Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



lördag 26 mars 2011

Undrens tid



Våren är pånyttfödelsens tid.
Undrens tid.



Efter vinterns hårda famntag smeks vi till livs av en ljummen vind och ett lite ovant skarpt och stickigt ljus. Med nymornade ögon konstaterar vi, att (åtminstone en del av) de växter vi trott vara döda och förlorade till vår oförställda och oerhörda glädje kommer med nya skott.


De torra frön vi stoppar ner ner i jorden svarar med att plötsligt kasta upp en trotsig grodd.
Det är ett lika stort under varje gång.
En del frön gror lätt och utan problem men orsakar trots det glädjeyra.
Andra drar ut på tiden.
Är nog för svåra. Kräver kanske speciella förhållande, som jag  inte kan erbjuda dem.
Men trots det hoppas jag.
 Varje morgon hoppar jag ur sängen och skyndar till mina sådder. Ska något nytt ha grott?
 Ett enda litet grönt strå kan skicka mig till himlen.


 JAAAA! Jippi! Hurra!
Ett under har skett!
Jag pratar ömt med de små. Pysslar och duschar och hoppas, hoppas, att de ska resultera i de orgier jag drömmer om.
Ute i trädgården vaknar livet långsamt upp.
De första lökväxterna sträcker sig mot vårmorgonen.


Orsakar glädjefnatt hos mig.
 Jag beter mig som en tok.
Klappar och smeker de små. Jublar högt och skuttar omkring som en våryr kanin.
Ligger på magen och försöker fånga ögonblicket med kameran.


Det är så vackert!
Aldrig är väl trädgården vackrare än nu, skrev jag en gång i mars, när den blygrå himlen ilsket blängde ner på kala häckar med vita stråk av snödroppar och snöklockor.
Och jag tycker så nu också. Jag tilltalas av det grafiskt rena.
När trädens och häckarnas silhuetter avtecknas mot en dramatisk vårhimmel.
De vita drivorna av snödroppar och snöklockor må påminna om den förhatliga gångna vintern men ändå inte.

Det ÄR vackert.
Och jag förundras och njuter av detta naturens under vartenda år.
När naturen föds på nytt.
Och jag med den!


Och inte minst:
Jag förundras, njuter och är oerhört tacksam för det under,
 att jag har fått förmånen, den stora lyckan att få bo och uppleva detta från första parkett.


Just nu förundras och gläds jag dessutom över det faktum, att min blogg har valts ut som en av 10 av en, i alla fall för mig, ny tidning, Isabellas. 
Först såg jag det bara som en del av tidningens marknadsföring av lanseringen av tidningen  i Sverige och kände mig kallsinnig.
Om än smickrad av att bli utvald.
'Min lilla blogg´....
En blogg, som enbart handlar om mitt eget lilla Paradis.
Med praktiskt taget enbart mina egna foton från och mina tankar om min egen trädgård.



Det är också en blogg , där jag inte drar mig för att berätta om de lite tyngre sidorna av trädgårdslivet.
En trädgård blir inte till av sig själv och om man inte har stora resurser,
kräver det både uppoffringar och arbete, för att få den till vad man vill.
Jag tar min trädgård på stort allvar.
För stort, tycker kanske någon.

Men:
Min trädgård är en plats där jag både arbetar och leker, njuter och lider......
Min trädgård är både min arbetsplats och min lekplats, mitt andrum och mitt livsrum.

Mitt Paradis.



Jag hälsar er, som hittar hit nu välkomna och hoppas, att ni ska finna det mödan värt att komma tillbaka.
Och jag blir väldigt glad om ni kommenterar era intryck.

Och jag tackar ödmjukast om ni vill lägga en röst på min blogg!



Dagens bilder av snöklockor och snödroppar är framför allt tagna i den 'naturlika' delen av vår trädgård, vid den stora dammen.
Den del av trädgården, som är min favorit så här års.






15 kommentarer:

  1. Åh, jag blir helt sjuk när jagser dina snöklockebilder, OCH vad vackert det är med vattnet där inne i skogen, och lusthuset...

    SvaraRadera
  2. Fler av mina favorit bloggar(din bla.)är nominerade så det blir inte lätt att välja!
    När man får smälta alla skador i trädgården så kan man faktiskt börja njuta av den härliga tiden som kommer.
    Ska ut och skvätta tabasco vatten på mina vårlökar som börjar titta upp och hålla tummarna på att dom får vara ifred.
    Mariana

    SvaraRadera
  3. Åh, vad fantastiskt fint det ser ut! Vilka mängder av snöklockor och snödroppar du har, du är rik!!!
    Karm
    Katarina

    SvaraRadera
  4. Fick en fråga i höstas om när jag tycker min trädgård är vackrast och svarade nu....fast nu tycker jag också att den är som vackrast, liksom jag tycker i maj. Det är så olika saker att fokusera på...kulisserna ändras kontinuerligt och skådespelarna avlöser varandra....
    Men återseeendet är ju speciellt efter vinterns längtan.....
    Det är väldigt vackert i din naturlika del med alla snödropparna i det fantastiska vårljuset...
    Håller tummarna för dig i tävlingen ;))

    SvaraRadera
  5. Det som först fick mig att börja läsa din blogg var namnet "Bakom häcken"... Hela mitt liv har jag fasinerats av just detta. Vad gömmer sig där "Bakom häcken"? För mig är det väldigt starkt.

    Och när jag då läst mitt första inlägg är jag fast, jag kan inte sluta läsa, inte sluta titta på alla bilder, inte bli av med den chockade känslan... "Bakom häcken" fanns det paradis som jag sedan barnsben har drömt skulle finnas där... Helt underbart och fantastiskt!

    Jag kan ärligt erkänna att jag både förre och efter jag fann din blogg har jag kört förbi din häck med den spirande nyfikenheten som hos ett barn på upptäcksfärd. Nu när jag sett lite av vad som finns bakom kliar min utforskasida ännu mer! Jag vill uppleva detta paradis!

    Fortsätt med dina underbara bilder och texter som triggar min fantasi så!

    MVH Frida

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Jag förstår din gläjefnattighet över smågroddar och hjärtblad! Nu är jag själv med sådana småttingar och pysslar, sprejar vatten och duttar. Och det har kommit upp små saker ur de tagetesfrön jag själv plockat ur den vissna blomman - jag känner mig som Gud och kommer förmodligen snart att spricka av pur uppblåsthet!

    Du kan ju försöka gissa vem jag kommer att rösta på i 'Isabellas'.
    Kram från mig på åsen

    SvaraRadera
  8. Jag blir nästan stum av allt vackert du visar idag! Men har du verkligen en bäck OCKSÅ i din trädgård? Hur stor är den egentligen? Oavsett så ser den helt och hållet ut att vara en drömträdgård i mina ögon (även om jag vet vilka problem du/ni har med alla marodörer) Där skulle jag gilla att vara "ler drömskt" Min lilla villaträdgård kommer ju aldrig i närheten men den får väl sin charm den med (när den vuxit till sig lite mer) Grattis till utnämningen och lycka till / Kram gittan

    SvaraRadera
  9. Fia:
    Det ÄR faktiskt vackert. Och det glädjer mig, att du också tycker om det.

    Mariana:
    Så här års är det både upp och ner. Men mest upp! De flesta skadorna förutsåg jag tidigt och jag har hunnit acceptera dem någorlunda. Våren är alltid en riskfylld period. Men trots det är det överlevarna, som nu drar det längsta strået. De, som frusit ihjäl eller ruttnat i sina krukor kan ju ändå inte räddas nu. Tabascovatten var något nytt. Mot kaniner och rådjur? Undrar om fasanerna skulle avhålla sig från att provsmaka på allt. Ska testa. Tack för tipset!

    Katarina:
    Jag tycker själv, att det är så vackert. Men så älskar jag vita blommor.
    Och just, att de är så många (om än koncentrerade på några få ställen) gör, att de lyser upp bland allt det bruna. Och jag känner mig rik som ett troll!
    Kram

    AnnCharlotte:
    Vår trädgård är inte vacker hela året, även om det nog oftast finns något vackert parti någonstans.... Så här års är det det (stil)rena, som jag uppskattar. När det börjar grönska och växa blir det lätt för rufsigt och konturlöst. Ungdomligt slängigt kanske? Kring midsommar har det lugnat ner sig igen och även om vi inte kan hålla jämna steg med växtligheten, brukar det se rätt hyfsat ut därefter.
    Jag tackar för din tumhjälp!
    Kram

    Frida:
    Så oerhört roligt, att min målsättning både med trädgården som sådan och bloggnamnet tilltalar dig. Du ger precis den beskrivning av båda, som jag velat förmedla. Jag är så tacksam för din kommentar. Sedan har du säkert läst, att jag upprepade gånger försäkrat, att trädgården i verkligheten nog inte är så vacker som den
    framstår som på mina foton. Men det förminskar förmodligen inte din upplevelse. Och det är just de inre bilderna och den egna fantasin, som jag vill stimulera.
    Sedan blir jag ju lite nyfiken. Har du passerat vår trädgård sedan barnsben? Bor du kanske i eller kommer från trakten?
    Hoppas på svar!

    Skogseva:
    Det är som att bevittna ett under och jag glädjer mig som ett barn för varje liten grodd, som dyker upp. Sedan älskar jag de små, som vore de mina barn. Inte konstigt, att man blir ledsen när något händer dem.....
    Ingen aning....
    kramar

    Gittan:
    Vattnet som syns på bilderna är en damm. En så kallad ’kanaldamm’. Eller, om man så vill, en vallgrav, som omsluter en liten ö, där lusthuset står. Men med hjälp av växtligheten har jag försökt åstadkomma känslan av en rinnande å, så det är jätteroligt, att du uppfattar det så. Det var faktiskt just detta parti, som fick mig att gå med på att flytta hit. Även om det då var igenvuxet och övergivet fattade jag omedelbart tycke för det. I efterhand har vi konstaterat, att det nog varit enklare att anlägga en helt ny damm på ett bättre ställe. Men jag älskar det fortfarande.
    Kram

    Eva

    SvaraRadera
  10. Hej Eva. Jisses vad kul att jag hittade din blogg! Din trädgård är den som alltid har fascinerat mig då jag hade min häst hos Steve. Då man satt på hästryggen och kunde se in mellan grenarna genom häcken på hösten. ja , nu avslöjar jag min hemlighet att jag beundrade både er trädgård och era hundar. Om jag bara kunde beskriva den lyckokänslan att äntligen få se eran trädgård som jag har fantiserat om hur den såg ut.
    Tack för att du delar med dig så att man får chansen att njuta av dina vackra bilder.
    Ha det gott!
    Pella

    SvaraRadera
  11. Pella!
    Så oerhört roligt det är att få detta vittnesbörd!
    Och därmed bekräftelse på att trädgården och dess häckar skapar fantasier hos dem som är utanför..
    Hoppas verkligen, att du vill komma tillbaka!
    Ha det bra du också och tack för dina rader!
    Eva

    SvaraRadera
  12. Åh, så vackert skrivet om våren, Eva! Precis, precis så känns det i hela kroppen. Fniss, vad jag skrattade när du skrev hos mig om att bebisar inte är vackra! I din trädgård, med alla vackra häckar och rum, är jag övertygad om att det är vackert året om:) Sedan jag började läsa din blogg, kommer jag allt oftare på mig själv med att drömma om avenbokshäckar!
    Kram!
    P.S. Har precis läst första numret av Isabellas och den är inte (ännu) i samma klass som det danska originalet, men det kommer nog. En mustig tidning, med härliga färger och kombinationer och massor av handfasta och genomförbara tips!

    SvaraRadera
  13. Eva så vackert! Och din beskrivning av snödroppar på min blogg var verkligen fin, precis så är de skira, vackra och starka.
    Kul med bloggen hos isabellas.
    Just nu är så vackert och ljuset är helt underbart när det är de där lite disiga vårdagarna. fast jag är en trafikfara för tillfället jag tittar bara efter vårblommor och potentiella fotoplatser.. kram Sophia

    SvaraRadera
  14. Jag förstår verkligen din passion. Var ute och gick i trädgårdshagen bakom mitt jobb förra veckan. Och där var de plötsligt, de bara stod där och jag blev helt salig. Låg där på alla fyra och beundrade dessa stiliga klockor som svängde sig lite lätt i den kalla vinden. Det finns hopp!

    SvaraRadera
  15. Tack Charlotta!
    Ja, jag vet verkligen var associationen kom ifrån. Kanske tänkte jag på den fula ankungen?
    Fick första numret av Isabellas idag och blev positivt överraskad...

    Sophia:
    En underbar tid.
    Synd bara, att den inte räcker till nu när motiven flödar över.
    Kram

    Frodo:
    Tusen tack för dina rader.
    Den, som INTE förstår undrar nog när de ser oss på alla fyra.....
    Kram

    Eva

    SvaraRadera