Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



torsdag 3 november 2011

Popupper


En pop up kan vara olika saker,
allt från något, som dyker upp på datorn till något, som dyker upp i skogen när man tränar sök med sin hund.

På min blogg betyder det något som dyker upp i trädgården.
Bara så där.
Och i min trädgård är det en hel del som gör just det.
Som ni nog förstått gillar jag växter, som bara dyker upp.
Nyfiket avvaktar jag och ser vad det ska bli av dem.
Oftast blir det bara skräp och därmed merarbete men ibland små oförutsedda glädjeämnen.


 Den senaste tiden har jag glatt mig åt två sådana.
Den ena troligen en avkomma från en växt jag sådde och planterade ut för länge sedan.
En Malva sylvestris spp mauriatiana.


Den försvann tillsammans med allt annat men ifjor dök det plötsligt upp plantor på gruplanen, som likande den.

Det växer ju en del vanlig rödmalva, Malva sylvestris i trädgården och dessutom försökte jag mig på Malva sylvestris 'Zebrina' för något år sedan.
Den senare utföll inte till min belåtenhet och fick försvinna igen.



Och möjligen är de nu uppståndna en hybrid.
Men blommorna liknar den ursprungliga, de flesta mörkt purpur med ännu mörkare ådringar.



De ursprungliga plantorna var dock betydligt kraftigare men det kanske mest berodde på att de planterades i sol och bra jord.


I våras flyttades några av fröplantorna till Purpurgången, som nu nog egentligen är lite för skuggig för växten.
Men där hittade den snabbt en kompis i fingerborgsblommorna.


På gårdsplanen fraterniserar den glatt med purpurklätten, Lychnis coronaria,  som också är en självsådd historia.
En växt jag nog aldrig skulle ha planterat in medvetet.


Men däremot gillar jag dess vita variant och köpte vid ett tillfälle ett antal via plantor.
Innan  jag hunnit plantera dem, började jag misstänka, att de inte alls skulle bli vita utan just purpur,
så de fick stå kvar på grusplanen i sina krukor i avvaktan.

Och visst blev de purpur.
Eller ilsket rosa om man så vill.
De skulle bort!


Då hade de redan frösått sig.
Och de dök alltså upp i singeln.
I riklig mängd.
OCH
de visade sig vara en klar tillgång.
Trots allt.


De blommar från mitten av juni och de blommar alltså fortfarande.
Inte i samma mängd som i somras men tillräckligt för att ge lite färg och fest åt den i övrigt sparsmakade grusplanen.
Och mitt, för tillfället, dystra sinne.

På tidiga sommaren matchar de daggrosen, Rosa Glauca (syn. Rosa rubrifolia).


Senare kompletterar de krukorna


och nu de gyllene höstfärgerna.


Vänskapen med den likaledes självsådda malvan är ju inte heller fy skam.
Nu är båda lite tilltufsade av den kommande hösten men fortfarande ger de en känsla av värme,
där de stöder varandra på slutet av sitt flor.



Och hela tiden lyser de upp och förför.
Naturligtvis tycker jag, att de egentligen är helt fel på vår gårdsplan.
Grusplanen, som jag tänkt ska vara en strikt och återhållsamt passage innan man tar steget ner i trädgården.
En renande passage.

Men klätten påminner mig om förföriskt putande röda läppar i ett sammanhang där sedesam tillbakadragenhet varit mer klädsam och passande.
Men kanske är det just den självpåtagna kaxigheten och pråligheten, som gör den oväntade kontrasten så tilltalande.

Som en utagerande vamp i en sakral omgivning.
Chockerande men...oemotståndlig.

De två första  och sista bilderna tog jag förra veckan. 
Resten av bilderna är tagna under sommaren och framplockade med hjälp av bildsorteringsprogrammet jag laddat ner på prov.
Så ni får vara lite försökskaniner ett tag, medan jag testar och försöker bli klok på programmet.




11 kommentarer:

  1. Du är riktigt duktig på att få till fina foton/Mariana

    SvaraRadera
  2. Med klätten är det nog så, att ju kaxigare desto bättre, med andra ord, klätt skall växa i drivor, en klätt här och en klätt där blir vare sig kaxigt eller vackert!
    Jag har nästan bara vita, men ibland kommer det en röd ibland dem och kaxar upp sig! Men blir det för många röda blir det nog dags för mig att börja kaxa upp mig!

    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  3. Klätten är verkligen uppkäftig, men jag kan bara tycka om den....för dess helt otroligt intensiva färg och dess förmåga att placera sig lite var den tycker.
    Är man lite uppmärksam kan man ju flytta de små fröplantorna dit man vill ha den om man vill....
    En annan växt jag tycker om att ha lite här och där är blodtopp, sanguisorba officinalis(?)den brukar också frottera sig fint med de den hamnar hos.
    Ha det bra :)

    SvaraRadera
  4. Var får du allt ifrån, en utagerande vamp...... hihi! Gillar din färgstarka malva. Har själv bara den snälla rosa varianten och den oskuldsfulla vita så man skulle kanske tuffa till tillvaron lite med en knallig variant! Den gifter sig ju fint med digitalisen.

    Ha en skön helg!
    Åsa

    SvaraRadera
  5. Var får du allt ifrån, en utagerande vamp...... hihi! Gillar din färgstarka malva. Har själv bara den snälla rosa varianten och den oskuldsfulla vita så man skulle kanske tuffa till tillvaron lite med en knallig variant! Den gifter sig ju fint med digitalisen.

    Ha en skön helg!
    Åsa

    SvaraRadera
  6. Mariana:
    Tack snälla du!

    Ruben:
    Nog växer de i drivor, alltid.
    Har sått vita och hoppas, att de också kommer att breda ut sig. Och framför allt: att de kommer att BLI VITA!
    Ha det gott du också!

    AnnCharlotte:
    Ja, egentligen är jag ju inte överförtjust i denna donna, så flytta runt hennes barn gör jag inte.... Sanguisorban är mer i min stil men inte frösår den sig hos mig, inte. Kanske lite i dystraste laget men verkligen en växt som bidrar till att framhäva sina grannar. Och verkligt fin i buketter. En klar favorit.
    Ha det bra!

    Åsa:
    Tja, det bara poppade upp.
    Rödmalvan finns i flera läckra namnsorter och är lätta att dra upp från frö.
    Ha en skön söndag!
    Eva

    SvaraRadera
  7. Hej Prästgårdseva, har suttit och läst här inne. Tittar in ibland och njuter av dina fina bilder och av det du skriver.
    Har du fått ordning på ditt bildprogram? Jag vill bara tipsa dig om Picasa, ett gratis program från Google. Jag använder det och det är buslätt att söka sina bilder. Man söker på den information man skriver in om bilderna. Och man kan lägga dem i hur många olika album man vill. Bilderna ligger kvar i sina mappar, men man kan öronmärka dem med album och då kommer de upp när man öppnar respektive album. Med mera med mera, mycket enklare än jag lyckas förklara.

    SvaraRadera
  8. Det är ju rent förbenat. Purpurklätten är inte min favorit och igår gick jag och drog upp de plantorna jag hittade - nu när jag ser dina bilder vill jag ha tillbaka den. Hoppas den hunnit fröså sig, annars får jag gå och köpa en - vit!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Jannicke:
    Jag tackar för dina rara ord och inte minst för att du engagerar dig i mina dataproblem.
    Och så blir jag alltid lika glad när någon kommenterar vad jag skriver eller visar.
    Jag har ju ett Picasakonto och galleri i och med bloggen och jag har testat lite av den programvara som ingår. Hade faktiskt precis gjort en test där när jag såg din kommentar.
    Inte alls illa men kändes inte heller övertygande. Gillade mitt galla Windowsgalleri betydligt bättre. Men framför allt är jag osäker på om dessa gratisprogram sväljer alla mina bilder. Jag tror, att de är begränsade och jag vill inte gärna råka ut för samma sak en gång till. Så jag har faktiskt beställt ett bildbehandlingsprogram. Dyrt men jag har funderat både länge och väl och tror, att jag nog ska känna mig nöjd. Så småningom.
    Kram

    Lotta:
    Haha! Så det kan bli. Förlåt! Det var inte meningen. Nej, purpurklätten är verkligen ingen favortit hos mig heller. Egentligen. Men ibland faller man ändå. Och kanske är det en del av tjusningen, att man låter sig förföras av det oväntade.
    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  10. Lycka till!
    Det är både en lycka och ett besvär att ha så många bilder.

    SvaraRadera
  11. Jannike:
    Oftast en lycka. Jag är en sann bildnörd.
    Men jag måste ju erkänna, att många av bilderna borde (och kommer att) gallras bort.....
    Kram
    Eva

    SvaraRadera