Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



onsdag 6 april 2011

Dröm och verklighet

Minns ni detta?



Det är vad jag drömmer om....
Vad jag drömde om redan när vi grovplanerade den nya köksträdgåden (inlägg kommer).
Ett växthus /orangeri.
Inte det på bilden men något i den stilen.
Ett hus vi naturligtvis själva skulle bygga.

Jag samlade information om växthus och försökte omsätta den hopsamlade kunskapen i ett egenkonstruerat hus.
Vi hade löfte om få att ta material från några gamla träväxthus, som skulle rivas.
Men det var ju ändå några steg kvar till att komma igång....

När jag fyllde 50 år (vilket var mycket länge sedan) fick jag Växthuset i födelsedagspresent.
I fysisk form av en katalog. Med bifgogat löfte.
För NU skulle det byggas och nu hade vi börjat fundera på att köpa ett halvfabrikat.
Diskuterat med växthusförsäljare om att köpa vissa delar men göra andra själva.
Så hittade jag de engelska växthusen i återvunnen aluminium.
Då avstannade processen helt.
För priset var förstås en omöjlighhet, samtidigt som våra egna planer kändes som halvmesyrer.


Så detta är vad jag har:



Eller rättare sagt vad jag hade.


Men för att ta det från början:

När vi flyttade hit tog vi med vårt gamla lilla växthus.
Placerade i den dåvarande köksträdgården, där vi odlade grönsaker en säsong innan vi gav upp.
 (Vi hade redan andra planer.)

                                                                         (Scannat foto från 1988)
Men  istället hade jag då börjat dra upp plantor från frö och huset försågs med odlingsbänkar i arbetshöjd.
I många år fyllde det sin funktion.
Om än alldeles för litet.

Så gav vi då upp trädgården. Jag slutade dra upp fröplantor. Och växthuset växte igen.
Golvet täcktes av nässlor och skelört.
 Spindelväven hängde tung.
Sorkar och mullvadar underminerade golvet och ev. hade sorkarna också bo under huset.
Grannarnas katter hittade in och låg på borden och gosade i solvärmen.


Mossan trivdes i rutornas skarvar.
Vårt växthus hade rönt samma öde som så många andra i sin åldersgrupp.
Det hade blivit degraderat till att bli en plats att trycka in krukor och annat i...

Men så hände det!
 Förra året sådde jag några påsar frö.
Tänkte flytta ut dem i ljuset i växthuset.
Det fanns inte tid att städa huset grundligt utan det blev en grovröjning.


Men det hade inte bara vuxit igen inne i växthuset.
Dörren hade 'hamnat' helt fel när vegetationen utanför brett ut sig.
En stor hägg hade lagt sig ner framför dörren.
Jag ville flytta den (dörren) till andra gaveln.
Inga problem, sa mannen.
Tittade på gaveln dit dörren skulle flyttas. Och gick därifrån.

Samtidigt tog jag upp en gammal diskussion.
Vi hade tidigt pratat om att bygga till någon sorts förråd för jord och krukor i växthusets förlängning.



Nu lanserade Hasselfors garden sitt lider, som till stor del motsvarade vad vi pratat om.
Som så ofta blev det lättare, att se vad vi skulle kunna göra, när det fanns en färdig förlaga att jämföra med.
Men då skulle vi ju behöva ha kvar dörren för att komma in i den tillbygda delen men ändå behöva sätta i en ny dörr på den andra gaveln.
Tänk om vi kunde hitta en gammal dörr. Vi kanske kunde hitta ett gammalt växthus på Blocket...

Jag letade. Hittade ett hus, som såldes inom några minuter.
Då hade planerna redan ändrats.
Igen.

Jag hade insett, att ett gammalt växthus troligen skulle kosta betydligt mindre än att köpa material och göra en tillbyggnad.
Vi kanske skulle kunna hitta ett precis likadant hus som vi redan hade och förlänga vårt hus i stället....


Jag gjorde ett lite slarvigt collage för att kunna se ungeför hur det skulle ta sig ut.
Och tyckte, att det nog skulle kunna bli godkänt.

Sommaren gick och många växthus passerade revy.
Nästan alla i fel modell.
De som var rätt, var sålda i samma ögonblick som de lades ut på nätet.
Så, sent på sommaren dök det upp ett hus som liknade vårt.


Jag kastade mig på telefonen.
Var det samma modell som vårt?
Ja, det visste ju inte paret, som köpt ett hus, där det stod ett gammalt trasigt växthus i trädgården, som de inte var intresserade av och det gick inte att hitta något namn på det.
Det var mitt i värsta regnperioden men jag var som besatt.
Den stackars kvinnan sprang ut i hällregnet och mätte.
Missade de viktigaste måtten och fick springa ut igen.
Flera gånger.
Jag hängde kvar i telefonen. Nu skulle jag inte missa det!
Måtten stämde och jag köpte huset för den spottstyver de begärt.
Det skulle hämtas redan dagen därpå.
Jag var livrädd, att det skulle gå ur min hand, vilket det är det mycket som gjort i liknande situationer.

Vi anlände sent på eftermiddagen. Mannen i huset berättade, att de varit nerringda.
 Sååå många, som velat köpa huset. De kunde ha fått myyycket mer än det de begärt.

Men huset var vårt.
VÅRT!

Medan solen sjönk, demonterades huset och precis innan det blev beckmörkt var de sista delarna lastade på det lånade släpet och vi körde hem. Trötta och lyckliga.

Några foton hann jag tyvärr inte ta trots att jag hade lilla kameran i fickan.
Det var brått och det var löpandebandmetoden som gälllde.
Käre maken plockade ner huset som om han aldrig gjort något annat.
Langade till mig.
Glas ner. Glas i högar. Glas till bilen.
Och till sist skrovet.



 Och några veckor senare var huset på plats...

Fortsättning följer.
 (Se här)


13 kommentarer:

  1. Grattis till "tillökningen" skönt att drömmar kan bli verklighet. Vilket underbart och berättande inlägg. Det där collaget var ju så härligt! Jag stod senast i går i växthuset och såg alla hålen i taket, tänkte för mig själv. Tänka att få byta ut plasten mot riktiga småspröjsade glas... där börjar min dröm. Men det är ju därför min blogg hete som den gör. "där drömmarna på Möllebacken får leva"
    Kram Pella

    SvaraRadera
  2. Kära Pella!
    Vad vore väl livet utan drömmar?
    Jag har faktiskt inget emot, att allt tar lite tid, vilket ofta är en fördel, eftersom jag hinner tänka efter ordentligt och hinner modifiera de ursprungliga idéerna, så det blir så bra som möjligt.
    Det stora Växthuset på tegelsockel och med högt i tak tror jag kommer att förbli en dröm men det är en härligt dröm. Som att suga på en riktigt god karamell.
    Och under tiden njuter jag av vad jag faktiskt kan åstadkomma med de medel jag har till mitt förfogande. Och att förmedla det. Det är en viktig del av målsättningen med min blogg.

    Trevligt, att se dig här innanför mina häckar!
    Och det var så mysigt, att läsa att du beundrat mina lurviga vänner.
    Kram
    Eva
    Eva

    SvaraRadera
  3. Spännande! Här pratar jag också om ifall man kan bygga till medan maken min han är mer inne på att sälja det vi har och köpa ett nytt större. Vi får väl se hur det blir med den saken,högst på önskelistan står isf ett uterum byggt på huset, växthus har vi ju trots allt.

    SvaraRadera
  4. Det är så intressant att läsa dina berättande inlägg. Som att läsa ett kapitel ur en bok. Jag ser fram mot nästa kapitel om växthuset. Så roligt att ni hittade ett som liknade ert. Jag har inte plats för något växthus över huvud taget men drömmer också om ett med tegelsockel. Dom är så otroligt vackra. Har sett många på mina trädgårdsresor i England.

    SvaraRadera
  5. Vilken historia....jag ser telefonsamtalet framför mig, kan liksom känna igen mig i den iver som uppstår när man fått för sig något som ska ske "precis nu".....
    Så spännade att få se hur det blev....och det där med tegel och högt i tak är vi nog många som drömmer om....
    Ha det bäst ;)

    SvaraRadera
  6. Gött, det är ditt!!! Så härligt det är när man till slut bestämmer sig för en sak som både är genomförbart och ett klipp.

    Jag ser fram emot fortsättningen:)

    Jag drömmer också om ett växthus....men just nu står en 4 meters studsmatta på platsen. Men jag klagar inte, glada barn är underbart.

    Set där på murad sockel....mmmmmmm

    Kram Maria

    SvaraRadera
  7. Spännande! Går också i växthusdrömmar så det ska bli kul att följa. Yes!-känslan när man hittar vad man söker begagnat är härlig!

    Ha en härlig vår-vecka!
    Stina

    SvaraRadera
  8. Jag känner igen den där känslan av att gå och suga länge på karamellen som ändrar form hela tiden. Så roligt när det kommer igån till slut, och till ett bra pris och i alla fall 'nästan' som man vill ha det. Då får det gärna ta några år.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Gittan:
    Ett uterum kan ju fylla samma funktion som ett växthus....

    Anita:
    Så roligt, att du finner nöje i att läsa om mina banala upplevelser. Men för mig har det förstås varit en spännande resa. Och jag är så nöjd med mitt lilla hus, även om jag fortfarande drömmer om det stora huset. Ett hus, som också skulle kunna hysa mina älsklingar på vintern. Och jag avundas dig, som ju tillhör ju de lyckligt lottade, som har en vinterträdgård.

    AnnCharlotte:
    Från början var mina spaningar på Blocket ganska avslagna men allt eftersom månaderna gick blev jag allt mer hetsig. Så när jag till slut hittade ett likadant hus som vårt var jag verkligen ’på hugget’. Och jag tycker själv, att det blev väldigt fint och spinner som en katt varje gång jag träder in i härligheten. Du ska få se!
    Ha det ännu bättre!

    Maria:
    Varje tid har sina prioriteringar.
    Drömmar är drömmar men visst är det oslagbart när man kan kombinera en del av drömmarna med något verkligt, även om man kanske inte alltid når ända fram. Och jag är alldeles väldigt nöjd med resultatet så här långt.
    Det kommer några (!) inlägg till om hur Växthuset växte.
    Ännu återstår utemiljön men jag hoppas, att alla bitarna ska falla på plats där också.
    Kram

    Stina :
    Även om jag fortfarande drömmer om det där vackra, stora huset skänker mitt återbrukshus en glädje, som jag aldrig hade fått i ett nytt, fint hus.
    En annan sorts glädje. Och det skulle glädja mig ännu mer, om någon annan kan hitta något matnyttigt i mina inlägg. Om jag kan förmedla, att det inte behöver kosta skjortan, att få det både mysigt och funktionellt.
    Ha det riktigt bra!

    Lotta:
    Du formulerar det precis som jag känner det!
    Jag har sällan särskilt brått. Det är viktigare, att det blir bra. Och eftersom vi inte är proffs på det vi försöker åstadkomma, behöver vi tid på oss för att vända och vrida på idéerna. Det är som ett pussel med många bitar, som måste falla på plats. Kostnaden för våra projekt är en viktig pusselbit men samtidigt vill jag inte kompromissa med mina idéer. Målet är att det ska bli både funktionellt och vackert.

    Kram

    Eva

    SvaraRadera
  10. Bra jobbat! Så ska en slipsten dras! Du fick ditt växthus till slut, men du fick ligga i! ;-)
    Nu ska väl dina sådder få plats. Det ska bli spännande att följa.

    Ha det gott1
    /Ruben

    SvaraRadera
  11. PS
    Glömde att skriva, att det var ett väldigt fint inlägg!
    /R

    SvaraRadera
  12. Emma:
    Jag håller med dig!

    Ruben:
    Tusen tack!
    Nja, det är väl tveksamt om bordsytorna räcker till ändå men det underlättar i alla fall. Fick för en stund sedan en idé om att förkultivera en del vallmo också....
    Ha det bra!

    Eva

    SvaraRadera