Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



torsdag 27 maj 2010

Prästgårdens tulpaner


Man behöver inte ha hav av tulpaner för att drunkna i dem.
Det räcker med en och med att titta den djupt i ögat.


 
 
Visst är det maffigt och överdådigt med de tulpanoceaner, som syns både i offentliga anläggningar och ibland också  i privata trädgårdar men jag tror inte, att det hade passat hos mig. Eller är det kanske bara så, att det faktum, att det inte hade passat min plånbok gör, att jag tycker, att det lätt blir lite för mycket av det goda? Att man inte riktigt ser skogen för alla träd i dessa massplanteringar? 
Att den enskilda blomman försvinner i anonymitet. Drunknar i mängden.
Att den effekt av utropstecken en grupp tulpaner kan ha i en rabatt inte tillvaratas.

Med detta sagt måste jag genast tillägga, att jag gärna haft fler än de jag har nu. Många fler.
Jag har inte mer än några få sorter och inte speciellt många av varje.

Jag har redan (30 april) visat ett av årets nyförvärv, den botaniska Tulipa turkestanica.

 
Möjligen mer kräsen och kräver bättre förhållanden än vad jag bjudit henne på. Hon vill stå varmt och torrt på sommaren, vilket kan bli tufft om det blir en regnig sommar.
 


Dessutom fanns sedan tidigare Tulipa tarda,
 


Uppdragen från frö och placerad under en schersmin, som under åren vuxit ut och nu heltäcker den täcka tulpanen. Men hon har trots det inte bara överlevt utan också förökat sig. Eftersom jag tycker, att hon är en riktig pärla, inköptes i höstas ytterligare några lökar, som planterades på ön, där jag hoppas de ska trivas och sprida sig lika bra, som de gamla gjort.



 

Några av de förädlade tulpaner jag planterat in försvann ganska fort men jag hoppas kunna ersätta några av dem med nya.



De första, som inhandlades till den nyanlagda trädgården var några påsar med vita fyllda tulpaner. De skulle placeras i den gång mot dammrummet som just färdigställts.


                                                      (Gammalt foto)
Väl hemkommen insåg jag genast, att jag varit alldeles för snål. Jag borde ha köpt dubbelt så många. Men när jag kom tillbaka till butiken var de slut. Något senare hittade jag i en annan affär tulpaner, som liknade de jag köpt och jag kompletterade med dessa. Jag planterade dem omlott i 3 grupper av vardera, eftersom jag inte visste hur de skulle uppföra sig.

Det visade sig vara lyckosamt, eftersom den ena sorten,

                                                                                                (Gammalt foto)
Tulipa 'Schoonoord', var lite tidigare än den andra,
 
                                                                                                  (Gammalt foto)
Tulipa 'Mount Tacoma'.

Så när Schoonoord var på slutet av sin blomning tog Mount Tacoma vid och jag fick en dubbelt så lång blomning. Schoonoord försvann dock ganska snabt medan Mount Tacoma har levt kvar. Dock med successivt allt sämre blomning. I år blev det bara 2 blomknoppar och den ena knäcktes just när den skulle slå ut.
 
 
 Här tillsammans med Helleborus foetidus, som självsått sig runt den ensamma tulpanen.


Nu är det dags att gräva om rabatten och då kommer jag att försöka hitta de båda igen.
Mount Tacoma såg jag i höstas på flera ställen.


Ungefär samtidigt färdigställdes Dammrummet och planterades med övervägande vita blommor och med den liljeblommande tulpanen 'White Triumphator'. Den har överlevt och blommat villigt sedan dess. Ifjor bestämde jag mig för att komplettera med ytterligare 2 grupper, vilket var tursamt, eftersom de gamla behagade vila i år, vilket väl kan anses vara tillåtet efter ca 20 års trogen blomning.
 

 

 

 

 


Ja, "några till" hade väl inte skadat......

Nästan 10 år senare än de ovan nämnda, hamnade denna enkla vita tulpan i kryddgården, där den överlevt utan någon som helst omvårdnad sedan dess (dvs ca 15 år).
 
 
Totalt övervuxen och med minimalt med ljus svarade den med en överdådig blomning när vi rensade runt den. Jag tror, att det är Tulipa fosteriana 'Purissima' (även känd som 'White Emperor').



 
 
                                                     (Gammalt foto)
De svarta tulpaner, som samtidigt planterades i den s.k Purpurgången blev däremot kortlivade precis som den svarta papegojtulpanen i en för övrigt gul rabatt. 
 
 
                                                (Gammalt foto)
 Nåja, så svart var den inte heller men ett oväntat inslag i min
för övrigt strama trädgård.

Vid höstens lökinköp inhandlades också den ljuvliga


Tulipa viridiflora 'Spring Green'.
Hade bara sett den på bild men den uppfyllde alla de förhoppningar jag hade om den.
Med råge.

  
 
Jag gav den gult sällskap i form av en euphorbia
 

men när den slog ut visade den, att den befintliga, purpurfärgade julrosen var ett väl så gott sällskap. 


Dock kunde det funnits betydligt flera av den också......


Sist i raden av tulpanerna på Prästgården är den röda, som fanns här när vi flyttade hit för 25 år sedan. Troligen har den funnits här betydligt längre. En tulpan jag aldrig skulle ha köpt. Och definitiv aldrig planterat i en lång rad....
 

Aldrig har jag knipsat av de utblommade stjälkarna. Aldrig har den matats med gödsel eller fått rensat runt fötterna. Och trots det blommar den villigt vidare år efter år.
 

Och fast jag från början var minst sagt tveksam till dess existens i min trädgård, har jag movilligt kommit att älska den. Så oemotståndligt livsbejakande. Så obevekligt kraftfull i både färg och form. Prålig och högljudd. Temperamentsfullt och alldeles oemotståndligt förförande exhibitionistisk.

 
 




De gamla fotona är scannade. Några från dåliga papperskopior, så jag hoppas ni ursäktar kvaliteten.

14 kommentarer:

  1. Du har som sagt en riktigt trollsk trädgård, man vill riktigt gå in i skärmen och se mer...kramis semlan

    SvaraRadera
  2. Visst är det vackert med en massplantering men små juveler eller utropstecken som du kallar det tilltalar mej mer, man uppskattar dom mer.
    Njut av dagen.
    Mariana

    SvaraRadera
  3. Du har helt rätt, snyggt, snyggt som bara den har du!

    SvaraRadera
  4. Så många vackra som det finns...håller med dig om de där röda, de finns hos mig också och växter som kommwe tillbaka troget ska man väl uppskatta...speciellt som den röda färgen bara syns några veckor...fadt hos mig finns det gula också...de har jag svårare att uppskatta ;)

    SvaraRadera
  5. Var det Tulipa viridiflora 'Spring Green' jag fotograferade med sina lila ståndare? Helt ljuvliga var de i alla fall tillsammans med ormbunkarna de hade som sällskap. Och allt det andra... De röda tulpanerna, den doftande vippramsen i halvskuggan under trädet, de nyss utslagna bokhäckarna som fortfarande var skirt ljusgröna, de rosa och de ljusblå blommande mattorna, dammrummets skuggiga skönhet. Ljuvligheterna tog aldrig slut. Bakom det ena rummets vägg öppnade sig nästa med sina överraskningar. En rundvandring i det hemlighetsfulla...
    När jag kom tillbaka hit till våra tretusen kvadratmeter kändes det som att komma till en kolonilott!
    Kramar från din åsenväninna

    SvaraRadera
  6. Semlan:

    Tag det lugnt och låt dig inte luras av de trolska bilderna! Skärmen är hård! Men det kommer mera här, allt eftersom… Ha det bra och kram

    Mariana:
    Det ÄR vackert med många också och jag skulle gärna ha fler…… Men min grundtanke kvarstår.
    Ha det skönt och njut av den sena våren. Jag tittar in så fort jag hinner.

    Marie:
    Skönt, att jag inte trampar alla på tårna. Välkommen tillbaka!

    AnnCharlotte:
    Det finns alldeles säkert ett oändligt antal vackra varianter men just nu känns det som om jag ändå skulle vilja utveckla användandet av de jag redan har (och har haft).
    De där växterna, som envist överlever trots all tänkbar vanvård är klart värda all uppskattning. Jag kan aldrig förmå mig att kasta bort sådana. Om man kämpar så för att få leva vidare förtjänar man att få göra det. Eller om man bara helt enkelt är så frisk och stark. Egenskaper, som långt ifrån alla moderna varianter besitter.
    Och vad de gula anbelangar, kan du inte ge dem ett sällskap, som gör dem lite mera attraktiva om du inte uppskattar dem?

    Skogseva:
    Tulipa ’Spring Green’ har purpurfärgade ståndarknappar men bor inte tillsammans med ormbunkar. Det gör däremot den liljeblommande ’White Triumphator’.
    Vackert formulerat men kolonilott? Jo, jag tackar jag!
    Kramar

    Eva

    SvaraRadera
  7. Idag körde jag igenom byn där du bor, då jag såg skylten tänkte jag på dej och in blogg...Kikade mej runt och funderade vart din trädgård ligger...tror jag vet nu...

    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  8. Så trevligt!Hoppas, att du njöt av de vackra omgivningarna.
    Jag bor inte längs någon allfartsvaäg men trots det inte så 'hemligt'. Kanske inte så svårt, att lokalisera men troligen ser man inte mycket utifrån.
    Jag är inte glad för spontanbesök eftersom jag inte tycker, att trädgården är i visningsskick men om du har vägarna förbi och vet på förhand.... Såg, att du gillade Ramslök.......
    Ha en skön vecka
    Eva

    SvaraRadera
  9. Jag skulle aldrig få för mej att kliva på oanmäld, det är jag för blyg för faktiskt.
    Jag kikade på hur kyrkan låg och mindes sen från dina fina bilder.
    Mina flickor har varit och ridigt westerridning i byn för massa år sedan.
    Det är så vackert runt om i Skåne nu, med rapsen som blommar och boken som slår ut, en härlig grönska är det.

    Må väl!

    SvaraRadera
  10. Vilken fin blogg och vilken alldeles fantastisk trädgård du har! hit återvänder jag! /Sophia

    SvaraRadera
  11. Livsnjutaren:
    Förlåt om jag lät för avvisande men jag har skäl till det. Det var inte avsett att kränka dig. Jag hoppas kunna vara mer generös så småningom.
    Ja, det är en underbar tid och en underbar trakt så det är bara att njuta allt vad man kan.
    Ha det bra!

    Sophia:
    Jag niger och tackar. Du är välkommen tillbaka.

    Eva

    SvaraRadera
  12. Ingen fara, jag tog det inte som något negativt.

    SvaraRadera
  13. Livsnjutaren:
    Skönt!
    Mitt hjärat är lättat.

    SvaraRadera
  14. Det var länge se´n jag blev så glad över att titta på en blogg.
    Tack !!

    SvaraRadera