Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



torsdag 18 november 2010

vitt, vitt, vitt....



                                                                             Norrvikens Trädgårdar 2002


Innan jag börjar få kalla kårar av ordet vitt, måste jag framhäva ytterligare några så kallade sommarblommor, som jag odlade i sommar. Två helt nya för mig och en gammal bekant.
Samtliga vita.


Den första är Blomsterkörvel, Orlaya grandiflora. En växt jag bara sett på bild men som jag omedelbart föll för. När jag så i mars hittade frön till den på mässan i Malmö, kunde jag inte motstå att köpa dem. (Detta blev inom parentes upptakten till att jag återupptog, att själv dra upp plantor från frö, vilket jag inte gjort på 10 - 15 år men det är en helt annan historia.) Fröna såddes och grodde snabbt och tätt. Plantorna växte också snabbt och kom i blom. Kanske lite väl snabbt men en hel del plantor kom ut på sina tänkta platser. Och de var precis så ljuvliga som jag föreställt mig.

Men lyckan var kort. Alltför snabbt var de överblommade och borta. (Enligt fröpåsen skulle de blomma hela sommaren.) Jag undrar om det var för varmt och torrt. Hamnade några av dem kanske lite för skuggigt? Var det sorkarna som spelade mig ett spratt? Borde jag ha tagit bort de utblommade blomställningarna och förhindrat, att de satte frö? Om orsaken till deras korta fägring är det sista, är det bara att konstatera, att detta nog inte är en växt för mig. I mitt trädgårdsliv finns helt enkelt inte tid, att dagligen gå runt och putsa i planteringarna. Är det någon av er andra som har erfarenhet av denna i övrigt underbara blomma?


Bilderna är samtliga tagna i den pilrabatt jag visat tidigare men jag planterade Blomsterkörveln på många ställen och den var fin överallt. Eftersom den blommade ut så snabbt hann jag helt enkelt inte föreviga den på andra ställen, då jag ville vänta tills den kommit igång lite bättre.....


Ovan med det röda grobladet, Plantago major 'Rubrifolia' och klotlöken, Allium sphaerocephalum.

Hur som helst hann jag rädda en del frön och min förtjusning över blomman gör, att jag definitivt ska ge den en ny chans. Den lär dessutom vara duktig på att självså sig, så kanske dyker den upp där jag hann plantera ut den. Självsådda plantor brukar ju ofta bli bra när de själva får råda.


Nästa växt är en gammal bekant. Gaura Lindheimeri, Sommarljus. Jag hittade den för första gången för drygt 10 år sedan. Det var sent på sommaren. Plantan var stor och dyr. Men alldeles oemotståndlig.


Den hamnade i en urna vid entrén.
På hösten lyfte jag in den men den klarade ändå inte vintern. Något år senare såg jag den på nytt i Norrvikens trädgårdar, där Tage Andersen använt den i underbar rabatt i renässansträdgården.


                                                         Norrvikens Trädgårdar 2002

I ett hav av Gaura stack det upp tuppar av Muehlenbechia.
Vackrare än så har jag aldrig sett Norrviken.....

 Den fanns till salu. Åter sent på sommaren och åter stor och dyr. Och på nytt klarade den inte vintern.
Efter några sådana här sura erfarenheter gav jag upp.
På årets trädgårdsmässa fanns frön även av Gauran och jag köpte. Det var i senaste laget att så den men jag chansade. Fröna grodde dåligt och ojämnt och när jag framåt försommaren hittade fina plantor till ett bra pris köpte jag några. För säkerhets skull. Så småningom kom sådden igång men tyvärr lite för sent. De köpta plantorna krukades i större krukor och sattes ut och de egenuppdragna planterades ut i trädgården.


Egentligen kräver den nog mer sol för att riktigt kommat till sin rätt än vad den kan få i min skuggrika trädgård. Men trots det har den blommat villigt och de nu inlyfta krukorna blommar fortfarande.



De enskilda blommorna är väl egentligen inte så märkvärdiga men tillsammans ger de de skir och luftig lätthet i mina dunkla vrår.


Jag använde den för att förstärka t.ex. Gillenia trifoliata i dammrummet.


Gillenian, som förvisso är en ganska rejäl planta men med Gaura på båda sidor framstod den som större än den är och när Gillenian blommat färdigt fortsatte Gauran.


Den hamnade, i krukor, i gången till damrummet, där dess naturliga enkelhet tillförde den där känslan av vildhet, som denna strikta gång behöver.

 Och den fick stå på trappan, så som dess föregångare gjorde för 10 år sedan.


Där, liksom i gången fick den sällskap av den sista av mina tre vita favoriter Euphorbia 'Diamond Frost' på svenska kallad snötörel.
En växt jag stött på tidigare men då inte fallit till föga för. Men i år bestämde jag mig för att testa den i några krukor. Inte minst eftersom den sagts vara fin också i skuggiga lägen. Några plantor inhandlades. Sattes i snygga krukor och hamnade, tills vidare, på verandan. Där blev de stående.


Så ytterligare plantor inhandlades och planterades ut i krukor och rabatter.



Plantan på trappan har ni redan sett, liksom den i den spruckna lerkrukan.



Och de uppfyllde mina förväntningar med råge.
De fyllde fint upp i rabatternas hål och de passade överallt.



 De lyste upp bland bladväxter och framhävde dem utan att själv pocka på uppmärksamhet.



De blommade trots skugga



och den var en utmärkt partner till Gauran.
Och när frosten till slut slog till, hade jag räddat undan ett antal plantor, som jag hoppas kunna föröka till nästa år. Och det var tur, för de tålde i motsats till Gauran inte frost. Men precis som Gauran  blommar de inflyttade plantorna fortfarande.


När jag ovan beskrev dessa som 'så kallade sommarblommor' beror det på, att de har lite olika utgångsläge i den klassen. Orlayan, blomsterkörvel, är en annuell, dvs ettårig. Den gror, växer upp, blommar och sätter frö. Och dör. De andra två anges ibland som sommarblommor och ibland som ettåriga men de är egentligen perenner även om de inte är härdiga hos oss. Det betyder, åtminstone teoretiskt, att man kan övervintra dem om man har bra förhållanden.

Gauran försökte jag alltså övervintra för många år sedan men misslyckades med men i år har jag så många plantor, att jag känner mig tvungen att försöka igen. Samtliga plantor står i krukor och är inlyfta på lite olika ställen. Den var i och för sig inte svår att odla från frö men jag sådde sent och fröna grodde ojämnt, så plantorna blommade egentligen inte riktigt fint förrän sommaren nästan var slut. Dessutom toppade jag plantorna för att få buskigare plantor. Det betydde inte bara, att blomningen fördröjdes ytterligare utan det betydde, att jag upptäckte, att de avskurna topparna snabbt rotade sig i lite jord. Många plantor att övervintra alltså och det vore lycka om de klarade vintern, så jag snabbt kunde få fram stora plantor nästa år. Många plantor.

Euphorbian köpte jag plantor av. Många. Egentligen för många för min plånbok men jag hade förälskat mig i de luftiga vita molnen och insåg hur fint och lätt den skulle kunna fylla upp i några av de hål, som fanns i mina planteringar. Så jag började tidigt leta information om hur man ev skulle kunna övervintra den. Tipsen var många och jag har lyft in de krukade plantorna. Även om jag tyckte, att jag grävde djupt i börsen, så var ändå min reflektion, att priset på så stora, fina plantor var förbluffande lågt. Detta brukar betyda, att plantan är lätt att föröka och driva upp och i min jakt på information om växten beskrevs, att den var lätt att föröka med hjälp av sticklingar. Mitt första försök misslyckades men jag hoppas kunna få igång egna plantor till våren. För detta är en växt jag definitivt inte skulle vilja vara utan igen.

Eftersom mina övervintringsförsök är just försök och lite av experimenterande och vi ju inte vet något om hur vintern kommer att bli, får både ni och jag vänta på facit. Men själv är jag fylld av förhoppning och drömmer redan om alla ljuvliga planteringar dessa ska bidra till.....
Tänk er en massplantering av Gaura och Euphorbia tillsammans med något grått....


Det får mig att längta efter vitt.

12 kommentarer:

  1. Jag har missat att ta in de två snötörelarna kommer jag på nu när jag läser...och med tanke på det du skriver om sticklingar så ska jag ju inte slarva....jag vill också ha mycket vitt till sommaren...och lite nu till vintern...men bara ett kort tag...typ kring jul och några veckor framåt ;))
    Gauran är väldigt vacker...
    Vet inte om min kärleksört är en hybrid. Det är iallafall inte en "vanlig". Den är mörkt rödbladig, nästan svart med dovt mörka rosa blommor. Har köpt den utan etikett :O)

    SvaraRadera
  2. Hoppas dina kvarglömda plantor klarat sig. De av mina, som inte var skyddade, tog stryk omedelbart. De lär vara lätta att övervintra bara man inte ställer dem där det finns möss.
    Det lät positivt med kärleksörten. Har massor av den 'vanliga' men har aldrig lyckats med exempelvis mina 'Matronor' eller namnlösa hybrider. Men det är bara att försöka igen.
    Ha en skön helg!
    Eva

    SvaraRadera
  3. Jag är också mycket förtjust i Euphorbians vita skyar (till skillnad från det vita som täcker marken i Kävlinge idag) Jag provade att övervintra/ta sticklingar från dem förra hösten men de blev översållade med spinn, förmodligen stod de alldeles för varmt. Men jag kan inte heller tänka mig en sommar utan den i ett flertal av krukplanteringarna och kommer att göra nya övervintringsförsök. Jag måste få säga att jag verkligen gillade att du samplanterat den med Helleborusens - en snygg kombination! Ha en fortsatt fin fredag / gittan

    SvaraRadera
  4. Min Euphorbia står fortfarande kvar i växthuset som jag inte tittat till på två dagar. Om den fortfarande lever ska den få komma inomhus. Mina fyra Gaurasticklingar mår väl - synd bara att de inte är vita. En kraftig och vit planta, som får yngla av sig, ska köpas nästa säsong.
    Har just gjort konstgjord andning på vår basilika som däremot inte mår så väl. Den har drabbats av höstdepression, slokar och tappar blad. Möjligtvis är det fortfarande liv i en liten stackare, det var den som fick lite extra ompyssling i dag i form av uppmuntrande ord och en extra liten klapp på de få blad som fortfarande är kvar.
    Kramar från en vit ås

    SvaraRadera
  5. Alla är fina och väl värda ett övervintrings försök igen.
    Ha en skön helg
    Mariana

    SvaraRadera
  6. Så härligt med tupparna i gauran! Och Diamond Frost är så snygg! Jag försöker övervintra den i år, hoppas det funkar, jag vill också ha många!
    Kram,
    Katarina

    SvaraRadera
  7. Gittan:
    Det enda jag ogillar med euphorbian skulle väl vara dess svenska namn.....
    Men ’snöflingeliknande blommor’ låter i alla fall bättre än det blöta elände som nu faller.
    Så låt oss hoppas på en kort men riktig vinter (men inte ännu) och att vi klarar att övervintra våra plantor, så de räcker till allt vi vill ha dem till.
    Ha en skön helg!

    Men Eva...
    Lyft in den, för det tycker jag, att den förtjänar. Och du också, för den verkar vara en av de lättare att klara över vintern enligt mina källor.
    Basilikan är jag däremot tveksam om vi klarar. Jag har en liten, liten planta på gång i ett miniväxthus, som består av det lock, som brukar finnas när man köper coctailtomater. Men än så länge varken slokar den eller tappar blad, så låt oss hoppas.
    Kramar

    Mariana:
    Det vore väl katten om inte någon skulle klara sig.
    Trevlig helg!

    Katarina :
    Verkligt fint var det. Mindes det med glädje (och saknad) och blev nästan lika glad när jag hittade de gamla fotona.
    Diamond Frost verkar vara lätt att övervintra. Kravet tycks vara mycket ljus men den är begärlig för möss! Kanske något att tänka på om du placerat din i utrymmet vid trappan...

    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  8. Så fint du har använt alla de vita!
    Är också förtjust i gauran och euphorbian. Sådde också gaura i år, de tog lång tid men kom igen förvånansvärt snabbt när jag väl planterade ut dem.
    ha en fortsatt skön helg!

    SvaraRadera
  9. Alla tre var oerhört lättsamma och prydde sin plats var de än hamnade.....
    Ha en skön vecka1
    Eva

    SvaraRadera
  10. Så härliga bilder. Får mig att längta till sommaren redan nu, jag som egentligen är en "bådeoch" människa. Gillar även vintern, tycker att den är vacker.
    Men det har blivit lite svårare de senaste åren. Antar att det beror på att jag har trädgården att pyssla med om sommaren.

    Ha det fint!

    SvaraRadera
  11. Boije:
    Jag tycker egentligen om alla årstider. Också vintern. Lugnet, vilan, skönheten i det grafiskt rena. Men ändå.....
    Ha det fint du också!

    Hannele:
    Instämmer.

    Eva

    SvaraRadera