Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



måndag 13 september 2010

P.S.

Med risk att trötta ut er vill jag göra ett tillägg om den nygamla rabatten.



Jag åkte till plantskolan i  helgen för att köpa ytterligare ett fågelbad av samma enkla men vackra typ, som jag redan har i trädgården. Men jag borde ha förstått, att eftersom det var flera år sedan jag köpte det gamla, det därmed  troligen skulle vara i det närmsta omöjligt att hitta ett likadant. Och nej, det fanns naturligtvis inte längre kvar!
Men väl på plantskolan gjorde jag i alla fall en lov till perennborden. Jag har alltsedan jag började med den nya rabatten tänkt, att den aklejruta, som visade sig vara så passande i rabatten, borde följas upp av violruta, Thalictrum delavayi.


Den fanns tidigare i trädgården men tillhör gruppen av växter, som 'försvann'. Jag ska inte säga, att jag 'jagat' den men vid de besök jag gjort på plantskolor, dvs. varje gång jag råkat komma i närheten av en sådan, så har jag tittat och frågat efter den men fått svaret, att 'den är tyvärr slut'. Men denna gången fanns den. Både den rena arten och den namnsort, som jag helst av allt ville ha nämligen 'Hewitt's Double'. Jag valde ut de två största och finaste exemplaren, som fördes hem i triumf. Väl hemma bar jag ut plantorna till rabatten. Och det var då jag upptäckte, att den ena plantan var helt knäckt (avsliten) ända nere vid roten. Kvar fanns (förutom en stor lös del med flera blomstänglar) bara en ynklig bladrosett. Nåja, jag tog blomställningen och höll tillsammans med pionen för att se om mina tankar varit riktiga.



Sedan stoppade jag ner, den redan slokande, avbrutna plantan i en kruka. Med lite tur kanske den bildar rötter.......
Men sannolikt betyder det, att nästa års blomning inte blir riktigt vad jag hoppats.



Som tröst blommar i alla fall de tacksamma kungsljusen oförtrutet vidare.
Här den tvååriga Verbascum blattari.



Från baksidan av rabatten ser man soffan, som jag suttit på åtskilliga timmar denna sommar.



På soffan står de plantor av blomstertobak, som med undantag av en kort tillfällig reträtt, prytt rabatten men som aldrig blev planterade.


De som så mycket annat... Nu får de ge plats för violrutan.



Bakom soffan och häcken finns den där gången, som jag skulle ha grävt om och förnyat.
Men jag har tänkt om, vilket inte bara är ett vackert sätt att uttrycka, att jag inte hann.
Mer om det kommer. Tillsammans med en massa annat som jag inte hunnit med i sommar.


PS. Den blå blomman i förgrunden på första bilden är Nicandra physalodes, 'Leanderklocka'. Uppkallad efter den legendariske plantskolemannen Per Leander i Ystad, som var den som lanserade den i Sverige. På andra håll kallas den Ballongblomma. Men för mig är den förknippad med Per, som jag en gång fick den av. Det är en av alla de växter, som försvann och jag har inte sett den på ca.10 år. Nu dök den upp i den rabatt jag grävt om och som jag tänkt skulle förbli oplanterad denna säsongen. Men när jag såg de prickiga bladen kunde jag inte dra upp den..... Det var, som att återse en gammal god vän. Och den förstärkte min tanke på att komplettera den tunga rabatten med något friskt avvikande.



Leanderklockan är en ettårig växt, som självsår sig frikostigt. Den kommer igång ganska sent men växer sedan snabbt och kan blir en och en halv meter hög och nästan lika bred.

9 kommentarer:

  1. Vilken vacker violruta, hoppas att den tar sig nu, vilken otur du hade.
    Den vackra "ballongblomman" tjuvade jag en gång en frökapsel av när jag passerade ett ståtligt exemplar en gång vid ett staket. Tyvärr kom frökapseln bort innan den kom i jorden, men jag minns att jag tyckte att den var fantastisk i färgen. Det är få blommor som har den där riktigt vackra blå färgen.
    Hoppas du får en bra vecka!
    Kram Linda

    SvaraRadera
  2. Hej Linda!
    Så trevligt, att du hittat till min blogg!
    Om du mailar mig din adress ska jag försöka skicka en ny frökapsel till dig. Fröna kan sås direkt, på samma sätt som de självsår sig.
    Ha det bra du också!
    Eva

    SvaraRadera
  3. Vilken otur med den knäckta rutan. Skönt att läsa att du suttit åtskilliga timmar och njutit av din vakra trädgård och inte bara slitit med all skötsel.

    SvaraRadera
  4. Vad härligt det är att läsa dina tankar om rabatten och de växter du har där...

    Kram Charlotte

    SvaraRadera
  5. Rutorna är så skira och vackra, såna vill man ha mer av.
    Köpte min första i England för flera år sedan men den började blomma först förra året, hoppas dom för i år planterade är lite snabbare.
    Ha en bra vecka
    Mariana

    SvaraRadera
  6. Så trist med rutan... Förmodligen kommer den, trots sin brutenhet, att bli ett praktexemplar i dina vårdande och ömma(!) händer.
    Jag tycker att tobaken är helt förtjusande på din bänk även om det inte var den tänkta slutstationen.
    Kramar från mig

    SvaraRadera
  7. ¨Så mange flotte planter du har:) Og de bladene/gresset er jo helt nydelig:)Og den blå klokken må jo være helt nydelig. Den er helt ny for meg. Men blått har jeg en helt spesiell forkjærlighet for:) klem og tak for titten

    SvaraRadera
  8. Aahh, violrutan!!! Min 'Hewitt's Double' har flyttats från en mörk plats och börjat blomma igen, så nu i helgen blev det 3 nya sorters Thalictrum delavayi. De är ju underbara. Hoppas din knäckta tar sig. Annars kanske den släpper ifrån sig lite frön till nya plantor.
    Ha en bra vecka.

    SvaraRadera
  9. AnnCharlotte:
    Ja, det var trist men det knäcker mig inte….
    Visst är det mycket arbete med trädgården och jag hinner inte med något annat (och knappt vad jag ska) men jag hinner njuta ändå. Hela tiden. Och pauserna är numera både många och långa.

    Charlotte:
    Jag trodde, att det skulle bli lite tjatigt men kunde inte låta bli…
    Kram

    Mariana:
    Jag hoppas, att de kommer sig nu när jag äntligen fått tag på dem. Men eg. är de inte avgörande.
    Ha en bra vecka du också!

    Skogseva:
    Jag grinade lite illa men det är ju inget att göra något åt.
    Mitt hjärta ömmar mer för det som sker under marken. Även om inget jag gör tycks hjälpa där heller.
    Blomstertobaken står kvar på sin bänk. Och i plantskolan står ännu fler... Slutstationen är nog komposten och den får vänta tills frosten slagit till.
    Kramar

    Linda:
    Jag tycker ju inte, att jag kvar har så många sorter och de är inte heller så märkvärdiga. Men flotta kan de ju vara ändå. Roligt, att du uppskattar dem.
    Klem

    Lotta:
    Rutan är ljuvlig och var hett efterlängtad. Det finns liv i det som blev kvar men blomstänglarna gick åt pipsvängen. Men jag har läst, att den fyllda ’Hewitt´s Double’ är steril i vilket fall som helst. Men det ska bli spännande, att se om den avbrutna delen kan rota sig. Sådant kan jag inte motstå! Jag tycker, att det ser ut som om den inte slokar lika mycket som igår och det är ju ett gott tecken.
    Nu ska jag kolla om du lagt ut bilder på dina nya thalictrum...
    Ha en bra vecka du också!

    Eva

    SvaraRadera