Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



torsdag 2 december 2010

Trädgårdsresan


Jag hade en idé om att presentera några av de förslag jag funderade över, när jag skulle namnge min blogg och därigenom berätta lite om min trädgårdsresa.
 Många av förslagen härrörde sig från boktitlar i mitt trädgårdsbibliotek och jag tänkte berätta lite fritt om vad böckerna betytt för mig och vad titlarna ger mig för associationer.

Inga direkta recensioner alltså men ändå tips om böcker, som jag funnit givande.
Böcker som också hade titlar, som var talande och beskrev något om min egen trädgård och mitt trädgårdsliv. Jag har redan nämnt Lust och Fägring av Karin Berglund, som ju skrivit flera underbara böcker. Lika entusiasmerande i bild och text. Klara favoriter i hyllan.

Bland de boktitlar, som jag funderade på som möjliga bloggnamn var Trädgårdsresan.
 En vacker och annorlunda trädgårdsbok av Lars Krantz och Lars Holmer, där de i text och fina illustrationer av den senare, berättar om en gemensam trädgårdsresa, där de söker efter trädgårdens innersta väsen och ursprung.

Men det fanns också flera boktitlar av Hannu Sarenström bl.a. Trädgårdsmagi och Trädgårdsvisioner.
För det är ju det trädgård handlar om Magi och Visioner.

Detta inlägg hade jag tänkt skriva långt senare i den tänkta serien, eftersom jag läste Hannus böcker sent. Mycket sent.

Att jag skriver det nu, beror på jag igår, tillsammans med Skogseva, bevistade en föreläsning av Hannu på Alnarp, där han berättade om sin Trädgårdsresa.
Om hur han helt oförberett hamnade på Kinnekulle för ungefär 20 år sedan och hur hans trädgårdsintresse vaknade och växte fram. Om sin syn på trädgård, växter, komposition och skötsel. Och ganska mycket om hans syn på livet i stort.

Om detta har han skrivit i sina böcker men att höra Hannu ödmjukt och med både värme och mycket humor berätta om sina erfarenheter, upplevelser och tankar kring det var en sann njutning.
En verkligt uppiggande smällkaramell denna decembers första dag, medan det rådde full snöstorm därute.


När Hannu kom till Kinnekulle ville han släppa ut barnet inom sig. Uppleva det han aldrig upplevt som barn och återuppleva annat. Med barnslig förtjusning sådde han sina första frön och beskådade undret när de grodde. Han kastade sig omättligt över allt han såg och begapade vackra bilder av vackra trädgårdar och ville också ha det så. Han gjorde en massa misstag men gladdes åt det som lyckades. ...I sin nya trädgård och i de utställningar han gjort på senare tid är hans målsättning, att väcka känslor, att försätta betraktaren i en stämning.


Själv minns jag med välbehag den klädda soffan i Kungens vinhus på Sofiero för ett antal år sedan. Så oemotståndligt ljuvligt. Och oväntat. Jag undrade vem i hela fridens namn, som kommit på en sådan idé.

Och jag minns den underbara festplatsen i hans egen trädgård, som jag besökte förra sommaren.


En festplats, som gav associationer till både altare och offerplats men framför allt gav fantasin fritt spelrum att tänka sig de fester man skulle kunna ha där. Vilket alltså var meningen med platsen.

Och jag minns kranierna i fruktträdet........

Och här måste jag berätta om den trädgårdsresa, som jag gjorde till Kinnekulle och Hannus trädgård.

Som ni nog alla vet vid det här laget, övergav vi vår trädgård under ganska många år.
Under dessa år släppte jag allt som hade med trädgård att göra. Jag slutade läsa trädgårdstidningar, se på trädgårdsprogram på TV och jag gick ur de trädgårdsföreningar jag varit medlem i och träffade inte längre några ’trädgårdsmänniskor’. Men då och då gjorde vi alltså utflykter till bl.a. Sofiero.

Våren 2009 hade vi börjat ta tag i trädgården igen och av en ren tillfällighet hamnade jag på en trädgårdsblogg när jag framåt försommaren skulle googla på något. En helt ny värld öppnades för mig. Det ena gav det andra och jag hamnade på Hannus blogg. Jag gillade vad jag såg och återkom. Så såg jag, att denna spännande och vackra trädgård skulle vara öppen för besök den kommande helgen.

Det var, bortsett från Sofiero, säkert minst ett decennium sedan vi åkt på trädgårdsbesök men nu satt vi en söndagsmorgon vid frukostbordet och var lite trötta, efter att sonen haft en examensfest i trädgården dagen dessförinnan. Om det inte vore så sent skulle vi kunna åka till Kinnekulle och titta på en trädgård, sa jag lite förstrött utan att ha någon förhoppning om att käre maken skulle tycka, att det var någon särkilt bra idé. Men till min förvåning köpte han förslaget och så kom det sig, att vi sent på eftermiddagen anlände till Kinnekulle och Hannu Sarenströms trädgård.


I trädgården stod en man och klippte buxbom. Jag utgick från att det måste vara Hannu och gick fram och hälsade. Och blev lite besviken över att han inte pratade på sjungande finlandssvenska, för det hade jag föreställt mig att han skulle göra.

(Jo, för så var det! Som troligen enda person i trädgårdssverige hade jag aldrig sett Hannu på TV, inte läst hans alster i Allt om Trädgård, som jag nog fortfarande måste ha prenumererat på medan han skrev i den och aldrig sett eller ännu mindre läst någon av hans böcker. Att det var han, som låg bakom utställningarna på Sofiero, hade jag förstås heller ingen aning om. Kort sagt hade jag aldrig hört talas om Hannu bortsett från bloggen.)



Vi var ensamma besökare i trädgården och den vänlige Hannu visade oss runt. Tyvärr visade det sig, att batteriet på min kamera var helt dött men Hannu erbjöd generöst, att jag kunde få låna hans. Men jag tänkte, att det fanns så många fina bilder på hans blogg som jag kunde titta på och eftersom jag troligen inte heller skulle ha känt mig komfortabel med en lånad kamera, tackade jag tyvärr nej.
När vi lämnade Hannu och hans trädgård svängde vi bort om Hällekis säteri, som vi besökt många år tidigare. Hannu hade berättat, att det var öppet och att man också kunde fika där.
På disken låg några böcker av....just det: Hannu Sarenström!
Den Hannu vi nyss besökt. 

Jag köpte Trädgårdsmagi. Trollbunden läste jag på vägen hem kapitel efter kapitel.
 Och jag insåg vad jag missat och gladdes åt vad jag ännu hade framför mig.
Egentligen skulle jag vilja kopiera flera stycken ur denna pärla men om ni inte redan läst den är det hög tid.

Detta var också en Trädgårdsresa, som hette duga.

Hannus trädgård var både vacker och spännande.


Nu vet jag, att det dessutom är en trädgård, som trots att den blommar från tidiga våren till sena hösten kräver minimalt med arbete. Att den är uppbyggd av växter, som är både lättsamma och lätta att föröka. Kan det bli bättre?

Då försatte den mig i ett yrvaket tillstånd och den väckte mina trädgårdslustar, som varit insomnade sedan länge. När jag såg hans blomsterhav blev jag som galen. Lika passionerat som Hannu beskriver det, drabbades jag av åtrå och lust.
Vill ha! Vill göra!
På vägen hem funderade jag, i de läspauser jag tvingade mig att ta, över om jag skulle kunna göra om den köksträdgård vi övergett men nu börjat grovrensa till en riktig ´Hannumaräng´.

(Detta är en bild av min köksträdgård med självsådda daggkåpor, nävor, aklejor och lite annat och den har ínget annat gemensamt med Hannus blomsterhav mer än att jag skulle vilja ha ett blomhav här...)

På många sätt blev besöket hos Hannu början på den nytändning av mitt trädgårdsintresse, som sedan skulle följa.

Han kallar sig Inspiratör och jag instämmer.

Tack Hannu!

För din generositet, för dina böcker och för gårdagens föreläsning.



Jag beklagar på nytt, att jag inte har några egna bilder från Hannus trädgård eller utställningar men titta gärna på hans egen hemsida eller läs hans böcker, om ni inte redan gjort det!

För att inlägget ändå inte skulle bli helt bildlöst har jag lånat lite bilder av Hannu och hoppas, att han inte misstycker.



16 kommentarer:

  1. Vad fint skrivet! :)
    Jag köpte för några år sedan Hannus bok Trädgårdsmagi och den var nog den största orsaken till att jag vågade börja med trädgård! Jag kom ihåg min längtan efter att skapa hemliga trädgårdsrum som liten hemma hos föräldrarna och satte spaden i jorden och entusiasmen var total!
    Jag är uppvuxen med trädgårdsmänniskor, pappa är trädgårdsmästare och mamma florist och utbildar sig nu till trädgårdsarkitekt, men efter att ha blivit så överöst med allt som har med trädgård och växter att göra under hela uppväxten så tröttnade jag totalt på allt som hade med trädgård att göra - ända tills jag läste Trädgårdsmagi, och förstod att den längtan efter att skapa var just trädgård!

    Och jag är helt frälst i allt som handlar om trädgård, till mina föräldrars stora förvåning ;)


    Ha en fin kväll!
    Kram
    Sandra

    SvaraRadera
  2. tak for en dejlig artikel og tak fordi du har ledt mig på sporet at Hannu Sarenströms hjemmeside som jeg ikke kender. Der er godt nok meget jeg skal igang med at læse:))

    SvaraRadera
  3. Hannu satte faktiskt fart på mitt trädgårdsintresse också för en massa år sedan med boken Rimfrost och trädgårdsdrömmar, han delade med sig sådan härlig inspiration och glädje.
    Mariana

    SvaraRadera
  4. Jag känner igen mig! Var på en föreläsning av Hannu Sarenström och klev ut ur salen med en sån nytänd låga att maken närapå förbjöd mig att gå på fler föreläsningar. Inspiration till tusen!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Han är en stor inspiratör, både att lyssna på och läsa. Kikat runt på din blogg, mycket inspirerande också. Tips, jag har övervintrat snötörel i flera år inomhus, sticklingar rotar sig jättelätt i vatten på vårkanten.
    Lisa/Lisas trädgård

    SvaraRadera
  6. Har tyvärr inte hört Hannu i verkligheten men har läst hans böcker som har ett härligt språk... liksom du som så fint beskriver din resa, inspirerande! Hälsningar Åsa

    SvaraRadera
  7. Vilken fin hyllning till Hannu. Jag ska ärligt säga att jag först hade lite svårt för den intensiva mannen med handkameran i Gröna Rum för många år sedan men nu tycker jag att han är en inspirationskälla och jag vet ingen som ser på trädgård på ett så lustfyllt sätt som Hannu. Som vän på Facebook så har man lite inblick i hans liv och jag skulle gärna vilja ha mitt arbetsliv exakt som han har.
    Ha det gott där Bakom häcken och nu är det inte så långt kvar till vintersolståndet.

    SvaraRadera
  8. Vilket fint inlägg om din trädgårdsresa tillbaka till din trädgård..... Måste ha varit fantastiskt att få en sådan nytändning!

    Har läst de flesta av Hannus böcker och såg honom på tv under den perioden han var med i Gröna rum. Det var svårt att inte bli berörd på något sätt av Hannu.... och inspirerad.... när han där i tv-rutan kröp på alla fyra för att leta vårtecken eller berättade om något mer eller mindre vågat han nyligen gjort i sin trädgård. Hans livfulla och förutsättningslösa förhållande till trädgård tror jag gav många trädgårdsamatörer hopp och mod att fortsätta prova sig fram ..... för det viktigaste var att man hade lusten och kärleken till odlandet och skapandet..... Misstag lär man sig bara av...... Och så är det ju..... Och allt behöver inte vara perfekt.

    Boken Trädgårdsmagi hade jag med mig på en semesterresa. Den lästes ut ganska snabbt.... och fastän det var en underbar solsemester kom jag på mig själv att längta hem till trädgården..... och bannade mig för att jag inte tagit med några fler trädgårdsböcker.... för lusten att läsa något annat fanns inte riktigt då....

    Kram
    Charlotte

    SvaraRadera
  9. Åh vilken underbar berättelse om en underbar person och trädgård!

    SvaraRadera
  10. Sandra:
    Så roligt, att mitt inlägg fick dig att berätta lite om dig själv.
    Det är nog ganska vanligt, att man först väljer bort det man blivit uppfödd med för att sedan, vid någon tidpunkt inse, att man inte kan komma undan....
    Och att det var Hannu som förlöste din lust känns lika självklart som hans eget uppvaknande. Det är något oundvikligt och magiskt med att skapa en trädgård.
    Ha en fin vecka!

    Lisbeth:
    Du har en massa spännande att se fram mot!
    Och jag är glad, att jag kunde hjälpa dig att hitta det.
    Kram

    Mariana:
    Hannu verkar ha fungerat som katalysator för många, vilket är fullständigt självklart. Hans entusiasm är smittande.

    Lotta:
    Jag har faktiskt funderat på om maken skulle ha samtyckt till resan om han vetat....
    Kram

    Lisa:
    Tack för din kommentar och för att du tog dig tid att skriva den. Det får du gärna göra om...
    Mina första sticklingar av 'Diamond Frost' tappade bladen men just nu står en stjälk full med rötter i ett glas vatten i ett fönster. Det är väl kanske lite för mörkt, att ta nya sticklingar nu men jag hoppas kunna övervintra tillräckligt mycket för att göra det till våren när ljuset återvänt. Din kommentar ger mig hopp om att klara det..
    Tack igen!

    Åsa:
    Tack!
    Jag älskade språket och passionen i de första böckerna och kunskapen och inspirationen i de senare, även om de var av ett annat slag. Det Hannu berättade på sin föreläsning står nog till största delen i böckerna men det var förstås helt annorlunda, att höra honom berätta det. Får du chansen tycker jag, att du ska ta den.

    Hasse:
    Jag tror, att din längtan efter ljuset är större än min men likväl ser jag fram mot att ljuset återkommer och livet börjar om på nytt.
    Både jag och min kropp värjer oss däremot för kylan.
    Men vi tar aldrig ledigt på sommaren, så jag behöver en period av återhämtning nu när det är mörkt ute. Och den ser jag fram mot, liksom att hinna med allt det, som jag aldrig hinner på sommaren. Men vintern kom alldeles för snabbt och jag har riktigt svårt att acceptera det.
    Jag såg ju aldrig Gröna rum, vilket känns lite märkligt i efterhand men den man jag träffade och lyssnade på, verkar vara en annan än den som de, som såg Gröna rum nu beskrivit för mig.
    Visst verkar han ha fått ett gott liv men det är lätt att se vad andra har i ett rosenrött skimmer. Jag tycker, att du verkar ha ett avundsvärt och innehållsrikt liv jämfört med mig.......
    Kram

    Charlotte:
    Jag är så nyfiken på de där programmen jag missade. (Och jag grämer mig oerhört över alla de missade åren men det är en annan historia.)
    Men jag är glad, att jag hamnade i bloggvärlden med allt det förde med sig. Och väldigt glad, att vi åkte till den okända trädgården på Kinnekulle den där söndagen.
    Kram

    Marie:
    Ja visst är Hannu lika underbar som hans trädgård är ljuvlig.
    Kramar

    Eva

    SvaraRadera
  11. Jag har förstått att jag måste skaffa någon av Hannus böcker för ytterligare inspiration - om det överhuvudtaget går att få mer sådan från en bok än den han förmedlade personligen!
    Åh, vad jag älskar hans buxbomsrabatt, just en sådan vill jag ha. Och den eleganta saxen...
    Kramar från åsen

    SvaraRadera
  12. Hej Eva!
    Hannu är bara så bra jag vet ingen som kan inspirera en som han kan. Allt gör är blir alltid bra.
    Vad glad jag blev när du tittade in hos mig.
    Det var den roligaste kommentaren på länge.
    Om du kommer hitåt så skall jag visa dig vår nya trägård och vattenfallet och kanske min trädgård som jag har nu. Du vet den är alltid i ständig kaos känns det som.
    Du vet ju vad jag tycker om din... älskar den.
    Kram och tack för att du gjorde mig glad.
    Annika
    ps Vi skall till den nya trädgården imorgon och snart får vi tillträde. Vi skall sitt i uterummet som går ut över bäcken och fira jul.
    Det skall bli helt magiskt... hoppas bara att snön ligger kvar.

    SvaraRadera
  13. Fin berättelse om fina Hannu han är inspirerande både i böcker och verkligheten!
    kram

    SvaraRadera
  14. Nu blir jag jättesugen på att läsa fler av Hannus böcker, har bara läst Trädgårdsvisioner. Tack för tipset! Och höra hans föreläsning verkar ju vara något att se fram emot, hoppas han kommer hitåt snart igen!

    Jag känner mig också tagen på sängen av den plötsliga vintern, jag var inte redo. Jag brukar kunna njuta av det vintergröna fram till jul, i alla fall, de flesta år. Ett litet lätt puder av snö hade jag kunnat tänka mig, men den här mängden känns alldeles för mycket och formerna i trädgården försvinner helt. Men snart vänder det!
    Kram,
    Katarina

    SvaraRadera
  15. Skogseva:
    Man kan inte jämföra en levande person med en bok. Men Hannus böcker är levande och fulla av både vackra ord och bilder. Jag tror inte, att du kommer att bli besviken.
    Kramar

    Tack söta Annika!
    Nu var det du, som gjorde mig glad!
    Och dina trädgårdar (och vattenfall) verkar magiska.
    Kram

    Sophia:
    Inspirerande men på olika sätt.
    Kram

    Katarina:
    Jag var NÄSTAN klar men det räckte tyvärr inte. Och nu tycker jag faktiskt, att det lika gärna kan förbli kallt (några minusgrader), eftersom skadan redan är skedd. Jag ser inte alls fram mot väta och slask. Jag är nog aldrig nöjd.....
    Kram

    Eva

    SvaraRadera
  16. Ja, ge inte upp om Diamond frosten tappar bladen, det brukar gå riktigt bra ändå med de där pinnarna som blir kvar. Lycka till !
    Lisa/Lisas trädgård

    SvaraRadera