Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



lördag 21 augusti 2010

Säg den lycka som varar...





Visst hade jag sett, att det blivit små hål på grobladets blad. Men det fanns liknande små hål på t.e.x kungsljusen och jag trodde, att de var orsakade av någon sorts larver eller insekter. Vi har i år haft stora skador på allt från hästkastanjerna


till vippramsen



till följd av insekter och små krypande trådar, som efterhand utvecklats till feta larver på bekostnad av mina skyddslingars fräschör. Men eftersom jag ständigt jämför med sniglarnas ohämmade kalätande, har allt tyckts mig bagatellartat. Jag har klämt ihjäl så många jag hunnit och nupit bort de mest fula bladen och blundat för det andra. Och de små hålen på växterna i rabatten negligerade jag alltså.

Men när jag häromdagen skulle titta till den nya rabatten när regnet upphörde såg jag dem! Sniglarna!
Då hade jag redan konstaterat, att de krupit upp ur sina gömmen efter torkan och jag hade precis 'oskadligjort' ett i mina ögon alltför stort antal ute på ön.


Men trots min tillförskt i att sniglarnas antal var begränsat, så hade de på nolltid på några regniga dagar smaskat i sig stora delar av grobladen och gjort stora hål på kungsljusens blad.


Och jag vet, att om inte ett under inträffar, så är dessa plantors öde beseglat.

De satt på vallmon. Och på den kära blomstertobaken, som var helt massakrerad!
 Blomstertobak tillhörde de växter, som jag snabbast insåg det meningslösa i att försöka odla med sniglar i trädgården. Men nu hade jag hoppats att det skulle gå. Men tydligen icke så.

Eftersom de inte var planterade i jorden utan stod kvar i sina krukor, evakuerades de tilltufsade resterna i iltransport till en förhoppningsvis säkrare plats tillsammans med bl..a. Plectantrus argentatus, i vars kruka denna fuling hade den dåliga smaken att behaga inta sin måltid.


Men när man tittar på honom/henne ser det ut som om han/hon inte ätit på evigheter, vilket sniglarna säkert inte gjort denna extremt torra sommar. Inte att undra på att de var hungriga.

Ja, säg den lycka som varar.
Jag undrade i mitt stilla sinne hur länge rabatten kommer att vara?

PS. Fulingen 'varade' inte längre än det tog för mig att fotografera den. Bah!
Fast egentligen tycker jag inte, att de är så fula. De är både spännande och ändamålsenliga.
Och ibland rent av riktigt vackra.....


Om de bara inte blev så rysligt många.

15 kommentarer:

  1. Hualigen!!! I min förra trädgård var de så många att de kunde få bilen att slira på uppfarten en regnig dag. (Fast den vill man ju inte köra runt med i trädgården...)
    Jag lider med dig!

    SvaraRadera
  2. Scilla:
    De var så många här för några år sedan också. Och jag vill INTE ha tillbaks dem.
    Jag bävar!
    Eva

    SvaraRadera
  3. Sniglar! När jag hälsade på min mamma hemma i Sverige i somras så såg jag vilken skade de kan göra och hur mördarsniglarna lite läskigt kommer ut i tiotal vid skymningsdags.
    Himla tråkigt att se den skada insekter och slemmiga kryp kan göra.
    Måste dock säga att de gör sig himla bra på foton. De ser väldigt... ja jag vet inte, kanske ändå spännande och vackra ut - som du säger.

    SvaraRadera
  4. Tiotal?
    När de härjade som värst plockade jag dem i tusental varje kväll och natt. Och skulle kunna plocka ännu fler om inte ryggen protesterat. Jag beräknade, att de fanns i miljoner över hela trädgården. Obs. det är ingen överdrift. De vällde fram. Och åt upp det mesta. Förstås.
    Eva

    SvaraRadera
  5. Dom enda sniglarna vi har är dom där centimeter små och vinbärssniglarna, jag strör snigelfritt under Hostor och annat så än så länge har jag klarat mej från hål, men jag har ju inte lika stort som dej.
    Mariana

    SvaraRadera
  6. Kära min vän.
    Det är det jag alltid har sagt; Man måste ha ett starkt psyke för att vara trädgårdsägare! Det är inget tuttenuttgöra - att klippa av en vacker blomma och sedan gå vidare och sniffa på en väldoftande dito - nej det är en ständig kamp mot allt elände som Gud behagar att placera i våra grönskande och älskade oaser. Sådant som kryper och krälar. Som tuggar i sig våra odlingar. Ovan mark och under mark. Marodörer och förstörare. Sådana djur och odjur som ger mardrömmar och kan få oss smått uppgivna i den ojämna kamp vi för mot dem. En kamp som man kan undra vem som går segrande ur. Hur många tusentals sniglar orkar vi plocka? Hur många hundratals sorkar orkar vi bekämpa?
    Vad händer om vi slutar att plocka och bekämpa? Det undrar i alla fall jag.
    Trötta kramar från
    Eva

    SvaraRadera
  7. Mariana:
    Skillnaden är väl just, att du tydligen inte har den spanska skogssnigeln. Var tacksam för det och var på din vakt!
    Trädgårdssnäckor, små åkersniglar eller den större Pantersnigeln, Limax maximus, bekymrar mig inte ett dugg. Visst äter de. Det gör alla sniglar men de hör naturen till och de gör nytta. Och de är alla fredade i min trädgård. Men sniglar, som explosionsartat förökar sig till de antal som de s.k. mördarsniglarna gör och som kan kaläta en trädgård, får mig att släppa på alla ideal.
    Den, som inte upplevt det, kan nog inte förstå. Det handlar inte om små hål i bladen. De äter växt för växt tills inget finns kvar.
    Här finns mördarsniglarna praktiskt taget överallt, mer eller mindre. Och min trädgård är tyvärr paradiset inte bara för mig utan också för dessa oönskade djur. Skuggigt, fuktigt, tät vegetation och lätt jord att gräva ner sig i när det blir lite torrt är perfekta förutsättningar för dem.
    De senaste åren har sniglarna varit betydligt färre än de varit tidigare men de finns här och med ’rätt’ förutsättningar (svala, regniga somrar) kommer de att öka igen i antal. Betänk, att en snigel i vårt klimat kan generera avkommor i femsiffriga tal på en säsong! Och då är trädgårdslivet inte så kul som det borde.

    Skogseva:
    Ett starkt psyke och en stark rygg.
    Men det finns faktiskt värre saker än sorkar och sniglar. Både i trädgården och i livet….
    Kramar

    Eva

    SvaraRadera
  8. Fy vilka jobbiga bestar din trädgård drabbas av. Själv är jag förskonad från mördarsniglar men jag har ju förstått att det säkerligen bara är en tidsfråga. Hoppas du får någorlunda bukt med 'dina' igen.
    Ha en bra vecka.

    SvaraRadera
  9. Usch.... jag lider med alla som har denna inkräktare hos sig..... Jag tycker det räcker med alla äckliga larver och andra sorters sniglar som också dom äter på det mesta.... Men jag kan förstås inte ens föreställa mig hur det är med de spanska monstren..... Jag bävar för den dag dom hittar till min trädgård.....

    Har dock upplevt, som du säger, när dom kommer i tusentals över gräsmattan och det inte går att ta ett steg utan att klafsa på en.... Men det var inte hemma hos mig, tack och lov.....

    Kram Charlotte

    SvaraRadera
  10. Jag har haft den stora lyckan att slippa mördagssniglarna...hittils.
    Lider med dig och alla andra som får ovälkommet besök.

    SvaraRadera
  11. Lotta :
    Jag önskar varken dig eller någon annan, att få in dessa sniglar i din (sin) trädgård.
    Just nu är det lugnt med dem men, som jag skrev, en regnig sommar och de kommer att föröka sig explosionsartat igen.
    Så håll ögonen öppna!
    Jag gjorde ett snabbesök hos dig men insåg genast, att jag måste se mer. Jag kommer tillbaka. Tills dess: Ha det gott!

    Charlotte:
    Jag hoppas, att de ALDRIG hittar dit. Har läst, att man rapporterat, att de numera finns ganska långt norrut. Finns de i din närhet, så var försiktig.

    AnnCharlotte:
    Var tacksam!
    Men just när det gäller sniglarna, är det en klar fördel både med en något mindre trädgård och med att bo i ett samhälle, där grannarna kan hjälpas åt att hålla dem i schack. Under de förhållandena borde deras närvaro inte bli katastrofal.
    Men jag hoppas, att du slipper dem!

    Eva

    SvaraRadera
  12. Ja, usch för mördarsnigeln!!!!! Är så glad att jag inte har den än. För tyvärr är det kanske mer är en fråga om när än om om den kommer hit till oss också. Har sedan tio år tillbaka sett den bara 500 meter härifrån, men än har den inte tagit sig längre.

    Marita i Björkhagen

    SvaraRadera
  13. Jag håller tummarna för att de stannar där de är!
    Gissar, att du håller ögonen öppna men vill ändå påpeka, att man ofta har sniglarna ett tag innan man ser dem, eftersom det tar några år innan de etablerat sig och blivit så där otäckt många. Med endast några få sniglar i sin trädgård är det inte säkert, att man alls ser dem och skadorna är inte heller så iögonfallande. Och det är tyvärr vanligt, att man då tror, att de inte finns där. När man sedan upptäcker dem, är det nästan för sent... Så håll utkik om du inte radan gör det!
    Eva

    SvaraRadera
  14. Vi har också mördarsniglar men jag tycker att läget är hyffsat under kontroll. Förutom de metoder du nämnde på din hemsida finns det ju djur som äter mördarsnigeln och framför allt dess ägg. Vi har märkt en ökning av paddor och igelkottar i trädgården som båda äter ägg av mördarsnigel. Dessutom har vi utökat familjen med Myskankor som är duktiga på att dammsuga efter ägg och småsniglar.

    SvaraRadera
  15. Tove:
    Skönt, att man kan ha sniglarna utan att de förstör allt. Men det kräver nog, att man är uppmärksam och vet hur man ska agera. Och att man inte ger upp utan tar upp kampen.
    Vi har också gott om både paddor och igelkottar. Har också sett en och annan snok. Men våra myskankor var alltså tyvärr ingen tillgång i det här sammanhanget. Ungarna åt sniglar under en mycket kort period när de växte som mest men inte annars.
    Tack för sina rader
    Eva

    SvaraRadera