Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



måndag 31 oktober 2011

Kortkort söndagspromenad med många kort



Jag tycker verkligen om hösten.

I alla dess skepnader.
Jag tycker om den rena, höga klara luften och de sprakande färgerna
men lika mycket de gråmurriga, disiga dagarna när det inte finns så mycket färg kvar.
Som nu.

När landskapet är som inlindat i lenaste bomull, som också smeker och ger mitt oroliga och stressiga sinne ro.

Idag var en sådan dag.
Grått och trist enligt de flesta.
Mysigt enligt mig.


Arbetsdag, som vanligt, men hunden behöver ju gå ut, så det fick bli en paus.
Det blev en mycket kort promenad bara några hundra meter bort från byn, där vi bor.
Kameran fick följa med.

Fälten har varit fulla av kråkfåglar och flockar av gäss och jag tänkte ta tillfället i akt att försöka fånga dem på lite avstånd.


Kråkorna verkade vara någon annanstans men en mindre flock flög omkring högljutt markerande sin närvaro.
Slog sig ner en stund.
Lyfte igen och gled lekfullt runt över våra huvuden.

Ett gåssträck dök upp.



Först hördes deras trumpeterande på avstånd.
De närmade sig.
Luften fylldes av hesa gåsrop och himlen nästan förmörkades innan de försvann igen och tystnaden på nytt sänkte sig över nejden .


För kråkornas kraxande var nästan som en viskning i jämförelse med gässens.

Så var kråkorna åter ensamma herrar på täppan.


Kråkor och kråkor förresten, det är både kråkor, kajor och råkor.

Plötsligt såg jag något i ögonvrån.



Kråkorna flaxade till.
Det var två rådjur som passerade.



De stannade och tittade på mig.
Fortsatte.



Då small det.

Rådjuren var borta.
Jag blev orolig.
Men landskapet är kuperat och det är lätt att försvinna i en svacka.

Jag tittade länge innan jag såg en vit bak och två par öron som dök upp ur.
Dagens vackraste bild och jag andades ut.



 
Jag hade mycket att göra där hemma, så vi vände om.

Råkorna följde med.

När jag närmade mig byn svepte en ormvråk in i trädgården och satte sig i en död alm.


För långt borta för att få skärpa på bilderna.


I pilevallen satt ytterligare en.


Och högt över oss seglade en glada.




Råkorna satte sig ett buskage.
Tjattrade och nöp skott.


En av dem satt lite avsides.
Men så kom en kompis.


Ville dela plats.
Och efter en stunds tumult och flaxande hittade de balansen.


Dålig skärpa och bara svarta silhuetter.
Jag måste nog träna rätt mycket mer.
Och fortsätta att önska mig ett bättre objektiv.



Och medan jag fotograferade väntade min lilla prinsessa tålmodigt vid sidan.
Rarare hund kan jag inte önska.


9 kommentarer:

  1. Mycket vackra disiga bilder! så fin på den glada hunden!
    Dottern på bloggen GREY målar akvareller med kråkfåglar, hon som jag gillar fåglar.
    Ha de bra
    Mariana

    SvaraRadera
  2. Härlig vovve och visst blev fågelbilderna jättefina. Paret i svart/vitt tjusigt
    Kram Ninne

    SvaraRadera
  3. Åh vilken händelsrik och spännande promenad....
    Jag gillar också diset vi har just nu. Har idag på morgonen ridit längs vattnet och det var helt magiskt vindstilla och jag anade hundratals fåglar men såg bara dova skuggor genom diset....
    Tyvärr är det inte läge att ha kamera när man sitter på hästryggen men å andra sidan kan man "bara" uppleva....
    Ha det bra :)

    SvaraRadera
  4. Som utflyttad skånska kände jag så väl igen beskrivningen idag, kunde känna hur det doftade gjord och höra kråkfåglar och gäss - härligt!

    Din bild på hunden fick mig att le stort, vilken levnadsglad jycke, i full fart till matte, den bilden är värd att hänga på väggen tycker jag ;-)

    Ha en bra vecka!
    Kram Åsa

    SvaraRadera
  5. Mariana:
    Vackert landskap i soft belysning kan inte bli annat än vackert och Lilla Hunden är en pärla både på bild och i verkligheten.
    Gillade det du visade av dotterns alster på din blogg. Ska helt klart besöka hennes egen.
    Jag gillar definitivt också fåglar och kanske speciellt kråkfåglar och akvareller är helt i min smak. Bra kombination.
    Ha en bra vecka!

    Ninne:
    Tusen tack!
    Kram

    AnnCharlotte:
    Den korta promenaden var som de brukar. Djurlivet här är rikt om man bara har ett öppet sinne.
    Kan föreställa mig att rida längs vattenbrynet..... Mmmmm.
    Havet är nog det enda jag saknar i mitt nuvarande boende men det är en stor brist.
    Ha det bra och tänk lite på mig när du rider längs vattnet.

    Åsa:
    Härligt om jag lyckades väcka några ingrodda känslor hos dig!
    Skåne är härligt! Också när det är grått och disigt och det enda som hörs är gäss och kråkor.
    Ha en skön vecka du också!

    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  6. Vilken härlig omgivning du bor i. Alla dessa stora fåglar på nära håll fascinerar mig. Här håller dom sig högt upp i himlen eller i grantopparna.
    Kram

    SvaraRadera
  7. ÅÅ vilken underbar och händelserik serie bilder du bjuderpå.Riktigt spännande.
    Ha en underbar dag!!

    SvaraRadera
  8. Lotta:
    Jag kan inte annat än hålla med. Vacker och omväxlande natur och rikt djurliv.
    Även om jag önskar, att fåglarna vore lite närmre, så söker de ju trots allt sin föda nere på marken och stubbåkern verkar vara en populär servering.
    Kram

    Berit:
    Så roligt, att du uppskattade mina murriga promenadbilder.
    Ha en bra dag du också!

    Hannele:
    Instämmer.
    Moder Jord är vacker.
    Oftast....

    Kramar
    Eva

    SvaraRadera