Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



lördag 19 juni 2010

I otakt med tiden


Och var är alla trädgårdsfoton?
Sådana, som vi såg från förra året. Hur ser det ut i trädgården nu?



Ja, tyvärr är svaret, att trädgården inte alls har samma finish, som den hade förra året.


Då hade vi allt på vår sida.
En mild vinter gjorde då, att vi kunde börja röja i trädgården tidigt på våren och sedan hade vi en torr sommar. Det gjorde, att vi kunde jobba ´dygnet runt' och det i kombination med torkan, som gjorde att växtligheten  var begränsad gjorde, att vi kunde njuta frukterna av arbetet.



Som jag befarade, följdes den vedervärdiga vintern av en lika vedervärdig och kall vår och vi var redan från början på efterkälken. Och med vädret vi haft hittills, är min arbetstid i trädgården starkt begränsad, samtidigt som det växer....alldeles rysligt.
Jag kan med andra ord inte hålla jämna steg med växtligheten och är, tyvärr, ohjälpligt efter. Medan jag rensar på ett ställe växer det igen på övriga ställen och när jag kommer ut igen efter regnet, är det redan grönt igen på de rensade ställena. Dessutom har vi prioriterat, att fortsätta grovröjningen i de igenvuxna delarna.


I det här läget kunde trädgårdsarbetet vara klart roligare. Men jag stretar på och hoppas, att inte tappa allt för mycket.


Men det betyder dels, att det inte funnits så mycket som varit värt att fotografera och dels, att den tid och ork jag i fjor lade ner på trädgårdsfotograferandet i år behövts till 100% till att arbeta i trädgården. Jag har inte haft tid, att släppa arbetet för att fotografera när vädret varit gynnsamt och när jag väl tagit ledigt har ljuset varit fel eller jag har helt inte orkat, att vara kreativ eller ta de foton jag skulle vilja.
Då är det lättare att fotografera djuren, som är en nog så viktig del i min Levande trädgård, än att föreviga något jag helst inte velat se själv.

Nu är jag i alla fall en bit på väg. Trädgården är, sent omsider, åtminstone bitvis, grovrensad.



Andra delar har jag fått släppa i år. Dit hör köksträdgården, som övergått till blomsteräng.
Tillfälligtvis. Hoppas jag.

Men fortfarande är varken trädgårdsmöblerna, pyntet eller sommarblommorna och krukorna på plats. Och nu är det snart dags att börja med häckklippningen,



som kommer att hålla på till i oktober.

Jag har börjat så smått med några av de många formklippta kloten mm.


Har klippt ett tiotal av närmre hundra.....

Och jag HAR, som synes, tagit några foton.

Trädgården befinner sig just nu i en mellanperiod och många blommor är antingen utblommade eller har inte kommit igång. Tyvärr är också en hel del uppgrävt, eftersom jag skulle rensa.....



Men det kommer! Förhoppningsvis.....


En samling av de bästa fotona kommer så småningom att sammanställas på Hemsidans fotosidor

19 kommentarer:

  1. oj, oj så fint. Hundra formklippta buskar – jag baxnar. Helt begripligt att köksträdgården blir blomsteräng. Och det behöver inte vara fel. Ängar är vackra.

    SvaraRadera
  2. ska bli kul att få se...kramis semlan

    SvaraRadera
  3. i bland blir det så, å nästa år är man helt plötsligt i kapp, eller inte, men huvudsaken att man hinner att njuta! Du har ju sååååå himla vackert!

    SvaraRadera
  4. Mylla:
    Tackar. Jag blev själv lite chockad, när jag började räkna dem. Men köksträdgården är för fin för att få växa igen. Jag skulle gärna vilja ha en äng men har insett, att jag ju faktiskt inte kan ha allt.

    Semlan:
    Hoppas, att du inte blir besviken.

    Eva

    SvaraRadera
  5. Marie:
    Jag niger och tackar.
    Och hoppas, att jag inte tappar greppet totalt för då är det inget vackert. Och jag lider.
    Eva

    SvaraRadera
  6. Jag har ju velat ha en sådan trädgård, stor och med formklippta klot och maffiga häckar. När jag läser ditt inlägg inser jag arbetet...som ligger bakom. Inte bara ett år utan år efter år efter år...
    Roligt att formklippa..de första, men när det är såååå många. Känslan av att inte räcka till kan vara jobbig.
    Trädgårdar är ju levande varelser, och din trädgård är verkligen levande, en trädgård som är tämjd med ändå inte.
    Men vacker är den, maffig, mystisk och lockande! :)

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  7. Det är vackert ändå! Men jag förstår din frustration, att vilja en massa och göra en del och sedan är det man gjort dags att göra om innan man hinner blinka. Men en trädgård kan kanske också ha olika skepnader under olika perioder, djuren som du skriver trivs nog väldigt bra i det lite vilda.
    Jag sitter och tittar ut på min kullerstensgård som var rensad för ett par veckor sedan, nu borde ogräset brännas och där det är timjan, gräslök, salvia, oregano och allt det andra, handlukas, det är onekligen svårt att hänga med detta året om man har en stor trädgård.
    ha en skön söndag!

    SvaraRadera
  8. Boije:
    Trädgården är både stor och arbetskrävande.
    Men ändå hittar jag hela tiden på nya projekt, som jag vill genomföra.

    När jag kommer efter, är det onekligen frusterande. När något, å andra sidan, är 'klart', är känslan och njutningen obeskrivlig.

    Men arbetet och njutningen är oskiljaktiga. Den ena skulle inte finnas utan den andra.

    Ha det bra du också!

    Eva

    SvaraRadera
  9. I denna trädgård härskar en genomtrevlig arbetsmyra i form av en späd kvinna. Att hon är driftig, kunnig och har sinne för form, färg och skönhet intygas härmed. Att detta paradis till park är ett visningsobjekt som icke bör undanhållas, åtminstone de mest trädgårdsintresserade, har jag hävdat tidigare. Och köksträdgården är minsann ljuvlig även i orensat skick. Jag vet, ty jag haver sett...
    Kramar

    SvaraRadera
  10. Jösses så vackert!! Vad är det du har som formklippta klot? Jag vill göra något liknande hos oss.

    Hälsningar
    nina

    SvaraRadera
  11. Hej du. Låt allt ta den tid det tar. Försök hinna njuta lite också.
    Har svårt med det själv ibland ser bara det som är ogjort. Ni har ju gjort ett enormt jobb med trädgården redan.
    Hoppas verkligen från hjärtat att du hinner njuta lite av det fina ni har.
    Många kramar/Gela

    SvaraRadera
  12. Jag förstår din frustration över att inte hinna med. Det växer ju så det knakar nu, överallt. Och allt tar ju sin tid. Men det ser för mig helt underbart ut på dina bilder...jag tänker klippa buxbom nästa vecka och häckarna veckan därpå...men i min jobbträdgård finns det långt ifrån så mycket som du har. Och ändå hör jag hur det växer och knakar i motsatta sidan av trädgården...

    SvaraRadera
  13. Det är inte lätt att hålla jämn takt med grönskan och inte när man har så mycket som du.
    Mariana

    SvaraRadera
  14. jag är i allafall enormt impad. du har en fantastisk trädgård och hur hinner man!?

    SvaraRadera
  15. Sophia:
    Jag inser min begränsning om än motvilligt. Trädgården är naturligtvis på tok för stor och tungarbetad för oss. Och eg. vill jag inte släppa någon bit. Tvärtom. Jag utstöter mitt stridsrop ’Reclaim the Garden’ och kastar mig med dödsförakt ut i min djungel.

    Skogseva:
    Du är allt för vänlig men jag skulle gärna vilja nyttja ditt skönskrivande…. Säg, att du vill!
    Men du får i alla fall skriva min dödsruna om jag stupar på min post.
    Kramar

    Tack Nina!
    Det gläder mig att du finner min trädgård njutbar och om du kan hitta något som inspirerar.
    Jag klipper det mesta. Från buxbom till hägg. Häggen har väl blivit ’sådär’ än så länge.
    Det som syns på fotona ovan är:
    Liguster på första fotot. (Har också 2 klot vid entrén på grusplanen, som fick ersätta 2 buxbomplantor, som inte ville växa där.) Klart underskattat. Blir tät och fin. Växer snabbt och är alltså lätt att ’reparera’, om man skulle klippa lite fel. Är dessutom billig och lätt att föröka själv.
    Buxbom: Ger samma intryck men är mer kompakt och blankt grön. Vintergrön i motsats till ligustern, även om det finns liguster, som håller bladen rel. bra. Jag har mycket buxbomhäckar och också många formklippta klot och obelisker av buxbom. Växer inte så fort som Ligustern men heller inte så långsamt som man ibland tror. Dyr i inköp om man ska köpa färdiga klot. Jag har mest utgått från häckplantor, varav några köpta från gamla trädgårdar. Några blev kraftigt förvuxna under de år vi inte skötte trädgården men svarar fint på beskärning. Det finns olika sorter men frestas inte att köpa den storbladiga, som snabbt kan bli för stor och grov. Jag har några som är 4-5 meter höga. Buxbom i inlägget på bilderna 6 och 9.
    Avenbok: Häckarna i ’den gamla delen’ av trädgården är av avenbok och jag har klippt några överblivna häckplantor till cylindrar och sockertoppar. (Bild nr.9.) Passar alltså till lite större former, eftersom den växer kraftigt. Behöver nästan 2 klippningar per år. Men avenboken är, till skillnad från boken, mycket tacksam att klippa. Mina sockertoppar var grovt förvuxna, innan jag kom på vad jag skulle göra med dem men blev snabbt täta och fina när jag skar in dem..
    Dessutom har jag klippt några självsådda hagtornsplantor, bl.a. den äggformade på bild nr.8.
    Plus en och annan snöbärsbuske och en (självsådd) alm, som vi förgäves försökte såga ner. När den kom igen med en hel kvast av skott klippte jag den istället. Den var väl i grövsta laget och så småningom fick den almsjuka och dog.
    Men det mesta går faktiskt att klippa, så ta vad du har tillgång till och pröva dig fram.
    Lycka till!

    SvaraRadera
  16. Tack snälla Gela!
    Jag kan lova, att jag njuter också. Men jag känner igen mig i, att det är alltför lätt att bara se det ogjorda. Men det handlar inte bara om att jag har en inre bild om hur jag vill att det ska se ut utan också, att det är nödvändigt att hålla efter trädgården om den inte ska återgå till natur, vilket jag inte vill. Då är ju allt det arbete vi lagt ner tillspillo. Som jag ser det är den halvskötta charmiga trädgården en myt. Eller en kortlivad verklighet. Sedan går det utför.

    AnnCharlotte;
    Det är alltid frustrerande när man inte hinner med och i år känns det extra surt, eftersom jag själv hade så stora förhoppningar om ännu en fin trädgårdssommar.
    Men jag är ändå tacksam för att trädgården trots allt ser ut som den gör. För bara några år sedan hade vi gett upp den och var säkra på, att vi aldrig skulle kunna rädda den igen. I det perspektivet njuter jag av varenda centimeter som vi tar tillbaka. Och jag blir så glad när jag läser, att andra uppskattar trädgården.

    Mariana:
    I det närmsta omöjligt, skulle jag vilja säga. Men jag älskar varje del av trädgården och skulle inte vilja avstå från den. Jag har ju insett, att den välskötta trädgård jag skulle vilja ha inte är förenlig med storleken. Och inte heller med min trädgårdsstil. Den där naturlika looken är mer arbetskrävande än den fullständigt perfekta, i motsats till vad de flesta tror. Det är svårt att förena en rationell trädgårdsskötsel med mina ideal, där bl.a. vissa självsådda plantor ska sparas och träd och buskar ska beskäras utan att det eg. syns, att de är beskurna.

    SvaraRadera
  17. Tack, Lotta!
    Jag hinner inte men gör så gott jag kan ändå.
    Och jag blir väldigt glad över att min trädgård uppskattas. Om än på bild.
    Eva

    SvaraRadera
  18. Hamnar på din blog så här på kvällskvisten och sitter stum av beundran. Så många måsten du har, och så sitter jag här och tittar på bilder från en, i mina ögon, perfekt trädgård. Tänker på vilket otroligt arbete som ligger bakom och kan inte fatta vad som mer behöver göras. Den är ju helt fantastisk! Ha en lugn och skön midsommar.

    SvaraRadera
  19. Tack Lotta för dina rader.
    Men min trädgård är långt ifrån 'perfekt'. Jag väljer att visa det, som är njutbart att se på. Den kommer aldrig någonsin att bli perfekt. Delvis är den för stor för att hålla perfekt. Och just nu ligger vi tyvärr långt efter.
    Men jag tycker också, att det vore tråkigt om den skulle bli perfekt. Vad skulle jag då drömma om?
    Jag önskar dig också en skön midsommar. Min egen kommer att tillbringas med en lagom dos av trädgårdspyssel.....
    Eva

    SvaraRadera