Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



måndag 11 juli 2011

Jag ser dig...



Ugglorna finns kvar.
Syns kanske inte lika lätt som när ungarna var små men hörs desto mer.
Ungarnas svissande blandas med uggelmors dovare läte.
Ofta basuneras deras närvaro högljutt av de andra fåglarnas varningsläten.

Ibland sitter de, som tidigare i den stora pilen.
Oftare ute på ön, där de inte är lika lätta att se i den täta grönskan.
Framför allt betydligt svårare att fotografera.
Men ofta sitter de på klacken, som bildats av en avsågad gren på avenboksträdet och jag ser silhuetten av dem när jag passerar.
Lite för långt borta för att fotografera i dunklet men om jag närmar mig kommer jag alldeles för nära när jag går över bron och så svävar de ljudlöst iväg.

Men ibland sitter de kvar. Vrider på huvudet och markerar, att de vet, att jag är där.
Denna kväll satt en av ungarna 'på klacken'.

Jag såg den.
Och den såg mig.


Ser ni den?






6 kommentarer:

  1. För mig låter det underbart att ha ugglor i trädgården, lite exotiskt! Jag kan förstå att du gärna smyger dig på =)

    SvaraRadera
  2. Förstår att du gärna vill fånga dem på bild....
    Men viktigast är väl ändå att uppleva dem...
    Ha det bra :)

    SvaraRadera
  3. Ohh, ugglor... så spännande!!! Hos oss är det mest skator som skränar och skräpar ner tyvärr.... Ugglor låter mysigt. Hoppas du får en skymt för en bild :-)

    Kram
    Charlotte

    SvaraRadera
  4. Gittan:
    Ugglorna tillför onekligen trädgården en speciell känsla men smyger på dem gör jag aldrig.
    De har fullständig koll på vad som händer och om jag skulle bete mig konstigt, kommer jag inte alls så nära som om jag småpratar med dem.
    De är nog helt trygga i att vi rör oss i deras närhet. Det finns ju kattugglor i en del stadsmiljöer också, som är tämligen orädda.
    'Våra' ugglor är däremot ganska känsliga för främlingar.

    AnnCharlotte:
    Att fånga dem på bild är en del av upplevelsen, som mångfaldigar den. Dels kan jag på fotot upptäcka saker, som mitt öga inte ser och dels kan jag ju njuta i repris....
    Och så är ju själva fotograferandet ett sant nöje och en utmaning i sig själv.
    Ha det bra!

    Charlotte:
    Så roligt att du kom på besök och skrev några rader! Jag har saknat dig. Om du inte varit här på ett tag har du missat, att jag visat årets uggleungar. De mest fulsöta ungar jag vet!
    Ugglorna finns i trädgården nästan hela tiden. Ibland poserar de snällt på kort avstånd men nu när ungarna är lite störtre sitter de alltså mest i de stora träden ute på ön, där de är ganska svåra att få bra bilder på. Såg du ugglan uppe i högra hörnet?

    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  5. Ja jeg ser den. Jeg er helt forelsket i dine ugler og jeg synes også at det er meget exotisk:)

    SvaraRadera