Likt en fjäril

Nä, livet har inte varit lätt denna sommar.

Utöver olyckor, trädgårstråkigheter och trasslande tekniska prylar har jag haft en tung sommar också på det personliga planet.

Men sorg och oro har trots det varvats med stor och oväntad glädje, värme och gemenskap.




Fjärilarnas närvaro i trädgården gör mig i alla fall lite glad men påminner mig också om kommande höst och om livets flyktighet.

Aktualiserat av att vår mor avled i natt efter en tids sjukdom.

Nyss var hon här.

Nu är hon borta för evigt.

Men mor har i alla fall fått ro och fått sväva bort till andra ängar.

Och likt en fjäril som stiger ur sin puppa möter jag världen med nya ögon.

Sorgsen över att ha vaknat upp så sent men glad, att jag ändå gjorde det till slut.
Innan det var för sent.

Att försöka fånga en fjäril på bild känns lika svårt som att fånga livet självt.
Just när man tror, att man har chansen fladdrar den bort och tillfället glider ur handen.
Men ibland lyckas man.
Åtminstone delvis.
Både i fotojakten och i livet.

Och både vi människor och våra liv har likt fjärilen såväl ljusa, vackra sidor som en mörkare bak- eller undersida.
Men det finns skönhet i allt.
Det gäller bara att lära sig att hitta den. Att se bortom det mest uppenbara.




Det finns skönhet i allt.

Jag är dålig på fjärilar men tror, att de avbildade är (från ovan):
 pärlemorfjäril, påfågelöga och amiral.