Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



tisdag 18 januari 2011

Höjdpunkter

Skorsten

När jag skriver inlägg, dyker det upp ofta sidospår, som jag tänker ska kunna bli nya inlägg.
 Oftast hinner jag inte fullborda tanken.
När jag plockade fram bilderna av kajorna var det skorstenen, som fick mig att börja spinna.

Jag är intresserad av hus och arkitektur. Speciellt gamla byggnader.
Hus med själ och gamla fina detaljer.
Fint hantverk.

Ett tag var jag fascinerad av dörrar och fotograferade dörrar vart jag kom.
 Fönster har också alltid haft en speciell dragningskraft. Ett hus fönster är som en människas ögon.
Vackra fönster kan, precis som vackra ögon, förlåta mycket.
Och ljuset, det ständiga ljuset, som reflekteras i glaset.
I mitt bildarkiv finns en uppsjö foton av fönster.
Vackra former med vackert ljus.
 Många med spegelbilder.

En annan byggnadsdetalj, som jag ofta tittar lite extra på är skorstenar.
Gamla fina skorstenar .
Gärna sådana som finns i skorstenarnas förlovade land: England.


Vårt eget hus är ett strängt, lite asketiskt hus.
Ett hus med pondus men utan utsmyckningar.
Medan våra fönster inte tillhör de vackraste (bortsett från det vackra glaset och verandornas småpröjsade rutor), så uppskattar jag de välgjorda skorstenarna.
Det är de enda ställena man tillåtit sig att smycka lite extra. Man kan ju fundera över varför.


Och skorstenarna finns med på en hel del av de trädgårdsfoton jag tagit.
En relativt liten byggnadsdetalj (nåja, de är ung. 2 meter höga...) men som ger bilderna en speciell karaktär.
Här kommer en mjukstart på trädgårdstemat med en liten kavalkad av bilder över (nästan) ett år med skorstenarna som enda gemensamma nämnare.



Februari.
Trädgården vilar men kajorna sveper över trädgården.
Detta är fåglarnas period i trädgården men ännu är inte kajornas närvaro dominerande även om skränande flockar passerar då och då.


Mars.
Kajorna flyttar in.


Maj.
Den ena av husets två skorstenar kan skymtas bakom de gamla syrenbuskagen ut mot vägen.
Syrenernas överdådiga blomning är för mig en ljuvlig kombination av väldoft och vällust, välkomnande en period av blommande och doftande överflöd i trädgården.


Mitten av juni.
Från trädgårdssidan syns hela taklinjen med skorstenarna.
Trädet, som bryter linjen är en självsådd ask, som ska bort.
Den är ringbarkad (ordentligt gjort) för flera år sedan men den fortsätter trots det att växa.
Detta medan hängasken på andra sidan häcken till vår sorg verkar tyna bort.
Varför är det alltid så?
Det man vill ha bort förefaller outrotligt medan det man vill ha kvar drabbas av sjukdomar och olyckor.


Detalj av partiet ovan.
Rosorna är "Trier" (den vita) och mossrosen "Alfred de Dalmas" (den marsipanliknande rosa), den enda av mossrosorna, som remonterar.


Framför verandan står två enorma schersminbuskar.
Inhandlade som smultronschersmin, för att knyta ihop med alla de olika väldoftande schersminbuskar, som finns i trädgården. Och för att få doften nära verandan.
De växte sig snabbt alldeles för stora, blommar vidunderligt men - doftar inte!
Nu måste vi göra något åt dem. Ta bort och ersätta med något annat eller försöka skära tillbaka, vänta några år på att de ska bli vackra på nytt och fortfarande sakna doften?


 Juli.
På gårdsplanen blommar den äkta kastanjen, Castanea sativa.
Ser ut som ett fluffigt vitt moln men luktar direkt illa....
Men det är ett vackert träd, lite exotiskt spännande och varma somrar och kanske framför allt långa varma höstar, ger det god skörd av egna ätliga kastanjer.
I ärlighetetens namn mer roligt att kunna bjuda på än gott.

Augusti.
"Trier" fortsätter att blomma och blomma.
Hon börjar blomma strax efter midsommar och fortsätter tills frosten sätter in på allvar. En klar rosfavorit.

September.
 På gårdssidan har träobeliskens (vild)vin har börjat rodna och bildar en upprepning av skorstenens form.
De pelarklippta murgrönepartierna mellan fönstren upprepar också temat av stående rektanglar och bryter upp det långa huset i kortare sekvenser.


Slutet av september.
Rådhusvinet på södra skorstenen flammar



och entréverandans clematis (Clematis "Jouiniana Praecox") svämmar över alla bräddar.


Oktober.
De ätliga kastanjerna börjar bli ganska stora men kräver fortfarande en tids värme för att utvecklas ordentligt.
Bladen är fortfarande friskt gröna och kommer att så förbli länge till. Detta är det träd, som håller bladen längst.
I bakgrunden braskar häggmispel och ett av valnötsträden i kapp.


Mitten av oktober.
Första frosten har kommit och vinet tappade över en natt alla sina vackra blad.
Samma öde drabbade valnötsträden.


December.
Snön och vintern kom tidigt


och jag spekulerar över vem som kikat ner i skorstenen så här dagarna före jul.....

14 kommentarer:

  1. Tänk så mycket man har kvar att upptäcka. Ett helt underbart tema!
    Eva
    PS Kan trösta dig med att våra kaniner har det utmärkt efter ugglekrocken. De tar tak över sina burar så att varken fåglar, katter eller illrar kan ta sig in, och dessutom har de ju sina isolerade burar att gömma sig i. Jag är tveksam till att ugglan ville komma åt dem, den var nog utmattad (kanske av svält) och flög in i huset/fönstret. Sorgligt, men nu funderar jag faktiskt på att stoppa upp den.

    SvaraRadera
  2. Så himla vackert - både hus (det som syns) och trädgård! Gillar också vackra gamla hus med fina detaljer. Engelska gamla tegelhus är nog det vackraste som finns.... Tudorarkitekterna och hantverkarna kunde de... Fast, klasiska svenska sekelskifteshus är ju inte fel det heller....

    Trevlig kväll!
    Stina

    SvaraRadera
  3. Vilket fantastiskt vackert hus ni bor i, och härlig omgivning. Har många gånger funderat på att plantera en äkta kastanj men visste inte att den luktade så illa - och jag trodde faktiskt frukten var riktigt god. Då kanske det finns andra, bättre trädalternativ att fundera på i stället (näsduksträdet t.ex).
    Kram

    SvaraRadera
  4. Vackra skorstenar på vackert hus i vacker trädgård...
    skorstenar är intressant, vi har en lite knasig skorsten, vi hade en dansk murare och min danska man ville ha en dansk skorsten.. så nu har vi det, innan var det en ful från 50-talet men innan dess var det visst en fin och stor bakugn där vi nu murat upp en massugn, faktiskt nästan precis där bakugnen var, utan att vi hade en aning om detta!
    Nu blir det vist kallt igen, ganska skönt, här är fullständigt översvämmat trots att vi hade grävskopa i november som grävde ner 200 m dräneringsslang. karm Sophia

    SvaraRadera
  5. Vilket kul infallsvinkel på inläggget...och så mycket fint att se på ;)
    Det man ser av huset ser spännande ut...men jag anar att det är rätt mycket växtlighet på och kring det ...eller?
    Ha det bra ;)

    SvaraRadera
  6. Vilket underbart tema, sitter här med ett stort leende på läpparna.
    Fortsätt med dina sidospår det blir så bra så.
    Annika

    SvaraRadera
  7. Vilken härlig trädgårdstur du bjuder från utifrån perspektivet skorstenar :-) Åh, vad synd att ni inte fick smultronschersmin-buskar som ni trodde.... Har två sådana och doften är fantastisk..... nästan som 'godis'. Det var åtminstone vad min dotter sa, då kanske 5 år, när jag köpte buskarna, som var i full blom, och hela bilen inneslöts i dess doft...

    Ditt hus är väldigt vackert och rådhusvinet som klättrar upp till skorstenen likaså....

    Kramar
    /Charlotte

    SvaraRadera
  8. Vilka härliga "skorstensbilder" Vår skorsten är inte vacker på något sätt men vid ett tillfälle var den åtminstone snyggare för en stund "ler" Döttrarna och jag kom hem en vacker vårkväll i april för en del år och då hade något hänt med vår skorsten. Jag tittade förvånat upp och där satt maken uppflugen och dinglade med benen (räknas det som en snygg skorsten "hihi") Han hade rensat piporna på fågelbon och satte sig sen och njöt av utsikten, vädret var helt underbart den kvällen.

    SvaraRadera
  9. Jag instämmer i hyllningskören - vilket fint (och mycket ovanligt!) tema du har idag, era skorstenar är magnifika! Önskar att vi hade de ursprungliga skorstenarna bevarade på vårt hundraåriga hus men de gjordes om på 60-talet och "moderniserades" då kakelugnarna revs ut, suuuck....

    Ha det bra! // Åsa

    SvaraRadera
  10. Vilket härligt tema! Och jättefina bilder, både huset och trädgården är ju något alldeles extra!
    Det ska bli spännande att se vad du hittar på i ditt nästa inlägg!
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
  11. Det ser faktiskt ut som om du har en sandvipera boende i din skorsten...
    Kramar från en som ändock undrar.

    SvaraRadera
  12. En intressant arkitektonisk fråga. Undrar om det finns någon historik kring just skorstenar. Jag försökte genast googla på ämnet men hittade inget just nu.
    Själv kan man ju spekulera i om det var "fint" med en hög skorsten för länge, länge sedan? Och att man då ville ha den utsmyckad eftersom den syntes över nejden? Eller är det bara en murarfråga? Murarn gillade helt enkelt den lilla "byggnaden" längst upp...?
    Snygg är den i vart fall hos dig. Kul inlägg, jag gillar dina personliga "utsvävningar".

    Igår fick vi mer snö. Det kändes först lite tungt, men på eftermiddagen rätt ok ändå. (Jag hade dagen innan sett fram emot att kanske få lite barmark runt stenar och trädstammar för att se om det kom upp något vårtecken där...)

    Ha det gott kära Eva, varmkram Hillevi.

    SvaraRadera
  13. Tack snälla för alla era rara kommentarer. Ni ska veta, att det alltid värmer när ni tar er tid att skriva några rader och förstås ännu mer när era ord är så vänliga som nu. Så därför är det med skammens rodnad på mina kinder, som jag tvingas inse, att det dröjt allt för länge med mina svar. Jag har visserligen haft datorproblem men det ursäktar inte allt!




    Tack Eva!
    Det finns nog mycket kvar att upptäcka för oss alla....
    Tråkigt med ugglan oavsett vad som föranledde olyckan.

    Stina:
    Jag gillar det mesta som är engelskt.
    Men det finns ju gamla, fina miljöer här också.


    Lotta:
    SÅÅÅ illa luktar den inte. När det gäller frukten är nog smaken delad. Vi uppskattar den inte men tycker, att det är roligt att kunna bjuda på egna rostade kastanjer. Och många tycks gilla det. Inte bara som ev. resminne från kontinenten utan de säger sig faktiskt tycka om den. Och för den matlagningsroade (!) är den användbar. Vad sägs om hemlagad kastanjepuré på egna kastanjer?

    Men framför allt: TRÄDET ÄR UNDERBART VACKERT och absolut odlingsvärt.
    Vacker stam (speciellt som fullvuxet), vackra blad, som sitter länge och i blomningen är hela trädet översållat med små vita blommor, som alltså inte luktar gott men liknar ett stort vitt moln! Därefter ser de uppfläkta, dekorativa frukthöljena ut som ännu en blomning, när kastanjerna börjar mogna och falla av.
    Jag rekommenderar dig verkligen, att plantera en äkta kastanj.

    Sophia:
    Jag måste erkänna, att jag inte vet vad som karaktäriserar en dansk skorsten. Men eftersom jag brukar tycka om danska hus (såväl nya som gamla) utgår jag från att ni har en fin skorsten om än inte den som ursprungligen fanns där. Men det är överlag oerhört tråkigt, att man inte varit mer rädd om vårt kulturarv utan rivit bort och moderniserat i tid och otid.
    Hoppas, att er översvämning dragit sig tillbaka. Vår ö låg under vatten ett tag och även om det mesta nu är undanpumpat oroar jag mig för hur alla växter, som är allt annat än sumpväxter, har klarat det ofrivilliga vinterbadet.

    AnnCharlotte.
    Jag tackar.
    Ett kort svar på din fråga om växtlighet: Jo, vi har väl närmast begravt huset i grönt. Delvis för att vi inte tyckte, att det var så vackert.... Stort och bröligt, tyckte vi när vi kom hit efter att ha bott i en liten, låg skånelänga.

    Tack snälla Annika!


    Kramar till er alla!
    Eva

    SvaraRadera
  14. Charlotte:
    Schersminbuskarna är bara ett exempel på felköp och omfattar allt från felmärkta plantor till direkt felaktig information om den aktuella växtens växtsätt. Jag har sedan köpt en planta med smultronschersmin och också några kameliaschersminer och de är bara underbara. Men även alla de buskar, som fanns i trädgården när vi flyttade hit är klart överlägsna de två vi satte på hedersplatsen, vilket retar mig än mer.

    Gittan:
    Ja, varför skulle inte skorsten bli snyggare om man pyntar den med något vackert?
    Själv går jag alltid in när min käre make ska göra något åt skorstenen. Jag har höjdskräck och blir knäsvag av helt annan anledning än du av att se honom så högt däruppe.

    Åsa:
    Jag tackar ödmjukast. Roligt att både skorstenarna och temat uppskattas.
    Som jag skrev ovan är det sorgligt att tänka på allt fint, som kastades ut utan eftertanke. Att man i sin iver att modernisera inte tänkte på de värden som gick till spillo. Kakelugnarna är väl ett av de mest sorgliga kapitlen. I vårt hus fanns kakelugnar i alla rummen och nästan alla kastades ut.

    Tack snälla Katarina!
    Varken hus eller trädgård är ju av standardmodell men därmed inte givet, att det är ”något extra”. Och eftersom trädgården är vårt livsverk tar jag åt mig av komplimangen.
    Jag hoppas förstås, att du ska hitta något av intresse också i kommande inlägg.

    Eva:
    Ormen i paradiset?
    Fast jag nöjer mig med de snokar och huggormar, som finns här.

    Hillevi:
    Ja, inte har jag sett någon hyllning till skorstenarnas ära....
    Vad gäller utformandet av skorstenarna på vårt hus gissar jag, att muraren hade fria händer där medan fasaden nog uttryckligen skulle hållas sparsmakad. Det finns annars en del hus med fina tegelarbeten i trakten. Trevligt, att också du uppskattade temat.

    Kramar
    Eva

    SvaraRadera