Dammrummet Del1

Om man kommer från huset och går rakt över den runda gräsmattan genom häcköppningen, ser man framför sig en ny häcköppning. Om man passerar den lilla 'Blomstergatan' och går genom den trånga öppningen hamnar man i ett litet rum.Ett litet rum, som i sin struktur är en liten kopia av det stora rummet med den runda gräsmattan. Båda är omgivna av höga raka häckar av avenbok.
Båda är (i stort sett) kvadratiska. Båda har en dominerande cirkelformation i centrum, som är omgiven av stenlagda gångar.
Båda har en liten stenlagd stump i alla fyra väderstrecken.
Men medan det stora rummets cirkel domineras av en gräsmatta, utgörs det lilla rummets dito av en gjuten damm.
Medan öppningarna i det stora rummets häckar utgörs av valv, är de två öppningarna till detta lilla hemliga rum torn.
Medan det stora rummet har en öppning mot den axel eller siktlinje (vista), som har sitt slut i detta rum, har det lilla rummet ytterligare en öppning vinkelrät mot gången från huset, som också bildar en siktlinje. 
Om man sitter på verandan, kan man se rakt in i centrum på detta rum och kanske skönja fontänen där borta. Detta är slutpunkten på den axeln.   

(Fast egentligen är den absoluta slutpunkten/fokalpunkten en mossbelupen vattenho intill häcken, som bryter synlinjen.)

Vinlkelrät mot denna axel finns alltså en annan linje. I dess ena ände i dammrummet finns en låg stenbänk av samma typ, som finns på många andra ställen i den formella delen av trädgården.

                                                      Foto från maj 2009.
 Om man stitter på bänken, kan man se över en annan gräsmatta bort mot det dammparti jag så ofta visat bilder från, över den stora dammen till Ön och Lusthuset där. Ovanför bänken i Dammrummet finns dessutom en liten cirkelformad klippt öppning i häcken, så att man kan se rakt igenom trädgården också från det ytterrum, som vi just håller på att renovera.                             Foto från maj 2009. Eller rättare sagt: man borde kunna se detta men för tillfället har en pil och några häggplantor vuxit sig alltför stora och hindrar siktlinjen på sommaren. Vi skogade ganska ordentligt i våras men inte tillräckligt. Men tanken är alltså, att man ska kunna sitta i Lusthuset och se samma stråle från fontänen.(Om du klickar på majbilden kan du ana Lusthuset i fonden.)  Det var redan från början självklart, att rummet skulle planteras med växter i vitt. Det skulle bli ett riktigt månskensrum, där månen skulle spegla sig i dammytan och de vita växterna lysa upp i mörkret, medan ugglorna skulle sväva över rummet. Och detta skulle man kunna ANA inifån huset.

Men bortsett från vattenspegeln och någon liten del av växtligheten, som kan anas från huset, är detta ett  slutet rum. När man sitter på bänken syns man inte från huset och blicken är riktad mot den inre delen av trädgården. Om man nu inte bara sitter i egna tankar eller njuter av vattnets rörelse och ljusets refktioner och speglingar. Eller försöker hålla lite koll på det hemliga livet nere i vattnet.  

Detta gör, att rummet både är slutet och hemligt. Och det betyder, att man har 2 flyktvägar. Om det bara funnits en öppning, hade den nuvarande siktlinjen varit en omöjlighet om man inte ville titta tillbaka mot huset, vilket totalt tillintetgjort känslan av avskildhet. Då hade man ju också setts från huset! Dessutom skulle det kännas som en återvägsgränd. Att man skulle kunna riskera, att bli fast därinne...

Men i min hemliga trädgård vill jag kunna sitta ostörd. Utom synhåll. Och OM någon närmar sig, kan jag omärkligt smyga undan via den andra öppningen, vilket är viktigt för mig. Att kunna smyga undan.
 Men det möjliggör förstås också en rolig kurragömmalek. För det är nästan omöjligt att hitta någon, som inte vill bli hittad i trädgården. Den är inte en labyrint men ibland tänker jag på labyrintträdgårdar när jag rör mig i trädgården.  
Behöver jag säga, att besökare fascineras av häckarna och rummen? Inte bara ur estetisk synpunkt utan just för den känsla av mystik och spänning, som rummen, väggarna och öppningarna besitter.

Försmak

Jag är ledsen mina vänner men tiden räcker inte riktigt till just nu för att göra de inlägg jag skulle vilja.

Typiskt nu när det finns massor att skriva om och att fotografera.

Men jag har tagit en hel del foton och så fort jag bara hinner ska ni få se mer bl.a. av det rum man kommer in i om man lyckas forcera kirskålen och daggkåpan från förra inlägget.

Det är trädgårdens minsta rum men ett rum med mycket känsla och själv har jag suttit där i skuggan på en liten stenbänk och njutit mellan arbetspassen denna varma dag...

Om en Trädgårdsvandring.

Låt mig börja med att berätta hur glad jag blir över era besök och inte minst över era uppskattande kommentarer. Jag skulle naturligtvis kunna skriva en tjock bok om min älskade trädgård och mina tankar kring den och måste anstränga mig vid varje inlägg för att begränsa mig. Men era vänliga kommentarer får mig att tro, att det verkligen finns ett intresse inte bara av att se på mina lätt förljugna foton från trädgården utan också av att läsa om den.

Det är ju så, att varje bild jag väljer ut ger mig idéer om flera olika tänkbara vinklingar och inlägg, vilket påminner mig om hur det är i trädgården. Det finns olika vägar att förflytta sig på och beroende på vilken väg man väljer få man olika intryck och associationer och olika bilder och berättelser kan målas upp.

Man kan också ha olika 'Glasögon' på när man tittar på både vår och andras trädgårdar. När jag visar trädgården har jag flera uppsättningar glasögon, som jag mer än gärna lånar ut.

Det ena paret utgår från hur trädgården såg ut när vi köpte den.
Vad vi har gjort och hur vi tänkte. Idéer och praktiskt genomförande. Problem och lösningar.
Ett annat par visar trädgården genom mina drömmarglas. Hur jag vill att trädgården ska se ut och upplevas. Hur jag vill utveckla trädgården för att få den att se ut som jag vill.

Men man kan naturligtvis också bara strosa runt och uppleva trädgården precis som den är...
Njuta av de olika rummen, häckarna, kombinationerna av växter och ljuset eller rynka på näsan över växtval och ogräs, allt beroende på vem man är och vad man själv har för ideal och förutfattade meningar.

Själv brukar jag beskriva min trädgård som ett Galleri. Jag har skapat ett antal bilder och när man förflyttar sig i trädgården möts man av dessa bilder precis som i ett Galleri och det är upp till var och en att uppleva bilderna i det på sitt eget sätt.

Allt detta tänkte jag på när jag inför förra inlägget plockade fram den gamla liftbilden från 1988.
Och jag tänkte på hur man upplevde 'Trädgården' då.

En trädgårdsvandring på den tiden innebar, att man gick ut på 'Gräset' framför huset.
 Såg öppningen i häcken och gick dit.
Gick genom. Tittade höger. Tittade vänster.
 Det var det! Sedan vände man och gick in igen. Denna lilla promenad tog endast några få minuter i anspråk och den behövde heller inte upprepas, eftersom scenariot inte förändrades nämnvärt under säsongen.

Jag kan lova, att en trädgårdsvandring idag tar betydligt längre tid. Alldeles väldigt mycket längre tid.
Och man gör gärna om den. Åtminstone jag. Om och om igen. Och varje dag har det hänt något nytt.

Nu ska ni få följa med på en liten kort promenad till samma öppning:

 

Vi står precis framför huset och den ljuvliga verandan. Det är sen eftermiddag och solen står lågt.
Framför oss ser vi ljuset genom en öppning i den höga häcken. Vi går över den runda gräsmattan mot det lockande ljuset och det, som skymtar där framme....

En ny öppning!

Vad månde finnas där bakom?

Men Oj!

Vad i hela fridens namn är det hon har i rabatten?

Svar på fråga 1:

Det får ni se i ett annat inlägg.

Svar på fråga 2:

Jo, det är Kirskål.

Den förhatliga.

Men sköna.

Och om detta vore en fysisk vandring, hade vi här gjort ett stopp för förklaring och förtydligande.

Men nej, kirsen är inte tänkt att bli permanent. Den hade infilterat 'rabatten' och skulle grävas upp i år men eftersom jag redan påbörjat flera gräv- och renoveringsprojekt kändes det övermäktigt att gapa över ännu ett.

Alltså fick kirsen stå kvar och också blomma och förhoppningsvis kommer denna lilla Blomstergata att renoveras nästa år i stället. Blommorna kommer att klippas av innan de sätter frö och provisoriskt ersättas av en alldeles ny liten favorit: Orlaya grandiflora. Om henne kommer också ett eget inlägg.

Första etappen

Nu har vi alltså avslutat den första etappen av årets häckklippande, som precis som vanligt blev den 'lilla' runda (eg. ovala) häcken precis framför huset. 

 

Vi brukar börja med den, dels för att den är lagom stor att värma upp med (även om den nog är större än vad den verkar på fotona) och dels därför att den är relativt lättklippt och för att det ser så fint ut när den är klar, vilket ger mersmak att kasta sig över resten av häckarna.



Denna sektion var också den första, som vi planterade, när vi satte igång vårt trädgårdsbygge. 
När vi flyttade hit, fanns endast den höga häcken framför huset. Den anslöt till husets gavlar och sidorna var i grova drag 30 meter. Den var inte så hög och bred som nu men den var redan då imponerande. Men vi tyckte då, att det var mycket märkligt, att plantera i en häck inne trädgården. Den stod alltså inte i tomtgränsen på något ställe. För oss var häckar något man hade som ytterväggar till sin trädgård.  Det betydde, att de höga väggarna bildade ett rum på nästan 1000 kvadratmeter. Innanför häcken fanns ingenting och det kändes, som om man befann sig på ett stort ödsligt grönt torg. De höga häckarna skar av resten av trädgården. Trädgården hängde helt enkelt inte samman och utifrån påminde de höga gröna häckarna mig mest om svarta lådan i Mecka.

Något behövde göras men vad?
Eftersom detta rum utgjorde blickfånget från husets fönster, var det dessutom extra viktigt att göra något, som skulle se bra ut under hela året.                                                                                                      Foto trol. från 1986.
  Så vad göra? Vi kunde ju inget om trädgård eller trädgårdsanläggning.


Lite blommor hade kanske varit fint? Men hur skulle vi anlägga rabatter på detta torg och få det att se både prydligt och proportionerligt ut? Och vackert året om?
 Eftersom det gröna golvet var dåligt i hörnen och det också var alldeles för mycket av det, bestämde vi oss för att begränsa grönytan med hjälp av ytterligare en häck innanför den höga häcken. Där innanför tänkte vi oss, att vi skulle ha en riktigt fin gräsmatta! (Dit har vi ännu inte kommit.) Eftersom jag tyckte, att allting var alldeles för fyrkantigt, började jag skissa på en rund häck. Förutsättningen var, att gräsytan innanför den nya häcken skulle vara stor nog för badmintonspel, eftersom vi spelade det mycket på den tiden. När cirkeln skulle markeras på plats visade det  sig, att rummet inte var kvadratiskt och att öppningen ut mot resten av trädgården inte var centrerad  på de bortre häcklängden. Nu började ett trixande med mått, som sedan skulle följa oss i alla nya projekt. Cirkeln blev en oval och med hjälp av öppningar och krukor lyckades vi få det hela att se någorlunda vettigt ut. Och så planterade vi vår 'lilla' häck.                                                                                                     Foto från 1987. Tanken var, att vi sedan skulle kunna plantera blommor i mindre grupper mellan de båda häckarna. På så sätt skulle det inte behöva vara katastrofalt om 'rabatterna' inte skulle bli  helt lyckade.                                                                                   Foto taget från lift 1988.  När denna häck väl var planterad, såg jag också möjligheten, att bygga vidare med fler häckar i varierande höjder i resten av trädgården och därmed kunna knyta ihop den med det stora rummet men det blev en senare historia. Färdigställandet av det första rummet tog flera år att genomföra. När häcken var på plats, började vi anlägga gångar längs häckarna för att kunna gå någorlunda torrskodda genom rummet. I 'facken' mellan gångarna planterades bl.a. några överblivna häckplantor, som så småningom blev klippta sockertoppar och cylindrar och några buxbomplantor, som hann bli ordentligt förvuxna under de förlorade åren och som blev klippta i former, som passade deras växtsätt.    Nu i efterhand är jag riktigt nöjd med resultatet av denna häck.

Vi har fått en utsikt inifrån, som är tilltalande året runt (fotona nedan är tagna från vårt sovrumsfönster) och mellan häckarna har vi fått ett mindre rum med bl.a. en liten stensatt terrass med plats för en liten sittgrupp.
 
 
  

Just nu

Just nu är det vackert. Just nu. 
Har just avslutat etapp ett av buxbom- och häckklippningen med hjälp av yngste sonen.
 Dessförinnan har vi skogat och ansat.
Glesat ut. 
Rensat Siktlinjerna. Släppt in ljuset. Det viktiga ljuset. Viktigt inte enbart för att växterna ska trivas utan för att jag ska trivas. Så att jag kan se ljuset strilas i öppningarna. Att jag kan skönja ljuset längre bort genom gluggarna. Att jag kan ana vad som finns där bortom. Ana. Inte se.  
Och plötsligt var det så vackert. Så vackert, att det nästan gjorde ont. Så vackert, att jag inte ville gå in. Så vackert, att jag tackar min lyckliga stjärna för att jag får uppleva detta underbara.Allt det ofärdiga försvann inför mina ögon.
Och tröttheten tynade bort. Värken i armar och fingrar sipprade ut genom alla porer och var som bortblåst. Och jag var bara tacksam och ödmjuk över vad min trädgård bjuder som tack för mina insatser.  
I morgon ska jag räfsa ihop häckklippet och sedan ska jag fira midsommar. Och förhoppningsvis blir ljuset lika vackert som idag och då ska jag försöka ta några bilder av det vackra.  
Tills dess önskar jag alla en riktigt skön midsommarhelg!

I otakt med tiden

Och var är alla trädgårdsfoton?
Sådana, som vi såg från förra året. Hur ser det ut i trädgården nu?

Ja, tyvärr är svaret, att trädgården inte alls har samma finish, som den hade förra året.

Då hade vi allt på vår sida.
En mild vinter gjorde då, att vi kunde börja röja i trädgården tidigt på våren och sedan hade vi en torr sommar. Det gjorde, att vi kunde jobba ´dygnet runt' och det i kombination med torkan, som gjorde att växtligheten  var begränsad gjorde, att vi kunde njuta frukterna av arbetet.



Som jag befarade, följdes den vedervärdiga vintern av en lika vedervärdig och kall vår och vi var redan från början på efterkälken. Och med vädret vi haft hittills, är min arbetstid i trädgården starkt begränsad, samtidigt som det växer....alldeles rysligt.
Jag kan med andra ord inte hålla jämna steg med växtligheten och är, tyvärr, ohjälpligt efter. Medan jag rensar på ett ställe växer det igen på övriga ställen och när jag kommer ut igen efter regnet, är det redan grönt igen på de rensade ställena. Dessutom har vi prioriterat, att fortsätta grovröjningen i de igenvuxna delarna.

I det här läget kunde trädgårdsarbetet vara klart roligare. Men jag stretar på och hoppas, att inte tappa allt för mycket.

Men det betyder dels, att det inte funnits så mycket som varit värt att fotografera och dels, att den tid och ork jag i fjor lade ner på trädgårdsfotograferandet i år behövts till 100% till att arbeta i trädgården. Jag har inte haft tid, att släppa arbetet för att fotografera när vädret varit gynnsamt och när jag väl tagit ledigt har ljuset varit fel eller jag har helt inte orkat, att vara kreativ eller ta de foton jag skulle vilja.
Då är det lättare att fotografera djuren, som är en nog så viktig del i min Levande trädgård, än att föreviga något jag helst inte velat se själv.

Nu är jag i alla fall en bit på väg. Trädgården är, sent omsider, åtminstone bitvis, grovrensad.



Andra delar har jag fått släppa i år. Dit hör köksträdgården, som övergått till blomsteräng.
Tillfälligtvis. Hoppas jag.

Men fortfarande är varken trädgårdsmöblerna, pyntet eller sommarblommorna och krukorna på plats. Och nu är det snart dags att börja med häckklippningen,



som kommer att hålla på till i oktober.

Jag har börjat så smått med några av de många formklippta kloten mm.

Har klippt ett tiotal av närmre hundra.....

Och jag HAR, som synes, tagit några foton.

Trädgården befinner sig just nu i en mellanperiod och många blommor är antingen utblommade eller har inte kommit igång. Tyvärr är också en hel del uppgrävt, eftersom jag skulle rensa.....



Men det kommer! Förhoppningsvis.....


En samling av de bästa fotona kommer så småningom att sammanställas på Hemsidans fotosidor

Liten goding (?) söker namn

Idag har vi röjt i ännu ett Djungelparti. Med macheta har vi slagit oss fram bland förvuxna lianer.
Lianer, som vi för många år sedan planterade på en liten pergolakonstruktion. En allt för liten konstruktion. Lianer, som övertog hela den delen av trädgården. När de efter några år hade strypt och kvävt de ursprungliga buskarna och träden, sågade vi ner dem. Och buskarna och träden de tagit kål på.
Allt var frid och fröd.

Så småningom dök det upp fröplantor. Kunde väl vara värda att låta stå kvar för ev. flytt till lämpligt ställe. Tyckte vi då.
Nu hade även dessa lianer lagt alltför många kvadratmeter under sig och jag beslutade mig för att göra processen kort med dem.

När jag grävde, slet och drog i rötterna tittade plötsligt denna lilla goding på mig med sina hasselnötssbruna ögon.


Som en blandning av 'Meckitroll' (någon som minns?) med lingul kalufs, skogsmus och räka. Och med ett grönt band om ena benet. Vingarna påminde om en mal. Om en nattfjäril. Om någon, som bar ett tält som var alldeles för stort och tungt.
Men vad var det? 
Lianerna var i alla fall Clematis vitalba, skogsclematis.
En kraftigväxande art, som kräver en hård hand. Men vi kom från en täppa, där både vi och växterna fick kämpa för att de skulle överleva. Inte kunde väl en clematis vara aggressiv?
Det var den. Men innan vi tog bort den, njöt vi under några år av en växtkraft, som vi endast drömt om.
De omgivande buskarna täcktes snabbt av en skir men frodig grönska, som kulminerade i en ljuv blomning. Buskagen var som insvepta i den mest fantastiska spindelväv. Uthuset, som invävt i en jättelik kokong. Efteråt kom fröställningarna. Nämnde jag vaniljdoften?  'Travellors' joy', Resenärens glädje, kallas den i England och jag har sett den i skogarna runt Oxford och förstår varför. Ett annat namn är 'Old Man´s Beard''. Men som trädgårdsväxt är den tyvärr allt för kraftigväxande.
Varför hittar jag inga foton på den?