Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



tisdag 19 april 2011

Stanna tiden....!

Hjälp, jag hinner inte med!

NYSS
tyckte jag, att jag var ovanligt i takt med den olycksaliga tiden.



NU
är jag ohjälpligt efter!

Jag kämpar och sliter.
Suckar och stönar.
Och .... ger upp glada glädjetjut.

Jag noterar i ögonvrån, att ljuset är fint och att jag borde springa in efter kameran men hinner inte.
När jag väl tar mig tid ...är det för sent.
Ljuset har ilat iväg någon annanstans.

Jag suckar djupt över sakernas tillstånd men kämpar frenetiskt för att övervinna dem.
Jag beklagar mig över mitt öde men försöker ta det egna händer.

Jag sörjer alla mina ny planteringar från förra året, som uppenbarligen inte längre finns kvar.
Jag grinar illa över den kullfallna kastanjen, som stolt och mäktig lade sig över ett stort parti och därmed definitivt tillintetgjorde mina drömmar för i år.


Nyss, var jag med i leken.
NU känns det som om det här redan är ett förlorat år.
Så många projekt jag skulle ha sjösatt.

Nu kretsar det mesta kring partiet utmed vägen.

Och dammpartiet, som brukar vara min glädjekälla så här års är inte sig likt.
Ön, som låg under vatten är visserligen 'torrlagd' men ändå inte.

Vattenståndet i dammen är alldeles för högt och hela ön är sur.
Jag också.

Problemet är, att stoppet i avloppet från dammen ligger på grannens mark och att vi knappast kan kila in och gräva upp deras allé för att rensa...


Det känns som om det mesta, som vanligt, är emot oss.

Översvämning och kullfallna träd.
Ungefär som som vanligt...

Surt om än ingen katastrof.

Och jag funderar över att vårt trädgårdsliv tydligen måste vara som en berg och dalbana.
Djupa dalar.
Och så topparna.
Du ljuvliga topparna.

Men att det egentligen inte finns någon balans i maskineriet.
För även om jag själv är i balans, så är ju knappast ett kullfallet träd, som saboterade ett stort område, vilket gjorde mig förkrossad att jämställa med det, som sedan gör mig lika glad igen.


Glad blir jag av tystnaden.
 Av att höra binas och humlornas surr.
Av stararnas knackande och trastarnas skönsång.
 Av duvornas tunga vingslag när de återvänder med byggmaterial.
Eller av andparet, som på nytt sökt sig tillbaka till vår damm.
Av att det lilla fröet jag nyss stoppade i jorden bjuder mig på undret av av öppna sig och skicka upp en grodd till min oförställda  glädje.
Av att en enda växt, som jag trodde förlorad, plötsligt visar tecken på liv, varpå plötsligt alla de, som faktiskt inte överlevt, är som bortglömda.
Av att sippor och andra inhemska arter gör allt för att få mig på gott humör.
Och de lyckas.

Men om jag egentligen skulle kompenseras av vinterns och vårens slaganfall, borde jag ju rimligen ha begåvats med underverk av samma kaliber som tragedin av det omkullfallna trädet.
Som att ett nytt stort träd hade vuxit upp över natten.
Eller att en ny buskridå plötsligt funnits på plats, där jag måste återskapa det kastanjen saboterade.
Men så är det ju aldrig.


Motgångarna är helt enkelt av en helt annan dimension än de små glädjeämnen,
som jag så tacksamt uppmärksammar och antar som ersättning.

Och våren, som vi längtat så efter, den bara springer förbi.

Samtidigt som jag kämpar med vårstädning, ogräsrensing, småplantor och omkullfallna planer.
För de tänkta träden visade sig vara alldeles för dyra ....
Och tiden allt för knapp.

Snart, snart är det alldeles för sent att vare sig flytta eller plantera.
Det får bli nästa år.........
Eller?



10 kommentarer:

  1. Beautiful places!
    I like your photos..they are so pretty.

    SvaraRadera
  2. Fina bilder och tänkvärda ord! Visst önskar man att man kunde stoppa tiden ett tag för att hinna njuta när det är som allra mest hektiskt. Jag önskar dessutom att man vore ledig från jobbet för att både hinna med trädgården och hinna njuta. Att man aldrig lär sig att man borde ta semester så här års. Fast våren är ju lite nyckfull. Man vet aldrig i förväg exakt när den kommer...

    Vår- och påskhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera
  3. Ibland är jag glad över min lilla pytte-trädgård, problemen och missräkningarna hinner inte bli till en lista, utan är något jag rycker på axlarna åt.... och går till jobbet. DÄR är ALLT i ett perfekt skede:-)
    Ha det fint, jag tänker på dig Eva, dig och din kamp!

    Varma Gladpåskkramar från mig till dig, Hillevi.

    SvaraRadera
  4. ibland så känns det så , att man inte hinner med och att saker händer som man inte kan styra över sker. Men det fina i kråksången är att det blir alltid en lösning, även om det inte alltid blir med en gång.
    Ha en underbar dag!!

    SvaraRadera
  5. Våren är ju alltid en tid där man först tycker sig ha all tid i världen....men bara fram till värmen kommer och alltings explosionsartade tillväxt som iallafall jag lyckas glömma hur det är, varje år ;)
    Trist med motgångar på det såklart...men efter regn kommer solsken....så håll modet uppe Eva....
    Ha det bra ;)

    SvaraRadera
  6. Det är bara att kämpa vidare, det mesta kommer man över.
    Man inser att det är fler som har tråkiga händelser i trädgården, hos oss förvandlades 'katastrofen' till något bättre.
    Ha en trevlig påsk
    Mariana

    SvaraRadera
  7. Visst är det tur att vi mitt i eländet kan glädjas åt de små tingen. Den människobefriade tystnaden. Fågelsången. De nyutslagna tulpanerna. Allt här i livet och i trädgården är en evig balans av elände/lycka, skönhet/fulhet, moras/nyskapande, eftertanke/impulsivitet.
    En balans som under vissa perioder väger till vår fördel och vissa perioder försvårar för oss i vårt förvaltande/skapande. Du har drabbats extra tung min vän - vågen har vägt lite för mycket, och definitivt alldeles orättvist, åt fel håll! Jag förstår om du förtvivlar..
    Många kramar från mig till dig.
    Eva

    SvaraRadera
  8. Skönt att du hitter se de små ljusglimtarna i allt elände som drabbar dig, och bilderna är otroligt vackra. Ha en härlig påskvecka!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Missräkningar är aldrig roliga - ungefär som när man var 7 år och hade önskat sig en Barbiedocka i julklapp och fick en billig kopia istället "För de ser ju PRECIS likadana ut". Nej! En missräkning är en missräkning och man kan få en klump i halsen av mindre.

    Ju mer man investerar - både i tid, pengar och framför allt kärleksfullt engagemang - desto mer förlorar man också när det går galet. Som för dig just nu. Skönt att du ser alla fina guldkorn trots allt!

    Kram Anna Vattenkanna

    SvaraRadera
  10. Coco:
    Thank you very much! Both for actually making a comment and for your kind remarks. And I am pleased to be able to tell you that most of the photos are taken in my own garden. I hope you’ll be back and I’m looking forward to hear more from you.

    Tack Elisabet men oavsett vad eller hur, så räcker inte tiden till just nu.
    Men tid för njutandet måste man kunna hitta...
    Hoppas, att du ocksa kan göra det!
    Kram

    Hillevi:
    Tack söta du! Ja, ibland är det roligt och ibland mest bara uppförsbacke. Och i det läget blir den stora trädgården lätt till en börda. Men jag känner mig trots allt privilegierad. Jag älskar varenda kvadratmeter av min trädgård och är beredd att kämpa för den. Men ibland är det tungt...
    Ha en skön helg!


    Berit:
    Ja, allting ordnar sig till slut. Men inte alltid som man skulle önska och tiden rinner alltför fort. Det skulle ju vara trevligt att få se resultatet av sina drömmar medan man fortfarande bor kvar.....
    Ha en riktigt skön helg!

    AnnCharlotte:
    Jag försöker och jag försöker men det är inte alltid så lätt att stå upp när smockorna bara haglar över en.
    Ha en skön helg!

    Mariana:
    Kastanjens fall kunde nog ha vänts till en fördel om det inte vore för att resurserna inte räcker till. Inte tiden och definitivt inte pengarna.
    Som vanligt gäller det, att göra det bästa av situationen. En utmaning som heter duga. Men jag gillar utmaningar. Även om jag nog tycker, att jag fått min beskärda del. Det skulle vara så oerhört roligt, att för en gångs skull kunna få njuta frukterna av allt arbete.
    Ha en skön helg du också!


    Eva :
    Jag håller fullständigt med dig.
    Kramar

    Lotta:
    Om man inte kunde se ljuset i mörkret skulle det varit outhärdligt. Och det finns ALLTID något som är positivt att hålla fast i. Men i min värld är det viktigt att erkänna också det svåra för att kunna tackla det. Jag vet, att många väljer att se bort från det men då tror jag, att det blir svårt när det väl tornat upp sig till ett berg som är oöverstigligt. Bättre att ta striden direkt. Se, inse, acceptera och bli arg och ledsen för att sedan kunna möta svårigheterna på ett konstruktivt sätt.
    Jag önskar dig också en skön helg!
    Kram

    Tack Anna:
    Jag har grävt ner mitt liv i trädgården och kan naturligtvis inte ta det med en klackspark när allt riskerar gå åt pipsvängen. Det är bara att ta fighten. Eller ge upp.
    Och DET gör jag inte i första taget.
    Kramar

    Eva

    SvaraRadera