Denna blogg ska handla om min trädgård.
Min lustgård. Mitt eden. Mitt paradis. Mitt vattenhål. Min oas.
Min arbetsplats.
Min ögonsten.
Och om de tankar och funderingar jag har och haft kring den.
Om de tankar och funderingar jag har i den.

Om färg och form och mening.
Om arbete och material.


Om lust och fägring. Om trädgården som hägring.
Om lycka och olycka.
Om blommor och blad.
Om djur och natur.
Om fotografering.


Den är ett komplement till min hemsida.
Välkommen att titta in där också!







KLICKA GÄRNA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DEM I STÖRRE FORMAT.

DE FLESTA TÅL DET OCH NÅGRA KRÄVER DET.



fredag 16 juli 2010

Rosen....





Det finns inte så många eller välmående rosor i vär trädgård. Dock finns det en, som vi själva tyckt vara en sensation:
Rosen med stort R.

För att ta det från  början:
När vi flyttade hit, fanns ett stort, gammalt, omkullfallet körsbärsträd.


Trädet levde bitvis fortfarande men var döende. När det inte fanns mer liv i det återstod förstås bara, att såga ner det. Eller?


                                                                                                         (Foto från 1993.)
Nej, absolut inte. Trädets grenar bjöd på en enastående skulptural skönhet. Inte kunde man såga ner det.
Vi lät det vara. Men vad skulle vi göra? Vi planterade murgröna på marken och placerade en bänk framför den gröna grotta, som bildades under grenarna och njöt av dess skönhet. Kanske skulle vi plantera in något som kunde klättra i grenarna och ge liv åt grenverket?


Vid en resa till England såg vi på Kiftsgate Rosen med samma namn. En fröplanta av  Rosa Filipes, som uppmärksammats och tillåtits växa upp i ett gammal träd.. Jaaaaa! Det skulle vi kunna plantera i vårt körsbärsskrov. Vi smugglade hem en planta. Läste, att den inte skulle vara härdig i Sverige men hittade samtidigt Rosa Helenae, som i mycket tycktes ha samma goda kraftigväxande egenskaper. En planta inköptes och planterades någon meter från 'Kiftsgate'.

Men båda överlevde våra vintrar och båda växte. Mer än vi någonsin trott, att en ros (eller två) skulle kunna växa i Sverige. Och efter några år hade vi en ros (två), som överträffade allt vi sett. Den växer med skott som blir 4-5 meter på en säsong och blev snabbt stor som ett hus. Bortåt 10 meter hög och täckande en yta på närmare 100 kvadratmeter påminde den mest om en lavin.





Eller som ett stort vitt väldoftande moln.


Svårfotograferad och omöjlig, att göra rättvisa på foto, eftersom man inte kan få med hela rosen på en bild.
Översållad med klasar med 100-tals blommor gladde och gläder den oss och vi ansåg, att denna ros nog var det mest spektatulära i vår trädgård. Och framåt sensommaren blir den full av klasar med små nypon.....

                                                                (Dessa nypon fanns på en av fröplantorna i ett närbeläget päronträd.)

Så småningom 'satte sig' körsbärsträdet, som inte längre lunde stå emot rosens tyngd. Men Rosen fortsätter att frodas. Inte längre så hög men nu har den nått fram till häggarna....Vad vi ska göra när det nu ruttna och nertyngda körsbärsträdet helt ger vika vet vi inte.


'Rosen' består alltså (ursprungligen) av två rosor R Helenae numera 'Hybrida' och Rosa Filipes 'Kiftsgate'.



Vid närmre inspektion ser man, att det är två sorters rosor men på avstånd ser man ingen skillnad.
Ovan är båda på samma bild.




Möjligen består idag rosbuskaget också av fröplantor.
För den (de) ger årligen upphov till ett stort antal fröplantor i en stor del av trädgården. Ibland ser vi inte dem förrän de blivit så stora, att de börjat blomma men oftast har vi rivit bort dem.

Men en planta hann växa sig rejält stor innan vi insåg, att det var en fröplanta av dessa. Den är nu nästan 10 meter hög och har helt lagt ett gammalt päronträd under sig.


När vi tittar närmre ser vi, att också denna planta består av flera med både enkla och mer eller mindre fyllda blommor.....




Alldeles i närheten dök ifjor en ny planta upp. I år blommar den med ljuvliga fyllda blommor i stora klasar.


 Självklart får den vara kvar. Vi får väl bygga en ställning till den..... Stor som ett hus.

19 kommentarer:

  1. Å så underbart, älskar både hybrida och kiftsgate, den senare är dock inte härdig hos mig...
    det måste ju vara otroligt kul med dessa olika fröplantor som dyker upp- vilken skatt!
    Må väl! / Ullis

    SvaraRadera
  2. Vilken ros! Kanske en sådan skulle klara sig här i min rätt klimatmässigt tuffa trädgård?
    Vilken tur att ni är så kloka att ni lät körsbärsträdet ligga kvar, en rosdjungel, fantastiskt.

    SvaraRadera
  3. tacksamma fröplantor må jag säga:-) Har också honungsrosor som frös ner i vintras, men kommer med världens kraft nu igen, så makalöst stora som dina blir det ju aldrig, fast de gärna får för mig!

    SvaraRadera
  4. Ullis:
    Kiftsgate frös ner en del under de första åren men den har hela tiden blommat överdådigt. Och årets vargavinter tycks inte ha bekommit den alls.
    Ja, det är spännande med fröplantorna. Jag undrar t.ex. om de möjligen ärvt Hybridans bättre härdighet.

    Sophia:
    Visst är den underbar. Du får väl testa!

    Marie:
    Denna ros känns som ett under!
    Vacker, väldoftande och alltså synnerligen kraftigväxande. Aldrig hade jag väl trott, att en ros kunde bli så stor. Och i Sverige. Jag bor visserligen i zon 1 men den är ju härdig långt upp i landet även om den frusit ner för dig i vinter.

    Eva

    SvaraRadera
  5. ååååååh.....så vackra.
    Tänk så mycket hjälp man har av tiden...och tålamodet...

    SvaraRadera
  6. AnnCharlotte:
    Och lite slarvig trädgårdsstil.....
    Skämt åsido, så tycker jag, att det blev en väldigt stor ros väldigt fort.
    Rosorna planterades förvisso för ca 15 år sedan men var rejält stora efter 5 år. Då var Rosberget också gigantiskt högt men har sackat samman år för år i takt med att körsbärsstommen faller samman. Nu klipper vi friskt i utkanterna för att kunna passera. De är rejält taggiga!
    Eva

    SvaraRadera
  7. Så flott:) Å det må være deilig å ha god plass i hagen til slike store flotte planter:)
    Lurt å bruke døde trær til klatrestativer:)

    SvaraRadera
  8. Vilket härligt inlägg. Så himla kul att läsa hur ni funderat och planerat och hur det gått.
    Tycker att bilderna är fantastiska likt berättelsen. Jag tyckte att jag såg ett päron på bilden med nypon och fick lite bryllor i huvet, men några rader ner fick jag förklaringen. Så om jag förstår rätt, har era två rosor korsat sig? Kul. Vad ska den döpas till?

    SvaraRadera
  9. Hej Eva,
    Ja, Idag har jag gått på virtuell promenad igen och där både sett och hört era trädgårdsljud. Ljuvligt!
    Det är bara o kontatera att er trädgård är helt unik här i landet:-)

    Ha det fint! H.

    SvaraRadera
  10. Vilken underbar ros!!!
    Marita i Björkhagen

    SvaraRadera
  11. Har nu följt med på din trädgårdsvandring. Vilken fantastiskt trädgård!!! Skulle verkligen vilja besöka den. Vilket arbete ni lagt ner. Jag tycker jag jobbar mycket i trädgården. Men aldrig att jag skulle hinna få till det så där. Min trädgård är också bara en bråkdel så stor som din. Hm... blir lite avundsjuk:)
    Ha det gott!
    Kram Marita i Björkhagen

    SvaraRadera
  12. Jag som sett Rosen med stort R i verkliga livet kan intyga att den är svårslagen i storlek, doft och framförallt dess växtplats. Helt fantastisk ros/rosor som svingar sig högt, högt över ens huvud i en alldeles underbart vacker omgivning! Mycket speciell upplevelse att få se giganten när den stod i full blom, tack för det min vän.
    Kram från
    Eva

    SvaraRadera
  13. Hej!

    Oj, vilken fin trädgård du har. Äääälskar alla de höga häckarna och rummen innanför... Helt magiskt!!! Har tittat på filmklippen också... Oj vad inspirerande....

    Lägger till dig direkt i min blogglista... kommer tillbaka :-)

    Ha en skön helg!
    Kram Charlotte

    SvaraRadera
  14. Himmelskt vacker ros!!! Min förhållandevis lilla Helenae låter som en helikopter i blomningstider av alla nektarsamlare - din måste ju låta som Kennedy Airport!!

    SvaraRadera
  15. Linda:
    Det är underbartmed en stor trädgård. För det mesta. Om man bortser för de tillfällen när det ska rensas ogräs eller plockas sniglar eller…….

    Livsnjutaren:
    Jag är gränslöst tacksam för dina ord….

    Annelie:
    Det är härligt, om mina tankar kan ge dig något.
    Fröplantorna (för de är åtskilliga) har ännu inga namn. Tänk om någon kunde få heta Lyngbyrosen eller något liknande? Men sannolikt är de inte så märkvärdiga som jag tycker……. Och jag kallar dem Fröplantorna. Rätt och slätt.

    Hillevissan:
    OJ! Det var stora ord! Dessvärre alltför stora… Men jag är otroligt stolt över dina ord.
    Tack! Tack! Tusen tack!

    Marita:
    Jag niger och tackar.
    Ja, det ligger otroligt mycket arbete bakom. Men om man vill ha det fint, så får man ligga i. Det är lätt att glömma när man är avundsjuk på resultatet. Många vill ha det så här men få är beredda att betala priset i arbetsinsats. För mig är detta lyckan! Och jag tackar för dina ord.

    Skogseva :
    Snart är dina plantor lika stora och lika vackra. Att din växtplats är magisk om än på ett annat sätt, gör inte saken sämre. Jag längtar…
    Kramar

    Charlotte:
    Så trevligt, att du hittat hit och du är så välkommen tillbaka!
    Jag tackar för dina ord och är så glad om jag kan bidra med inspiration!


    Lotta:
    Nog surrar det alltid! Kan bara referera till närbelägna landsortsflygplatsen Sturup, som är som en svag susning jämförelsevis.

    Eva

    SvaraRadera
  16. åh, underbara rosor! kramis semlan

    SvaraRadera
  17. Semlan:
    Jag kan bara hålla med!

    Eva

    SvaraRadera
  18. Vilka underbara rosbilder! Jag letade efter en vit klättrare (Kiftsgate) och hamnade här hos dig. Besökte den engelska trädgården med samma namn i somras och kunde nu inte låta bli att drömma lite om den rosen!

    Vilken av dem är det som ger fröplantor tror du? Jag har en Stor Lykkefund i min trädgård (som jag klipper med häcksax varje år) och har satt några andra honungsrosor nyligen. Tycker de är underbara...och eftersom jag oxå har en stor trädgård passar de.

    Ska kika vidare här nu!

    /Lillianna
    http://tradgards-tankar.blogspot.com/

    SvaraRadera