Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



torsdag 14 juli 2011

Nya och gamla foton av samma motiv



Årets häckklippande är i gång.

Och som vanligt ville jag dokumentera de nyklippta häckarna...


Samma foto år efter år?
Nja inte riktigt.
Motivet må på ett sätt vara detsamma men ändå inte.

Jämför till exempel bilden ovan med headern.

Bosett från att hostorna blommar på årets bild finns ytterligare en skillnad:

Den blommande kirskålen i bakgrunden på förra årets bild, som inte bara var ett resultat av dålig rensning utan lika mycket var ett medvetet val.

                                                                      Foto från 2010

Kirsens blommor är vackra och kontrasten mellan deras yviga lätthet och de klippta häckarna tillförde en extra dimension.
Men kirskålen var ett tillfälligt val och inte ämnat att bli permanent.
Så när blomningen var över rensade jag.
Ordentligt.

                                                         Foto från 2010

Vilket behövdes.

Men det blev tomt och tråkigt.
Jag försökte bota fattigdomen med att placera krukor med sommarljus, Gaura Lindheimeri och planterade också andra vita sommarblommor i hålen som jag skapat.

                                                                                                                       Foto från 2010
 
Men även om det ser bra ut på foto så var det inte riktigt bra.
Gauran kräver nog mer sol än de fick här.

Så jag tog upp en gammal idé jag haft.
För väldigt många år sedan såg jag i England en flockblommig perenn, som jag tänkte mig i gången.


Det var Selinum tenuifolium.
Jag fotograferade den.
Tog med fotot till de plantskolor jag besökte men ingen hade , kände till eller ville ta hem den till mig.
Att den fanns med i Piet Oudulfs bok Drömplantor hjälpte inte.

Nu har jag sett den på några bloggar under nytt namn Selinum wallichianum
OCH
jag har hittat den hos en plantskola i Sverige.
Men, som vanligt, kan jag inte tänka mig att köpa ett så stort antal plantor, som jag skulle behöva.
Så därför var det med stor tillfredsställelse, som jag hittade frön hos Chiltern Seeds (varifrån jag köpte mycket frö när det begav sig. )

Nu står ett antal plantor i min lilla plantskola och min glädje och förväntan är stor.
Jag försöker låta bli att ropa hej, för jag vet ju, att mycket kan hända innan jag har blombara plantor i rabatten.


Medan jag letade efter Selinum hittade jag dessutom en annan flockblommig växt Cenolophium denudatum hos Stovby Stauder, som jag köpt frön av och sått:


                                                                                       Foto Stovby Stauder

Men trots att jag alltså nu har småplantor av båda dessa, har jag kommit på andra tankar.
Varför inte göra som jag brukar och använda något jag redan har?
En växt, som jag vet växer snällt hos mig,
som tål skuggan,
är lagom hög,
har lång blomning
och är
full av vita stjärnor.
Vad jag tänker på?


Astrantia major förstås.

Hur och vad det blir lär ni få se.


Så här ser det i alla fall ut just nu.

Något fattas, vilket framträder än tydligare när man jämför med förra årets foton.


Fotot på Selinum tog jag i England 1995, på Great Dixter.

Och varje gång jag tänker på den trädgården, minns jag mitt första besök där och mitt möte med husets buttre herre..
Om det ska jag berätta i ett kommande inlägg.

11 kommentarer:

  1. Måste också börja klippa! Fast ibland tar det emot! Gillar både välklippt och vilt! Men,men det välklippta vinner i längden!
    Tycker dina ideer är väldigt bra. Visst ska man använda det man har! Ha en fortsatt bra klipphelg!

    SvaraRadera
  2. Det är synd att kirskålen är så invasiv som den är.
    Den har ju allt, fin grönska och vackra blommor men ack så jobbig spridningsförmåga.....
    Ha det bra ;)

    SvaraRadera
  3. Du får gärna fler fröer....jag ska defenitivt inte låta frökapslarna sitta kvar så länge i år....

    SvaraRadera
  4. Christina:
    Jag gillar egentligen mest det naturligt växande men har med tiden lärt mig att allt mer uppskatta det strama och tuktade. Och framför allt kontrasten mellan de båda.

    AnnCharlotte:
    En riktig goding - om det inte vore för spridningsförmågan.
    Tack du rara! Hoppas, att du hojtar till om det finns något i min täppa, som du vill ha...

    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  5. Tycke uppstod mellan mig och ljuva Astrantian i skuggan på en stenbänk i en prästträdgård för ett tag sedan!
    Jag hade just beslutat att hon ska få snika sig in och emellan ormbunkarna i framsidesrabatten nästa år. Det blå som står där kommer nog inte att bli så långvarigt, det blev aldrig helt rätt.. Men fler ormbunkar som fyller och med stjärnflocka (vit) mellan kan jag tänka mig att det blir den luftiga rabatt jag vill ha, Kanske..
    Tillsammans med dina klippta häckar måste hon vara ett perfekt komplement!
    Kram
    Eva

    SvaraRadera
  6. Eva:
    Ljuva Asta passar överallt!
    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  7. Hur du än gör, kommer det att bli oöverträffat:) Mitt hjärta börjar alltid fladdra när jag ser bilder från din fantastiska trädgård.
    Ha det gott,
    Charlotta

    SvaraRadera
  8. Tack snälla Charlotta för de orden!
    Kram
    Eva

    SvaraRadera
  9. Tak for et utrolig dejligt indlæg:)

    SvaraRadera
  10. Selv tak!
    Din kommentar gör mig meget glad!
    Eva

    SvaraRadera
  11. Den blommande kirskålen i bakgrunden på förra årets bild, som inte bara var ett resultat av dålig rensning utan lika mycket var ett medvetet val.

    SvaraRadera