Högtid

Helg och högtid i ordets vanliga bemärkelse brukar hos oss betyda extra mycket tid för trädgårdsarbete.

Så lördagens långa frukostmorgon var inte orsakad av helgen som sådan.

Orsaken var istället högar.

Nu är det högsäsong för lövhögar.

Vi fullkomligt drunknar i löv från alla våra stora träd.



Just nu frasiga och gyllene vackra men snart en geggig sörja.
Knappt hinner vi räfsa undan de värsta drivorna förrän nya dyker upp.
Så det fanns mycket att ta sig för där ute, när vädret dessutom var riktigt tilltalande.

Men rubriken syftar framför allt på de högar, som jag just nu helst av allt skulle vilja slippa.

Högar, som demonstrativt förkunnar, att det i vår trädgård bor någon under marken.

Någon, som inte uppskattas och som inte alls är välkommen.

Under hela sommaren har vi med alla medel försökt få dessa djur att begripa detta men helt utan framgång.

Vi har försökt att skrämma bort dem på olika sätt men hela tiden gäckar de oss.

Jag har dagligen grävt upp otaliga högar och frilagt gångarna.
Eftersom jag gör detta med händerna har dessa emellanåt mest känts som skovlar, som om det börjar växa ut hud mellan fingrarna...

Sedan har jag stoppat allt från hundhår, gammal kattsand, surströmming, fiskrens och annat illaluktande i gångarna.

Jag har klippt gräset onödigt ofta och mycket.

Satt ut fällor fällor av allehanda slag.

Stoppat karbid i hålen med mera med mera.

Till och med satt fyr på gasen...

Men hela tiden gäckar de oss.

Några mullvadar har fastnat i våra fällor.

Men mest har jag funnit fällorna täckta av jord.
Nya högar alldeles bredvid de jag 'behandlat'.

'Någon' annan tycks fånga åtminstone en del sorkar och möss.

Vem vet vi inte och inte heller exakt vad de fångat, eftersom huvudet genomgående saknas på de djur vi hittat.

Vi gissar, att det är ugglor, som står för fångsten och att de tappat sitt byte.

Men det är uppenbart, att vi har både sork och mullvad i trädgården och det tycks vara vanligt,
 att de delar gångsystem.

Vi har både stora öppna hål och högar av lite olika utseende.
Sorkhögar anges vara mera platta än mullvadshögar och medan mullvadarnas öppning finns mitt i högen återfinns sorkarnas i utkanten.
'Våra' högar lutar mest åt att vara sorkhögar, oftast med öppning i sidan.

Om det bara handlade om mullvad skulle det inte göra så mycket.
Skadorna de orsakar är högar, som går att räfsa ut och hålen kan fyllas igen.



Jag tycker, att det är riktigt synd när de fastnat i fällorna men det vi är rädda för, är att vi också på nytt fått in vattensork.
Vattensork, som äter rötter på framför allt unga träd och plantor men också på etablerade växter, som då inte kan förse sig med vatten och i värsta fall dör och också kan falla omkull eftersom deras förankring försvunnnit.


Vattensork fanns här när vi flyttade hit.
Då föll flera stora träd.
Nu har våra grannar förlorat fruktträd, där rötterna varit avgnagda.

Oroande är, att gångsystemen i stor utsträckning tycks följa häckarna och mera undantagsvis dyker upp i gräsmattorna (också de, som inte klippts så flitigt).

Nästan lika oroande (oavsett vem som orsakar det) är, att de gräver under våra fina stensatta gångar.

Ibland kan det finnas 4-5 högar precis i kanten av gångarna. Högar motsvarande en spann med sand/sättgrus, vilket betyder, att det under stenarna finns stora tomrum.
 Redan i våras upptäckte vi hur stenarna tippade på flera ställen. Fortsätter det så här kommer gångarna snart att vara förstörda och att lägga om dem är inte realistiskt.

De nyplanteringar jag gjorde i våras blev delvis förstörda.
Jag såg hur plantor, som tycktes ha kommit igång efter planteringen, plötsligt slokade och kunde lyfta upp de rotlösa stackarna.
Sedan kändes det inte alls meningsfullt, att plantera mer.
Att köpa och plantera de tulpanlökar jag drömt om och planerat att sätta nu i höst kändes som att bjuda någon, som jag inte gillar på en festmåltid och fick vara.

Överhuvudtaget känns trädgårdslivet just nu lätt olustigt och jag har för tillfället tappat gnistan.

Jag undrar, om vi inte fått vår beskärda del av motgångar och olyckor i vårt trädgårdsliv.
Att ha trädgård är inte bara en dans på rosor och det har vi bitterligen fått erfara.
Det började med almsjukan, som under några år tog alla våra ståtliga gamla almar, fortsatte med en snigelinvasion, som jag tror få sett motsvarigheten till och därutöver det, som ledde fram till att vi lämnade trädgården.

Och nu tycks alltså alla våra försök att bli av med dessa marodörer förgäves.
Mina insatser leder oftast till, att det är lugnt några dagar men sedan dyker upp nya högar igen. Det är uppenbart, att om jag försöker skrämma bort dem, flyttar de bara till ett annat ställe i trädgården.

Jag har letat tips på nätet, pratat med trädgårdsfolk och provat det mesta jag hittat.
(Att plantera Allium eller kejsarkronor är avskrivet, eftersom sorkarna (?) gjort tunnelsystem genom just sådana planteringar bl.a..för att  komma in i växthuset....)

Men tyvärr har jag också mötts jag av oroande beskrivningar hur trädgårdar och odlingar helt förstörts av vattensork.

Och just nu känns det mer hopplöst än någonsin.

Nu börjar jorden bli kall och våt och jag kommer inte längre att kunna gräva upp öppningarna, vilket betyder, att sorkar och mullvadar kommer att kunna härja fritt tills nästa vår....

Så om någon har tips på hur man kan komma tillrätta med problemet tar vi med stor tacksamhet emot dem.