Parkslide: Miljöskapande tillgång eller fasansfullt ogräs.
Vi är inga traditionalister. Det närmsta vi kom till påskpynt var väl kungsängsliljorna i en korg tillsammans med övervintrad murgröna.
Men ett håller vi på: Påsken är vår stora Trädgårdsarbetshelg!
I år skulle vi bl.a. gripa oss an ett av vårens första och stora städprojekt.:
Den, som tidigare följt våra trädgårdsäventyr vet redan, att vi har ett stort bestånd av Jätteparkslide, Polygonum sachalinense (syn. Fallopia sachalinensis eller Reynotria sachalinensis). Det fanns i trädgården när vi flyttade in men har under åren brett ut sig och tagit över allt mer och hela tiden diskuterar vi hur vi ska hantera det.
På samma gång som det är en av trädgårdens sevärdheter och ger en exotisk frodighet och djungelkänsla, utgör det ett hot mot en stor del av trädgården.
Parkslidet är en perenn, vilket man har svårt att tänka sig när man ser det. Det växer upp på våren och bildar sedan en grön vägg av närmast tropisk karaktär under sommaren. Det blir drygt 4 meter högt och på sensommaren blommar det med stora vita vippor.
Det hade varit en mycket attraktiv växt om det inte varit för att det breder ut sig utan dess like. Jo, likhet finns i kirskål (kers eller kirs) men är alltså oerhört mycket större och mer förödande för det som blir övervuxet. Under marken finns ett virrvarr av rötter av en arms tjocklek, som söker sig allt längre ut. Varje avhuggen rotstump ger upphov till nya plantor. Det betyder, att det bestånd, som var tämligen stort redan för 25 år sedan, nu har annekterat åtskilliga 100-tals kvadratmeter - till. Att vi klipper och hugger, verkar inte hindra dess framfart. Vi försöker begränsa dess spridning genom att klippa eller slå av alla skott utanför en viss gräns men rötterna finns idag under hela "gräsmattan", vilket betyder ett ständigt huggande av "småskott" (dagligen under vår och försommar) . Men för varje skott vi hugger av eller försöker spetta upp med en liten rotbit kommer det upp flera nya. Naturligtvis suger rötterna upp all näring och gräset tynar bort och är fläckvis är marken helt bar.
För att ta det från dess vegetationsstart på våren:
Varje vår slår vi de gamla stjälkarna, som är som 4 meter långa bambukäppar. Dessa eldar vi numera upp. Tidigare körde vi dem i kompostkvarn, vilket både var ett jättejobb, eftersom de är stenhårda och dessutom blev fliset ganska svåranvänt.. Kvarliggande "stjälkar" bryts ner med svårighet (läs: tar årtskilliga år)
Så om vi bestämmer oss för att ta bort Parkslidet, vad ska vi plantera där istället? Dessutom är vi tveksamma till om vi kan bli av med det det överhuvudtaget. Och det kommer nog att ta några år innan vi kan plantera något annat på dess plats.
Det är svårt att tänka sig, att det kommer att se ut så här om bara 2 månader....
Hej,
SvaraRaderaJag hittade till din blogg via en annanoch jag kan inte annat än att säga vilka underbara bilder du bjuder på. Förstår att du har ett stort bekymmer men ack så vackra dina bilder ser ut. Din header blev jag helt tagen i, jag älskar hosta i alla dess härliga olika blad.....är inte så mycket för blomman.
JAg kommer åter
Tack för titten.
Anna
Ja, vi är kluvna inför hur vi ska göra. Vi älskar den gröna djungelkänslan men samtidigt är slidets framfart skrämmande.
SvaraRaderaJag älskar också hostor. Tyvärr gör ju sniglarna också det, så de få jag har kvar, får växa i krukor, vilket de tycks trivas alldeles utmärkt med.
Tack för besöket och för att du tog dig tid att skriva. Välkommen tillbaka.
Eva
Ojojoj...och jag som gnäller över kirskålen. Fast kirskålen går ju att hålla i schack om man är tillräckligt envis...
SvaraRaderaFör några år sedan (ganska många) såg jag i Hammanhög parkslide för första gången. Jag blev totalförälskad och ville ha en skog av detta frodiga och snabbväxande gröna. Vi blev dock varnade och har sedan sett slide på några ställen i naturen där det rimligtvis inte borde finnas. Och det finns i massor! Rymlingar från en trädgård antagligen. Har också haft en arbetskamrat som hade slidet planterat vid var sida om sin entré utan några som helst problem. Jag skulle kunna tänka mig att det kan fungera med parkslide som en "ö" om man kan köra med gräsklippare runt omkring. Numera är jag dock väldigt tveksam till tanken.. Men jag är fortfarande imponerad över dess växtkraft, friskhet och frodighet.
SvaraRaderaLyckliga ni som har så stor mängd av det - stackars ni som måste slåss mot mängden!
Kramar från en annan
Eva
Hej,
SvaraRaderajag har följt din blogg och hemsida ganska länge nu och älskar dina fantastiska bilder och härligt informativa texter.
Maria
AnnCharlotte:
SvaraRaderaKirskål är rena barnleken i jämförelse.
Vi har förstås det också men det är en bagatell bland jätteslide och frösådda almar, askar, lönnar och.....
Skogseva:
Det finns flera sorters slide och alla är nog inte lika aggressiva som vårt. Och ja, din sammanfattning stämmer. Vi visar gärna upp denna frodighet men hade lika gärna avstått från dess spridningsförmåga.
Jag tänker inte ge dig några rotbitar.
Kramar
Maria:
Jag tackar och niger! Det är alltid lika roligt att läsa att mina alster uppskattas. Det är det som ger lust att fortsätta. Så extra tack för att du skrev! Välkommen tillbaka och fortsätt gärna kommentera!
Eva
Förstår ditt dilemma, det är ett vackert grönt monster du har:)
SvaraRaderaHar du testat med någon slags rotspärr?
Rebecca
Precis så Rebecca. Vackert men odrägligt!
SvaraRaderaNej, vi har diskuterat om det skulle vara möjligt att gräva diken och fylla med cement men rötterna går djupt. Som trädrötter. Och det vore ett stort projekt och ingrepp om det inte fungerade. Har du något förslag?
Eva
Jag har aldrig sett slide, inte heller kirskål. Antar att det inte finns här i Jämtland.
SvaraRaderaFörstår dock ditt dilemma. Att låta slidet vara kvar och kämpa emot det hela tiden är kan vara nog så ledsamt antar jag. Det knaprar väl i sig omgivningarna lite lömskt, decimeter för decimeter så att man först inte märker vad som håller på att hända och så Vips så har det tagit över...
Jag tror att jag skulle försöka att gräva bort det lite grand och hålla efter minutiöst...eller helt enkelt ta bort allt, utom en liten liten rugge i mitten.
Det är ju tråkigt när det "smaskar i sig" de andra växterna.
Samtidigt så blir jag fascinerad av växtkraften, som nåt slags bambu eller jättegräs.
Antar att om det ska tas bort måste man kanske ha en liten grävare...och då blir det ju ett helt projekt.
Kram / Boije
Det känns märkligt när du skriver, att du varken sett snödroppar eller kirskål, eftersom det är något vi tar för givet i södra Sverige. Slidet är väl kanske inte så välkänt här heller.
SvaraRaderaJo, det äter sig fram men snarare meter för meter än decimeter. Så vi märker det men är näst intill maktlösa. Vi gräver och spettar och kör över med gräsklipparen men inget hjälper. Vi har insett, att antingen får vi dras med det eller så måste vi nog försöka ta bort alltihop. Så länge det finns grönmassa kvar, som försörjer de smitande rötterna, går det inte att hejda det. Bara försöka hålla det i schack. Och att ta bort det helt och hållet - ja, det är blir ett stort projekt. Grävare kommer inte in i trädgården utan att förstöra alldeles för mycket. Vi grävde t.om. ner avloppsledningarna för hand för att inte behöva ta ner träd eller häckar, när vi för några år sedan blev ålagda att lägga om avloppet....
Kram
Hej Eva!
SvaraRaderaVad jag älskar att se bilder från eran trädgård.
snödropparna där och grinden och ja allt.
Det spelar ingen roll vad du visar liksom.
Skicka ett mejl skall du få recept av mig
Jag gör smör och soppa av ramslöken men tror även pesto är gott tex på sparris.
Jag sökte på nätet på ramslöksoppa och hittade ett där.
Det är inte löken utan bladen jag använder.
Vad glad jag blev när du tittade in hos mig.
Ha en skön kväll
annika
Annika!
SvaraRaderaSå såg jag då till slut din kommentar.
Jag mailar genast!
Kram Eva