Kanske minns ni bilder, som denna?
Häckar och buskage, som omsluter något som ser ut som en gräsmatta och en rabatt i gult och violett....
Lummigt och mysigt.
Men det var bara halva sanningen.
Om ens det.
Som vanligt fanns en annan verklighet. Andra kameravinklar.
Så här såg det ut från andra hållet:
Ett 'rum' med ett odefinierbart grönt golv, där kirskålen vällde fram som en flodvåg och lade allt under sig.
Ett rum utanför häckarna. En 'baksida'.
Men också ett 'rum' man nästan måste passera genom, när man rör sig i trädgården, som ju är uppbyggd för att vandra runt i.
Alla rum har (minst) 2 öppningar. En ingång och en utgång.
Utgången från rummet med buxbom och ormbunkar leder ut i detta rum.
Till en baksida, som jag helst inte ens själv passerade....
Ett utrymme mer än ett rum. Avgränsat av höga häckar på två sidor, en före detta rabatt på en tredje och ett förvuxet, risigt syrensnår på den fjärde. På marken glest gräs men mest mossa och ogräs. Eftersom detta ursprungligen var en gammal fruktträdgård, som de förra ägarna utnyttjat som fårhage, fanns där vi flyttade in ett antal döda eller halvdöda äppleträd, som vi efterhand sågat ner. Men stubbarna fanns kvar...
Allt detta betydde i sin tur, att klippningen av ytan var ytterst sporadisk, vilket förstås bidragit till kirskålens framfart.
Men i fjor bestämde jag mig för att vi måste göra något åt denna skamfläck, så att man skulle kunna gå igenom detta rum utan att lida eller skämmas och till fullo utnyttja den rörelse, som finns inbygd i trädgården. Och därmed de olika blickfång man får, genom att se de olika delarna från oilka vinklar.
Jag har genom åren haft många idéer om vad man skulle kunna göra här. Gemensamt har varit, att de syrener vi en gång planterade i kanten av den dåvarande fårhagen, skulle ersättas av ytterligare en häck för att avgränsa rummet.
Men marken är svårgrävd. Mellan detta rum och bygatan står några mer än hundraåriga kastanjer, vars rötter omöjliggör djupgrävning. Desstutom är rötterna kvar från några lika gamla almar, som vi tog bort för många år sedan. Nu började jag inse, att det nog inte var så troligt, att vi någonsin skulle riva upp syrenerna, som i sig själva kanske också skulle utgöra ett problem och att en nyplanterad häck inte heller skulle ha de bästa förutsättningar att bli vad jag önskade.
Det dåliga gräset och kirskålen hade tidigare fått mig att tänka i banor kring att ta bort gräset och stensätta hela rummet alternativt att lägga singel där. Men alla sådana planer skulle innebära både tid, arbete och en kostnad, som vi inte var beredda att avsätta här.
Det fick alltså bli en betydligt enklare lösning på alltihop.
Jag hade inte tänkt mig att gräva upp all kirskålen utan bara föröka hitta ett enkelt sätt att begränsa dess framfart. Men först gällde att avgränsa den del, som jag ändå besämt skulle förbli 'gräsmatta'.
Därpå hade jag tänkt klippa ner och täcka så mycket av kirsen, som jag kunde med tidningar, markväv eller liknande och sedan täckbark. Några stora krukor med blekgul blomstertobak skulle få bli blickfång.
Ganska tidigt hittade jag formen för avgränsningen. Genom några ganska små ingrepp skulle det gå, att skapa en rektangulär yta, som skulle bli den nya gräsmattan.
Det nya 'Rummet'.
Det skulle avgränsas med en stensatt kant.
Jag letade sten/plattor på nätet och till min lycka hittade jag i början av sommaren cementplattor i den närbelägna byn till det facila pricet av 5 kronor styck mot att man själv plockade upp dem. Det avgörande var närheten, som fick käre maken att utan större protester hämta hem plattorna.
Sedan började den typ av diskussioner, som alltid uppstår när vi ska göra något.
I vanlig ordning var det inte bara att gå ut och lägga ut plattorna.
Det visade sig omgående, att de befintliga vinklarna inte var räta, vilket inte synts när gröna häckar mötte grönt golv. Men genom att markera och förstärka gränsen blev skevheten inte bara uppenbar utan iögonfallande.
Arbetet avbröts.
Under tiden jag funderade och väntade på att plattorna skulle bli lagda, började jag gräva upp kirskålen. Och allt eftersom tiden gick, växte min ambitionnivå. Mer och mer grävdes upp. Kirskålen i gräset, som jag bara tänkt avgränsa och sedan hålla i schack genom flitig klippning blev föremål för en intensiv utrensningsinsats. Det blev många börar med rötter. Och dessutom bände vi upp några av fruktträdens rötter.
Under flera veckor provade jag med hjälp av bambupinnar, markeringsband och några utplacerade plattor olika lösningar.
Till slut hittade jag den och så småningom var plattorna på plats.
Den, till stor del upprivna 'gräsmattan' jämnad och försedd med hjälpsådd.
Och si! Ett alldeles nytt rum hade sett dagens ljus.
Den enkla avgränsningen med en rad plattor blev precis den markering av rummet, som jag önskat.
Och medan jag varit osäker på om markeringen kanske skulle bli för kraftig tycker jag nu, att den nog kanske istället kunde ha varit tydligare.....
Den uppgrävda rabatten börjar på nytt fyllas.
Och de uppochnervända plastkrukorna?
Ja, de markerade helt enkelt var jag tänkt plantera buxbomklot.
Nu är några klot hitflyttade från köksträdgården. Ytterligare några ska flyttas.
Grässådden har grott. En del av de växter jag planerat är planterade. Bland annat en hosta. (Den första jag planterat på minst 15 år.) Dessutom en del hasselört och lite vårlökar. Allt i färgskalan grönt, gulvitt och vitt.
Men mycket har strukits från den flyttlista jag ursprungligen gjorde. Vill först se hur det tar sig ut och vill som vanligt inte, att det blir en orolig samling växter utan ett ganska lugnt parti, där det dock alltid ska finnas något, som blommar.
Möjligen kommer färgskalan att kollidera med det gulvioletta, som redan fanns och som är kvar men det får justeras efterhand.
Bilden nedan är ett collage, där de tre närmsta buxbomkloten ännu inte är på plats.
Eftersom det ändå är fusk, tillät jag jag mig att trixa lite till med bilden och lägga till lite skuggor för att markera de klot, som är flyttade. Och därmed också ytterligare understryka, att detta inte är ett foto utan en bild.
En bild av hur jag vill, att det ska se ut.....
Återstår en del planteringsarbete och så förstås nästa steg, som är avgränsningen mot 'gången', som löper parallellt med bygatan.
Så synd bara, att jag snart inte kan göra mer innan vintern......
