tänka sig.

En alldeles underbar liten pärla.