Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



tisdag 8 juni 2010

Grällt eller grannt?




Jag skulle kunna säga, att jag inte uppskattar kombinationen gult och violett.
Ja, jag skulle kunna säga, att jag inte tycker om gult också men det är en annan historia och ett annat inlägg.



Men gult och lila? Nej, tack.
Vulgärt. För mycket kontrast. Grällt. Helt enkelt inte i min smak


Jag vill minnas, att jag rev bort någon violett buske invid forsythian för många år sedan. Och ALDRIG skulle jag plantera något i den kombinationen.

Men trots det:
När jag nu tittar igenom mina foton från de senaste veckorna hittar jag åtskilliga foton med just detta tema:
Gula blad och violetta blommor.

 Det började med den gula hässlebrodden Milium effesum 'Aureum' tillsammans med chionodoxor och därpå med Scilla italica



och fortsatte med gul humle och murgröna mot violetta blomster.



Och jag gillar det.
Verkligen!



De gulbladiga växterna har jag planterat in för att få lite ljus i skuggiga partier. Lite känsla av solljus. Och några gulingar har jag samlat ihop inför den kommande Gula rabatten.


Och så plötsligt finns de där i den där kombinationen, fast jag inte tänkt på det. Och det är inte alls tokigt.


Utan riktigt snyggt.

Faktiskt.

8 kommentarer:

  1. Javisst är det snyggt...speciellt när det gula drar lite åt lime....

    SvaraRadera
  2. Ja SNYGGT! Det är i bland överraskande vad som kan fungera i hop, i bland tror jag att jag måste ändra, men när jag ser det på riktigt går det. Och det är väl bra att man kan utvidga sina färgideer..

    SvaraRadera
  3. känner igen det där, ibland måste tanken bara mogna och man få göra det på sitt sätt i sin miljö,-)

    SvaraRadera
  4. Åh, vad jag älskar den översta bilden! TROTS att jag ju faktiskt inte är någon stor älskare av det gulbladiga. Men just den kombinationen och just den kompositionen i just det fotot - underbart helt enkelt! Och visst, i djup skugga är gulbladigt naturligtvis effektfullt. I can see the point. Jag kanske borde skaffa mer skugga i min trädgård så att en liten guldlysande sak passar in...
    Kram från åsen

    SvaraRadera
  5. Lite lustigt när det händer. När man inser att man gillar något man trodde att man inte gillade.
    Sen är det ju så, för mig i alla fall, att jag ser saker lite annorlunda när jag ser dem på ett foto. Jag upptäcker saker jag inte hade sett annars.

    Vackra bilder är det i alla fall.

    Går fortfarande och suktar på den där lavendern från förra inlägget.

    Annelie

    SvaraRadera
  6. Jag har också svårt för gult och lila. På våren har jag en rabatt med gula vårkragar som sedan får sällskap av lila allium. Inget som jag egemtligen vill se tillsammans, men så måste det vara pga platsbrist här.
    Men din kombonation limegult/lila har jag lättare för. Jag tycker limegult hör till de ljust gröna färgerna, kanske därför.

    Skönt att man kan ändra på sina föreställningar:-)
    Ha det gottt!

    SvaraRadera
  7. Vackert tycker jag!
    Alltid fint att titta in hos dig.
    Har försökt många gånger men sidan stängs ner när jag kommenterar.Hoppas det funkar idag.
    Jag ber tusen gånger om ursäkt... ja du vet vad!
    Annika

    SvaraRadera
  8. AnnCharlotte:
    Blekgult eller lime är en förutsättning. Och så i rimliga doser. För mycket hade jag nog inte uppskattat.

    Sophia:
    I sanningens namn inte mina favoritfärger men visst är det alltid bra med att öppna ögonen och utvecklas. Fast några brutala gulvioletta rabatter lär jag inte anlägga…..

    Marie:
    Ja, det är inte bara färgerna eller färgkombinationen i sig som är avgörande. Det ska passa in i omgivningen också, vilket kanske är det viktigaste av allt.

    Skogseva:
    Jag är tveksam till både de mest påträngande lila tonerna och till de gula. Men just de gula bladväxterna gillar jag. I måttliga mängder. Samma sak med det violetta. Gillar eg. inte alls rhodondendronblomningen, som oftast blir alldeles för mycket för mig men någon enstaka blomma är fin.

    Annelie:
    Det handlar kanske inte om någon revolutionerande ändring av mitt färgseende. Jag föredrar fortfarande kombinationer i samma färgskala men ibland kan det behövas något oväntat. Och då ska det ju fungera.
    Jag tycker också, att foton är bra till att få lite perspektiv på hur det ser ut. Saker jag inte tänker på när jag är i trädgården blir plötsligt uppenbara när jag tittar på ett foto.
    Och lavendeln…. Ja, fullkomligt underbar. Som en skir dröm. Och helt rätt i färgerna. Både övergången mellan de lila partierna och så kontrasten med det gula i de må blommorna.

    Hillevissan:
    Vissa saker kan vara fina just för att de är tidsbegränsade. För mig är denna kombination OK just nu men jag tror inte, att jag skulle ha uppskattat den om den varat hela sommaren. På samma sätt som de röda tulpanerna mot de blåvioletta scillorna. Det hade blivit för mycket för mitt öga och min smak. Men jag kastar gärna in ett utropstecken här och där. Annars kan det bli lite för enformigt.
    Och ibland behövs verkligen en kontrast för att framhäva den färgskala man vill ha.
    Och ett öppet sinne är aldrig fel.

    Annika:
    Det är alltid lika roligt när du skriver en rad.
    Jag känner till viss del igen mig med ditt problem att göra inlägg. Ibland är det som om datorn inte vlll kommunicera med en viss sida.
    Och du behöver inte be om ursäkt.
    Hoppas snart höra av dig igen!

    Kramar till er alla!
    Eva

    SvaraRadera