Tänkte, att ni skulle få ta del av några av de projekt, som finns på vår åtgärdslista.
De, som jag ständigt återkommer till då de gång på gång blivit fördröjda....
Dvs.visa er det ni hittills aldrig fått se eller möjligen från en synnerligen välvillig kameravinkel.
Några projekt är större och andra lite mindre.
En del projekt har varit inplanerade redan från början, andra har tillkommit och en del är faktiskt renoveringsobjekt, där vi behöver åtgärda sådant som blivit förstört.
Några hade jag tänkt, att vi skulle åtgärda redan i år medan jag inser, att andra nog aldrig någonsin kommer att bli klara.
De flesta ligger någonstans mitt emellan möjligt utförande och svävande drömmar.
Kastanjens fall innebar på kort sikt, att flera av årets projekt nog gick i stöpet direkt.
Lite oordnat men i den ordning projekten presenterar sig när man rör sig genom trädgården:
Det första rummet man kommer in i när man går ner i trädgården
ser ganska prydligt ut vid en första anblick men här behövs verkligen en ordentlig insats.
En gräsmatteyta, som saknar avgränsning mot en 'rabatt' på ena sidan och vad som värre är, håller på att bli uppäten av jätteparkslidet på den andra.
Några VP-rör är sedan länge utlagda för att markera en tänkt kant mellan 'rabatten' och gräsmattan och den ska kompletteras med motsvarande på andra sidan mot parkslidet.
Men då måst vi först ha fått kontroll på slidet. I vår har jag försökt få bekräftat om det alls går att begränsa det med hjälp av någon sorts barriär.
Om inte, är hela detta rum snart en enda parkslidedjungel.... (
Tidigare inlägg om parkslidet.) Alternativet är, att helt ta bort parkslidet, vilket vore både synd och arbets- och tidsödande. Det skulle nog innebära, at vi inte kan odla något på biten på flera år, vilket i sin tur skulle innebära, att en väldigt bärande del av trädgårdsupplevelsen (fullt i klass med några av häckarna) skulle gå om intet.
I kanten mot Plantskolan hade jag tidigt rensat och förberett en annan rabatt.
Men så kom några hos sonen uppgrävda rhododendronplantor i vägen. De sattes i ekfat och stora plastkrukor och placerades i den tänkta rabatten. Och där står de fortfarande. Nu är de troligen rotade på platsen genom krukornas dräneringshål men borde förstås få en anständig plantering. Det är ett under att det fortfarande lever i sina krukor. Och 'Rabatten'.... ?
Ja, vad ska man säga?
En samlig krukor men knappast en rabatt.
finns en gång ner mot nedre delen av trädgården. Något av en axel (
gammalt inlägg om den) i trädgården.
Den gång, som är den som mest av alla stråk används för transporter genom trädgården.
Här syns tydligt bristen på kontrast.
Mer än 4 meter hög häck möter grönt golv och över alltihop ett grönt tak.
Redan från allra första början tänkte jag mig här en markering mellan häck och det gröna golvet.
Eftersom stråket är skuggrikt och alltså också välanvänt har gräset svårt att klara sig.
Egentligen skulle denna gång varit belagd med singel men vi har sagt, att vi inte vill ha singel där av flera anledningar. En är, att detta är ett parti, där vi måste använda en stor byggställning för att kunna klippa häcken, som mäter över 6 meter i det högsta hörnet och det är inget önskeläge att köra ställningen på singel..
Istället hade jag tänkt mig en markering mellan häck och mark längs hela sträckningen i form av en remsa sten/betongplattor. Bortom grinden skulle denna stensatta markering tas upp mot dammsidan. Däremellan hade jag tänkt gräs ev förstärkt med någon stensättning. Kanske ett diagonalt band av rutor, som förstärker rörelsen framåt på den sträcka, där gräset har som svårast att klara sig.
Brädorna, som kan skönjas på bilden ovan användes för att skjuta byggställningen på men jag lät dem ligga kvar för att markera min tänkta stenkant.
Nedan ett gammalt foto, som jag (för väldigt många år sedan) ritat in stenkanten på.
Prioritet: HÖG! Mycket hög.
Hu, så mycket och bitvis jag vet egentligen inte varken var jag ska börja eller ens riktigt vad vi ska göra.
Detta är vad vi ser från husets fönster och det är också det, som möter besökaren, som kommer in i trädgården.
Dammen framför sovrumsfönstret läcker som ett såll.
Till en början fyllde vi på vatten dagligen och lyckades hålla vattennivån på en någorlunda nivå. Successivt krävdes mer och mer vatten, vilket vi inte hade tillgång till och dammen fick torka ut sedan jag tömt brunnen vid en påfyllning.
Vi försökte gjuta nya näckrosbrunnar och ny botten och laga en bit upp men det räckte inte.
Sedan dess är dammen ett stort tomt hål mest påminnande om en dyster grav.
Fult och trist och dessutom saknar jag reflexerna av ljusets speglingar i vattnet, som syntes i taket på sovrummet när jag vaknade.
I linje framför huset finns eller borde finnas några 'terrasser', som är alldeles övervuxna och som borde åtgärdas.
I anslutning till den läckande dammen finns ett stensatt parti, som nog tyvärr måste läggas om om vi tvingas gjuta om dammen. Men redan nu är stenläggningen både ojämn och övervuxen. Gången mellan dammen och 'rabatten' är numera så smal, att det är förenat med fara att passera dammen.
Mellan denna terass och huset finns en f.d rabatt med grovt förvuxen (4 meter hög) buxbom infilterad av kirs och björnbär.
Partiet framför verandan domineras av några förvuxna schersminbuskar, som inte ens doftar. De är nu så stora, att inget av terassen längre finns kvar... Ska vi beskära dem eller ta bort dem och ersätta med något mer lämpligt i storlek?
Slänten ner mot den runda häcken är en plåga att klippa och är tänkt att ersättas med en låg mur klädd med murgröna mot gången nedanför, så som det redan är gjort på en av kortsidorna.
Och terassens sjöstensplattor ska läggas om eller bytas ut. (I trappan ner från terassen valde vi, att helt enkelt vända på de befintliga plattorna för att få en slät yta när vi breddade trappan. En enkel lösning för att få bort den fula beläggningen.)
Längst bort längs huset finns ett parti, där det fanns en gammal svarttall, som tynade bort underifrån. Till slut valde vi att ta bort den.
Då dök det upp fingerborgsblommor, som vi en gång sått in där och ett år var det riktigt fint.
Men nu är det bara skräpigt.
Tanken är en liten stensatt terrass med plats för ett litet runt bord och några stolar, eftersom detta är ett av trädgårdens få ställen (det enda?) med eftermiddagssol. Jag testade med en stol där i fjor och det kändes riktigt bra!
Terrassen ska avgränsas mot den lilla gräsmattebiten närmast huset med några förvuxna buxbomplantor (finns i köksträdgården), som ska klippas till på liknande sätt som terrassen på motsvarande sida (foto nedan) och därmed bilda en pendang till den.
Nu känns det som om det är för sent att flytta plantorna i år. Och stubben måste bort och plattor ska läggas.....
I det projektet ingår också ett vattenprojekt, där regnvattnet från husets rännor ska ledas fram till sumpen i anslutning till dammen på andra sidan verandan..........
Idéerna finns alltså men de ska konkretiseras och genomföras....
Hög prioritet för alla delarna!
I rummets andra sida finns en pyramidavenbok, som vi planterade ganska snabbt efter vi flyttat in.
Vi trodde, att den skulle växa pyramidalt men se det gör den inte alls.
Istället har den blivit ett ostyrigt stort och brett träd, som växer in häckarna och skuggar de två tvillingrabatter, som var tänkta att vara soliga och torra. Nu är den ena ständigt skuggad och symmetrin håller inte, eftersom lavendeln och de gråbladiga solälskarna tynat bort. (Tror ni kan ana frånvaron av grått i den bortre rabatten.)
Trädet måste antingen sågas ner eller möjligen beskäras mycket hårt och vi har bestämt oss för att chansa på att beskära det men har hittills inte hunnit göra det när det är lämpligt. Fortfarande är vi också osäkra på hur det ska skäras... Som en paraply eller som den ursprungliga pyramiden? Eller kanske en kub?
Innan det är gjort är rabatterna i all fall omöjliga i det utförande jag planerat.
Det område där kastanjen behagade lägga sig.
Ett område, som vi aldrig gjort något åt. Det skulle ha rensats och den befintliga buskvegetationen skulle ha förtätats. Nu slogs det, som faktiskt fanns istället till marken. Det skulle också ha avgränsats både ut mot vägpartiet och mot trädgårdssidan.
Tanken har hela tiden varit en singelgång parallellt med vägen. En förlängning av grusplanen, som skulle knytas ihop med ett singelstråk inne i trädgården. (Och som alltså egentligen skulle avslutas med den gång längs den andra /tredje häcksidan som jag redan nämnt.)
Kastanjens fall satte lite fart på arbetet...
Men detta var INTE vad vi skulle ha prioriterat. Och resultatet inte vad vi önskat.
Rapport av vad vi gjorde kommer.
Allra längst bort i trädgården hade jag avsatt ett område som Rosenträdgård.
Det visade sig nämligen snart, att förutsättningarna för att odla rosor i denna trädgård var långt från optimala.
Den lätta sandiga jorden gjorde, att rosorna visserligen blommade rikligt men sedan visade sig i all sitt elände. Svartfläcksjuka och rost gjorde, att de alls inte var någon njutning men om jag satte rosorna längst bort, skulle det vara mödan värt, att gå hela vägen dit ner för att njuta av doften och prakten när de blommade och sedan skulle man inte behöva se eländet....
Trädgården avgränsades mot det, som då var kyrkans P-plats av en drygt 4 meters hög och tät thujahäck. En häck, som dessvärre inte stod på vår sida av tomtgränsen, som misssköttes och blev gles.
Och därefter sågades ner.
Vilket betydde öppet mot en P-plats, som dessutom kom att användas av helt andra än
kyrkogårdsbesökare...
Området lämnades åt sitt öde. Liksom resten av trädgården.
Redan tidigt drömde vi om en ny häck.
Eller kanske rentav av en mur mot P-platsen. En HÖG mur.
Men förhandsförfrågan hos byggnadsnämnden gav negativt besked.
Och en mur skulle kosta en mindre förmögenhet.
Men drömmen om en ordentlig avgränsning mot P-platsen har hela tiden funits kvar
och när nu förhållandena nu tycks ha stabiliserats i byn börjar vi på nytt drömma om den.
Här en bild, som jag lånat av Ruben
(med fina bloggen Rubens rabatter), av en mur, som påminner om murar vi sett på andra håll och som skulle passa fint i miljön.... Kanske med fack i leca/siporex?
Något att drömma om.
Själva markbiten, det rum som var vikt för Rosenträdgården, har också här vuxit igen av kirs och björnbär.
Men det är ett parti som alltså kan ses utifrån och jag har länge känt ett behov att att snygga till det.
Även om de ursprungliga idéerna av rosenträdgård med en stiliserad bäck i form av en kanal med avslutande halvmåneformad damm med litet fall har lagts åt sidan finns grundidéerna kvar.
I vintras började jag skissa på en liten fuskuppsnyggning med hjälp av annueller.
De småplantor, som nu frodas i min lilla plantskola.
Men på grund av kastanjefallet blev området aldrig ens grundrensat.
Återstår att se om jag överhuvudtaget kan plantera något för att få/ge en vision av hur det skulle kunna se ut......
Snart vet vi.
En av trädgårdens absoluta tillgångar och själva anledningen till att vi en gång köpte fastigheten.
Men det skulle visa sig, att det nog varit betydligt enklare att köpa något annat och ha grävt en damm på lämpligare ställe....
För dammen måste rensas, vilket verkligen är trädgårdens 'Mission impossible'.
Inga maskiner kan komma till och att göra det för hand är ogörligt.
Längs dammen baksida hade vi gjort en stenkantad gång med känsla av stig längs bäck i skogsbrynet.
Över de stora stenbumlingar vi baxat dit vällde stora bladväxter och halvvilda blommor.
Trädgårdens baksida vette mot ett stycke åker och vi hade gjort små hål i planteringen för att kunna blicka ut mot det omgivande landskapet.
För ett antal år sedan begåvades vi med en ridbana längs nästan hela tomtens baksida. Träd och buskar togs bort och istället blev det dessutom ytterligare en P-plats.
Nu är gången framtagen på nytt men av dammkantens frodiga planteringar finns inget kvar. Alla de stora bladväxterna blev uppätna av sniglar och resten övervuxet av plister. Åtskilliga av de stora stenarna har dessutom rasat ner i dammen under vintern i samband med översvämningen.
För att ändå kunna få lite känsla av skogsbryn krävs framför allt någon form av hägn eller staket. Lite glest, som släpper igenom ljus och vind men som silar synintrycken. Viktigt dessutom för hela dammpartiet, eftersom fonden definitivt inte är den tillgång den en gång var.
Men det handlar om 100 löpmeter högt staket på ett område, som är både ojämnt, stenigt och igenvuxet. Svårsatt och dyrt.
Prioritet HÖG men ett projekt, som kommer att ta en hel sommar i anspråk och därmed hela tiden skjuts fram.
Egentligen inte så mycket till skog men ett parti, som vi när barnen var små avsatte som Lekplats med plats för lekstuga, tältplats med egen grillplats, stort klätterträd med repstege och lian att svinga sig i från en konstgjord liten kulle.
Tanken var, att senare göra någon form av woodlandplantering här...
Osäkert projekt men det måste under alla omständigheter saneras. Det är på god väg att växa igen av såväl sly som parksallad och kirskål och är desstom ett riktigt sorknäste.
Den köksträdgård vi under drygt en 10-årsperiod byggde upp innan den växte igen.
Den ska få ett alldeles eget inlägg.
Ja , detta tillhör avgjort mera avdelningen Drömmar än Projekt.
Den gamla köksträdgårdens/plantskolans/ankgårdens återskapande till en liten plantskoledel.
På gång!
Rapport kommer.
Utöver dessa definierade projekt, som bara är ett axplock på saker, som behövs göras finns en lång lista på 'små' projekt.
Som att gräva om och föryngra de rabatter vi anlade för 25 år sedan.
Lägga om samtliga gräsmattor.
All beskärning och föryngring av buskage och häckar som vi försummmat.
Borttagande av ett tiotal träd.
Att fixa till en del gångar och annat som farit illa under åren de inte sköttes.
Dessutom, förutom det löpande underhållet på huset hade jag hoppats, att vi skulle kunna iordningställa källaren och uthuset.
Två drömprojekt, som funnits med under alla våra år här.
Källaren (som är något av ett souterrainplan) innehåller bl.a. ett gammalt församlingsrum på ca 40 kvadratmeter.
Redan från början hade jag här planerat att ha Galleri kanske i kombination med lite kaffeservering vid eventuell visning av trädgården.... Nu grovarbetsrum och skräpkammare. Tömning och städning påbörjades i vintras men sedan blev det barnkammare till mina småplantor.
En bromskloss har varit de dåliga källarfönstren. Ska vi byta ut dem? Bör i så fall göras innan vi putsar och gör iordning. Stor kostnad alltså, som måste ställas i förhållande till mycket annat som bör åtgärdas.
Men MYCKET efterlängtat.
Det andra projektet
är uthuset, där jag redan från början lade beslag på ett rum.
Detta rum hade ursprungligen en genomgångsdörr till utedasset och gris-/hönshuset på husets baksida och vidare därifrån till en dörr, som leder ut till Plantskoledelen..
Dörren är igenmurad sedan länge men på baksidan syns den ursprungliga dörröppningen.
Om man kunde öppna upp igen, skulle jag få tillgång till ett bra förrådsutrymme och inte minst direktkontakt med växthus-/plantskoledelen på andra sidan uthuset.
Men det kräver bl.a en ny ytterdörr på uthusets baksida
Det kändes, som om det skulle kunnat bli av nu men med de haverier vi nyss genomlidit är det inte längre lika troligt. Men hoppet och drömmarna fortsätter att frodas.
Tycker ni, att jag är en galenpana? Totalt tokig? Att jag gapar över det omöjliga?
Lugn.
Jag har hört det så länge vi bott här.
Lika ofta har jag fått ofta höra, att jag ska ta det lugnt!
Att "Rom inte byggdes på en dag".
Att det kommer en dag i morgon också.
Men som ni ser, finns det projket för väldigt många år framåt.
Förutom att allt kostar pengar, ska det dessutom göras av oss själva samtidigt som vi försöker hinna med det löpande underhållet av trädgård och hus, så vi har jobb många år framåt, vilket betyder att vi kommer att vara döda innan vi blir klara, så det gäller faktiskt att sno på lite....!
Jag vill ju gärna hinna se hur det blir och kunna njuta av det innan det är för sent.
Så den som lever får se vad vi kan få gjort och den som följer bloggen likaså.
Till den, som tycker att listan är tyngande och kravfylld vill jag säga,
att den för mig är en enda lång lovsång över möjligheter.
Bara TÄNK så fint det skulle kunna bli - igen!
Och jag älskar projekt. Knappt hinner vi börja med ett förrän jag i tankarna redan är igång med nästa.
Tyvärr är det ju inte riktigt lika lätt att realisera drömmarna men som vanligt:
Jag ser framför mig hur det skulle kunna bli och njuter av det i min drömvärld.
I kommande inlägg ska ni i alla fall få se något av det vi faktiskt kommit igång med.
PS. Det var inte lätt, att hitta bra bilder på det fula! Det verkar som om kameran hela tiden valt bort just det, som jag nu ville visa....... Och eftersom jag inte vill belasta den redan överfyllda datorn med nya bilder (av fulheter) har jag plockat i mitt bildarkiv.
