Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



måndag 15 november 2010

Lust och hägring




När jag skulle välja namn till min blogg hade jag en uppsjö med idéer.
Många av namnförslagen hade en koppling till trädgårdsböcker jag läst och inspirerats av.
En av titlarna jag funderade på var 'Lust och Fägring' och syftade på en bok skriven av Karin Berglund, en av mina favoritförfattare, som för övrigt är minst lika rolig att lyssna på.

I den boken tecknar hon kärleksfulla porträtt av ett antal trädgårdsmänniskor, deras växter och trädgårdar.

Men jag tänkte kalla bloggen 'Lust och Hägring', eftersom jag ofta upplevt trädgårdslivet just så.
 När jag med stor lust (och mycket arbete) börjat närma min den fägring jag sett framför mig, har det dykt upp något. Något som skjutit mina drömmar i sank eller åtminstone skjutit fram mina drömmars trädgård till en obestämd framtid
Likt den utmattade vandraren i öknen, som ser oasen som en hägring men som aldrig kommer riktigt fram, har mina drömmars mål hela tiden skjutits framåt.


Det var så med almarna, som dog en efter en. Att ta bort de döda träden tog mycket tid och ork.
Och det tärde på lusten.
Istället för att bygga upp en miljö raserades den befintliga och förutsättningarna förändrades drastiskt. Harmonin och balansen försköts. Nya träd planterades och nya former skulpterades långsamt fram.
 Det blev inte som det varit men med tidens hjälp märks idag knappast, att det 'fattas' ett stort antal träd. Träd, som var avgörande för miljön som den lövsal trädgården var, när vi köpte den.
Sedan var det sniglarna, som kalåt de örter jag dragit upp och planterat ut samtidigt som de tog tid och kraft i anspråk, som behövts till annat.
Det var vintrar med mycket snö och kyla, som knäckte om inte oss så väl växter, krukor, träd och spaljéer.
Det var förändringar i vår närmiljö, som totalt förändrade förutsättningarna. Och nästan knäckte oss.
Och nu är det alltså små gnagare under marken, som hotar och irriterar. 

Men precis som med både almar, sniglar och förändrade förhållanden, finns det säkert ett liv efter eller med sorkarna också. Men kanske ett annat liv. Inte nödvändigtvis sämre men annorlunda.

Om de bara inte tar död på våra häckar, kan jag faktiskt odla mycket i krukor och därmed lura sorkarna men ändå njuta av blomning.
 Och att trädgården står sig bra med sin gröna stomme har jag redan konstaterat.



Trädgårdslivet speglar livet i stort.
Det finns lust. Det finns fägring. Och det finns glädje.
Men det finns också olyckor och sorg.
Och precis som i livet måste de få det utrymme de kräver, innan man kan gå vidare.


Men så länge lusten finns, så klarar man också en hel del motgångar.
I det här fallet lusten till trädgården.
Lusten, att skapa och att försköna.
 Lusten, att så det där lilla fröet och se undret när det gror och långsamt växer upp till
den fägring man drömt om.

Och kära vänner den lusten är inte borta.
Dagen, då  lusten att odla och njuta av min trädgård inte längre finns, den hoppas jag dröjer.
 Kanske tar trädgårdslivet slut innan dess av andra skäl men jag tror inte, att sorkarna trots den oro och olust de just nu inger, får mig att ge upp.


Bilderna i inlägget visar två av de sommarblommor jag sådde i år.
Två växter, som får symbolisera lust och kraft.

Två växter, som trotsat förutsättningarna och som inger både lust och nytt mod.

Solrosen är den första jag odlat som vuxen och den överraskade mig dubbelt.
 Inköpt för åtskilliga år sedan hade fröpåsen glömts kvar i källaren och inte trodde jag, att fröna alls skulle gro. Men knappt hade de gamla fröna strötts ut lite slarvigt, förrän de första groddarna dök upp. Småplantorna sattes i lite större krukor men blev kvar i 'Plantskolan'.
Ärligt talat hade jag inga större förväntningar på blommorna, solrosor var knappast det vackraste jag visste. Fröerna hade nog köpts på grund av den mörka färgen, som vid den tiden var ovanlig på växter i Sverige. Men när knopparna öppnades uppenbarade sig de skönaste blomster, som både glatt mig i sina krukor och som bjudit på material till många buketter.
Då var fröpåsen borta och jag förbannade min nonchalans. Till slut hittade jag i alla fall namnet, som är 'Moulin Rouge' och nästa år ska den få gott om utrymme, så jag verkligen kan slösa med de sammetslena mörka blommorna.


Den andra växten är en praktvädd, Scabiosa atropurpurea 'Black Knight'.
Också den en ny bekantskap, som kommer att få förnyat förtroende.
Den tillhörde de växter, som var tänkta till den nya rabatten men som fick stanna i plantskolan p.g.a. sorkarna men där har den blommat både länge och överdådigt.


Och den blommar fortfarande (i sina alltför små krukor) trots både frost och busväder.

Färgen börjar bli lite fadd på en del av blommorna men medan solrosen inte längre förmår öppna de knoppar, som finns kvar på några sparade plantor, bildar vädden nya knoppar som slår ut och den producerar massor av nya skott.



Bilderna av den är faktiskt tagna idag.



Och samtidigt syns fler och fler tecken på att en ny växtsäsong redan är på väg...... 

Inte kan man ge upp då.
Även om man är både tvärilsk och orolig.
Men ilskan är en utmärkt drivkraft........





11 kommentarer:

  1. Visst är det härligt att bli förvånad av nåt man egentligen ej trott på. Fina färger, skall försöka komma ihåg namnet. Var det en blandad fröpåse med dessa frön.
    Hos mig har det mesta slutat blomma har några astrar som ger lite blomsterfägring än.
    Sen är det ju andra former i trädgården som träder fram nu.
    Vill önska dig en fin vecka/Gela

    SvaraRadera
  2. Kära Eva,
    "lust och hägring" var ett mycket passande namn för något trädgårdsrelaterat... Hade man inte den där ständiga inre bilden och drömmen om en morgondag då allt blir liiiite bättre, så var man ingen drömmmare:-) Och utan drömmar ingen trädgård.
    Vilken underbar mörk bukett du plockar, och den där vädden måste ju bara sättas nästa år! Helt underbar, och passar lika bra i juni som i november!

    Varmkram H, som fortfarande ligger lågt... ingen inspiration, ingen ork... hoppas på nytändning till våren.

    SvaraRadera
  3. Vad duktig skribent du är...jag blir fångad i dina texter...kramis semlan

    SvaraRadera
  4. Det går som sagt var upp och ner i trädgård och lust,men visst är det skönt med tid för eftertanke under denna mörkatid.
    Ha de bra
    Mariana

    SvaraRadera
  5. Hägringar har man gott om och visst råkar vi alla ut för bakslag, även om dina verkar vara i tuffaste laget. Tur att du hade sån lycka med solros och vädd. Lite framgångar är bra för trädgårdslusten!
    Ha det gott,
    Eva

    SvaraRadera
  6. Jag förstår dig väldigt väl Eva, här har trädgårdslivet varit minst sagt barskt, men man lär att utnyttja de förutsättningar som finns, även om det gör att många av de drömmar man hade om hur en trädgård skall vara får förändras radikalt. Visst är Karin en inspirerande människa och fin författare!
    Vädden är så fin, har också för första gången haft just Black knight och några fler, de har blommat snällt och sorkarna har låtit dem vara.
    Jag hoppas att din trädgård får var förskonad från fler utifrån kommande hot och förstörare.
    Tack för din omtänksamma kommenatr hos mig!
    kram Sophia

    SvaraRadera
  7. Glad du ikke gir opp.
    Hilsen Hilde

    SvaraRadera
  8. Eva, du är så bra med ord...och klok.

    Din kämparanda och kärlek till din trädgård har gjort stort intryck på mig.

    Läste idag ditt inlägg om odjuren. Dom är kort och gott avskyvärda tycker jag.

    Varma hälsningar och kram Maria

    SvaraRadera
  9. Skönhet både i bilder och i ord - som vanligt...

    Har just tittat på den vidunderligt fina lilla filmen om sniglarnas kärleksliv.

    Kramar från
    Eva

    SvaraRadera
  10. Mörka blommor är underbara. De här ska jag verkligen lägga på minnet. Blev mycket förtjust i vädden.
    Kram

    SvaraRadera
  11. Gela:
    Nej, ingen blandning utan 1 påse av vardera:
    Helianthus annuus ’Moulin Rouge’ och Scabiosa atropururea ‘Black Knight’.
    Tyvärr är det en del som så här års framträder i min trädgård, som jag helst velat slippa se...
    Men annars tycker jag, att både höst och vinter bjuder på mycket vackert.
    Ha en skön helg!

    Hillevi:
    Trädgård är Drömmen om ett Paradis, som sannolikt inte finns....
    Kramar från en Drömmare av stora mått

    Tack Jeanette!
    Dina ord värmer.
    Kram

    Mariana:
    Som i livet i stort.
    Och jag ser fram mot lite lugn och ro. Och drömmar..
    Ha det bra du också!

    Eva :
    Om allt bara varit motgångar hade nog lusten sinat.
    Ha det bra!

    Sophia:
    Att förutsättningarna inte är vad man önskar, kan vara både irriterande och tröttsamt. Men det är ju också en utmaning, att lära sig att hantera dem. Att inse, att man inte har kontroll över allt. Men att man kanske ändå kan åstadkomma något bra. I hundträning pratar man om att arbeta med hunden inte mot och samma gäller i trädgårdslivet. Det fungerar inte om man inte tar hänsyn till förutsättningarna. Eller bara ser svårigheterna. Om man å andra sidan kan se och utnyttja de möjligheter som faktiskt alltid finns, kan mästerliga resultat nås på platser, där man inte trodde att det alls fanns möjlighet att åstadkomma något. Det är både kreativt och mästerligt och är alltid lika roligt att se.
    Kram

    Hilde:
    Glad att du tycker så.
    Tack!

    Maria:
    Tack söta du men jag är nog inte klokare än de flesta. Men man lär sig av sina erfarenheter. Både de goda och de mindre goda. Och jag har fått min beskärda del av bådadera.
    Och jag tycker inte heller, att odjuren bara är avskyvärda. De lever som de är skapta att göra och har inte så stor valfrihet. Men jag tycker, att resultatet av deras framfart är ...avskyvärt.
    Kramar

    Skogseva:
    Tack för dina, som vanligt, vänliga ord.
    Och även om sniglar kan framstå som motbjudande, bjuder de på både skönhet och fascination.
    Kramar

    Lotta:
    Om alla blommor vore mörka vore det nog dystert men som kontrast eller i kombination med annat är de en tillgång. Kan också rekommendera svart klint som både växer och blommar villigt.
    Kram

    Eva

    SvaraRadera