Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



tisdag 7 september 2010

Jag älskar blommor....




Jag älskar mina häckar men jag älskar blommorna också.
För deras skönhets skull.



Men också för att,
de ger variation över tiden i trädgården.

Vad vore trädgårdslivet utan den spänning och längtan, som blommorna ger?
Utan blomknopp?
Utan blomsterfägring?
Utan fröställningarna?


Jag trodde inte, att jag brydde mig så mycket om blommor.
Men när vi flyttade hit insåg jag, att jag hade fel.
Då fanns det praktiskt taget inte en blomma här (undantaget var några malvor, en list med dagliljor och några astrar i köksträdgården), vilket innebar, att trädgården när vårfloret var över och grönskan tagit över var...död. Det hände inget. Det fanns inget mer att se fram mot ...


Jag älskar,
att vänta ut knopparna
att bilden, ja hela trädgården, ändrar sig efterhand som de olika blommorna slår ut
att njuta av fröställningarna.


Jag älskar blommor, därför att jag älskar att måla tavlor med dem.
Att leka med färg och form.


Att se hur de samspelar och ändrar karaktär med nytt sällskap. Precis som människor gör ibland.


Jag älskar blommorna, för att variationsrikedomen tycks outtömlig.






Jag älskar blommorna, för att de drar till sig humlor, bin och fjärilar.


Jag älskar blommorna, för att de doftar så gott.


Jag älskar blommorna, för att man kan ta in dem och göra buketter.


Jag älskar blommorna, för att man kan torka dem och ha kvar sommaren även när den tagit slut.


Jag älskar blommorna, för att de förhöjer effekten av det strama, rena i mina häckstrukturer, vilket får mig att fundera över häckarnas rumsskapande kontra blommorna som pynt.


Från  början skapade jag häckarna för att rama in och ge bakgrund till det jag tänkte plantera. Nu känns de som huvudsaken.
Som ett galleri med bilder, där rummet ibland är så dominerande, att det tar över.
I galleriet borde de utställda verken vara viktigare är utställningsrummet men hur är det i trädgården?
Vilket är viktigast? Rummet eller inredningen/pyntet?

Sanningen är nog, att båda behövs.
Men om jag tvingades välja, så skulle jag nog (hemska tanke) välja häckarna....

15 kommentarer:

  1. tur att du inte behöver välja...jag tycker att rummen kräver både och som hos dig för att det ska bli riktigt lyckat...precis som hos dig! Du är otroligt duktig på att fånga läsaren i dina texter också...kanske skulle skriva en bok?! du är duktig! kramis semlan

    SvaraRadera
  2. Blommorna är viktiga men jag kan nog hålla med dig om att utan rummet-häckarna- är de inte så mycket, men jag tror inte att det är meningen att man ska välja där..
    Vackra bilder!

    SvaraRadera
  3. tycker också att det är tur att du inte behöver välja! Så estetiskt, sinnligt, spännande drömsk din trädgård verkar! Är det bara avenbokshäckar (för det är väl det?) du har planterat? Hur gamla är de? Dina inlägg är fantastiska!! Bok av det hoppas jag att det blir någon gång...

    Trevlig tisdag!
    S.

    SvaraRadera
  4. Det är häckarna som gör det, dom klarar síg utan blommor men visst blir det mer spännande/snyggt med blommor.
    Mariana

    SvaraRadera
  5. Åhh så vacker med den sirliga Gauran mot de strama häckarna!
    Rummet torde väl vara det viktigaste. Utan väggar - inget att luta konsten mot! Men det är klart att blommor förskönar och tillför ytterligare en dimension med sina färger och former. Det ideala vore kanske att ha en trädgård med vackra väggar, buskar och träd som blommar över hela säsongen och ett antal höga urnor att plantera blomfavoriter i...
    Kramar från din åsenväninna

    SvaraRadera
  6. Å jag älskar dina bilder...på blommor! :)

    SvaraRadera
  7. Vad fint skrivet.
    Blommor är verkligen unerbara, håller med om allt du skriver.
    Jag beundrar dem och förundras ofta av dem.
    Sitter nu och funderar på vilket som är viktigast och tycker nog att den ena kan inte leva utan den andra, de lyfter fram varandra, och jag tycker nog att de är lika viktiga.

    Ha en bra dag.

    SvaraRadera
  8. Ja, blommorna och det gröna kompletterar varandra. Tycker också att det ska vara både och. Men det gröna utgör stommen och blommorna blir som pricken över i.
    Så det är Gaura den söta lilla blomman heter. Ser ut som den jag såg på Gotland i vilt tillstånd i somras. Hade aldrig sett den förut. Kan det stämma?
    Ha en bra dag.
    Marita i Björkhagen

    SvaraRadera
  9. Vad fint du skriver om blommorna..... glädjespridarna i trädgården.... Håller helt med dig..... Ja, vad är viktigast?! Tror att det är svårt att välja..... båda behövs.... och fyller helt olika funktioner..... Men det är betydligt svårare att skapa rum i trädgården än att plantera en blomma..... Det är kanske därför många trädgårdar saknar 'ramarna', gränserna, avdelningarna och rummen.....

    Kram Charlotte

    SvaraRadera
  10. Det är ju samspelet som gör det så spännande...det mjuka vildare mot det tuktade.
    Men förhoppningsvis ska man väl slippa göra ett sånt tråkigt val någonsin ;)

    SvaraRadera
  11. Jo visst behövs båda, men jag håller nog med dig...jag skulle också först välja väggarna, om jag måste välja, innan jag valde tavlorna..för vad ska annars tavlorna hänga på om inte väggarna fanns. (alltså häckar, bakgrund, visavi blommor rabatter)

    Ha det fint!

    SvaraRadera
  12. Så vackert, både din text och bilderna. Den förgängliga blomman gläds jag mer intensivt över men den gröna ramen är jag alltid tacksam för. Skulle inte vilja vara utan någon av dem.
    Ha det bra

    SvaraRadera
  13. Semlan:
    Tack söta du för dina alltid så rara kommentarer. De värmer, ska du veta.
    Det skulle vara roligt, att skriva en bok om min trädgård men jag tror inte, att det skulle finnas en marknad för den. Men tack ändå!
    Kram

    Sophia:
    Tack! Nej, ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag, att det inte handlar om antingen – eller utan om både – och. I någon form…

    Scilla:
    Tack snälla du!
    Häckarna i ’den gamla’ trädgården består av avenbok men om du tittar på bilder från den nya delen, dvs. köksträdgårdsdelen, har vi planterat bok där. Den gamla, ursprungliga häcken är från -50-talet, resten har vi planterat från 1986 framåt. Mer om häckarna kommer i ett inlägg när årets häckklippning nu snart är avslutad.
    Vore verkligen roligt att få skriva en bok någon gång men tyvärr lär det väl förbli en dröm….

    Mariana:
    Jo, nog är det så.

    Skogseva:
    Jag håller förstås med dig. I ett tomt rum kan man drömma om vad man skulle kunna inreda med. I ett tomrum kan man nog inte ens drömma. Och inga blommor i världen kan fylla ut ett tomrum.
    Blommor i urnor är också blommor om än i rostiga urnor….

    Marie:
    Vi verkar vara överens!

    S o F:
    Tack. Det kommer mer blommor…. Och häckar!

    Annelie:
    Trädgårdslivet vore i alla fall allt bra mycket fattigare utan dem.
    Tack detsamma!

    Marita:
    Som ett rum med inredning/pynt. Ingetdera är riktigt tillräckligt utan det andra. Gauran (Gaura Linheimeri) eller Sommarljus, som den kallas på svenska kommer från södra USA och anses inte vara (riktigt) härdig i Sverige. Ibland hör man talas om att den övervintrat men den verkar nyckfull även om det påstås, att det finns varianter, som skulle vara bättre härdiga än andra. Torrt om fötterna verkar vara en förutsättning för den att klara den svenska vintern. Om den skulle kunna ha rymt från någon trädgård och klarat sig på Gotland vågar jag inte säga men det verkar väl kanske inte så troligt….
    Men det är en gammal favorit, som är väl värd att köpa eller själv dra upp från frö. Den gror lite oregelbundet, så det gäller att så i tid om man ska hinna få den i ordentlig blom. Själv hoppas jag kunna övervintra alla mina unga plantor för att ha glädje av dem större del av nästa sommar.

    Eva

    SvaraRadera
  14. Tack Charlotte!
    Jag blir glad över häckarnas skönhet. Blir trygg i deras stadga men lycklig över att en knopp slagit ut och på nytt slagit mig med häpnad över detta under. Denna tanke som en följd av din fundering över växternas olika funktion.
    Kram

    AnnCharlotte:
    Det finns så många tankar och funderingar kring detta. Om funktion, estetik och känsla. Om ordning och oreda. Spännande.
    Jag stod ofrivilligt inför valet för några år sedan, när vår trädgård översvämmades av sniglar och jag kände mig trygg i att ha häckarna, som då symboliserade själva trädgården. Pynt skulle jag nog kunna fylla i med hjälp av krukor, urnor eller annat.

    Boije:
    Som jag skrev ovan: Pyntet behöver i nödfall inte ens vara växter. Men inget skulle ju gå upp mot levande blommor.
    Hade bra själv!

    Tack Lotta.
    Hur kunde jag glömma förgängligheten? Det bitterljuva. Visserligen en del av variationen men så mycket, mycket mer.
    För övrigt är jag glad att slippa välja men jag prioriterar ju det gröna. Men det beror kanske också på, att det är svårare att ersätta.
    Ha det bra du också!

    Eva

    SvaraRadera