Arkitektens tröst

Medan käre maken "pysslade" i växthuset höll jag mig på behörigt avstånd utanför.

 

Tillräckligt långt borta för att inte vara i vägen.

Men tillräckligt nära för att kunna komma ilande när han behövde vidare arbetsledning.

Och för att kunna hålla koll och slå till bromsen när något inte blev riktigt som jag tänkt.

För även om det inte var något avancerat bygge är jag ganska petig.

Blir störd av ganska små "felaktigheter".

Och eftersom jag inte är någon arkitekt, händer det ganska ofta, att jag beskriver hur jag vill ha det men sedan under arbetets gång hittar andra lösningar.

Maken suckar och river bort det han just satt på plats.

Enligt mina direktiv.

Men jag är ingen arkitekt, urskuldar jag mig.

Du är värre än en arkitekt, replikerar maken, som inte är enbart positiv till denna kreativa yrkesgrupp, som enligt honom ofta försvårar det praktiska arbetet på ett bygge.

Nåja, smaken och meningen med den skiljer oss åt.

Också maken och mig.

Men medan han jobbade på i värmen, försökte jag hitta på något meningsfullt att göra alldeles i närheten.

Vilket inte var helt lätt.
Han stod ju mitt i mitt arbetsrevir.

Så jag tröstade mig med kameran, som jag hade framme för att dokumentera omvandlingsnumret.

Började  fotografera några stjärnflockor, som står alldeles utanför växthuset.

En av mina absoluta favoritblommor.
En av dess fördelar är att de frösår sig hejdlöst, vilket innebär att jag då och då kan gräva upp stora ruggar och flytta.

Eller som nu, sätta i stora tunnor för vidare transport när jag väl bestämt mig var de ska få bo.

Velig som vanligt.

Och, som vanligt, kan vara bra att ha.....

Men nu blev jag alldeles fascinerad av alla de vackra blomflugorna, som surrade runt och i dem.

Flyg fula fluga flyg...

Inte var de här fula precis.
Deras getinglika utseende har de för att fåglar och andra insektsätare ska undvika dem i tron att de kan stickas.



Men någon gadd har de förstås inte.

Ett verk av en konstruktör, som verkligen inte behöver tröstas.


Foton på stjärnflockorna får ni se senare.
De kommer att blomma länge till.
En annan av deras goda sidor.

Hemlighuset

Så blev det klart i växthuset.

(Åtminstone för tillfället, för jag kan nog tänkas få fler idéer så småningom.)

Växthuset, som nu har fått ytterligare ett namn: Hemlighuset.

Ett tag tyckte jag, att det var synd, att jag inte kunnat spegelvända huset så, att den nya delen var den, som man kom in i.

Nu känns det enbart mysigt.

Som att gå allra längst in i det heliga, hemliga rummet där bak.

En känsla, som förstärktes när jag satte de gamla pilskärmarna, som inte längre behövdes i den nya delen, på båda sidorna om dörröppningen mellan husen.

I helgen förlängdes vattenledningen och fixerades vid armeringsnätet istället för att bytas ut mot ett rör, vilket vi ursprungligen planerat.

På så sätt kom den längre in mot väggen och den sista brädan kunde därmed sättas på plats.

De tre brädorna, som utgör arbetsbänken har fått ett benpar i ena änden och i den andra är de fästa vid rullbordet från Ikea, som fanns på plats sedan tidigare.



Eftersom vi i vår jakt på användbara brädor hittade några, som var lite väl "patinerade", d.v.s för dåliga för att kunna användas som bänkskivor, fick vi i stället  material till en ram, som käre maken skruvade fast längs hela framsidan och som fick fortsätta runt ikeabordet.

På så sätt får man illusionen, att det faktiskt är en enda lång bänk och inte bara några brädor hopsatta med ett bord.
Och skifferplattorna, som jag lagt på bordet verkar vara infällda i arbetsbänken.

(Bordets "mjölkvita ben" ska få en lätt solbränna utan sol för att smälta in ännu lite bättre.)

Vad som inte syns på fotona är, att vi dessutom satte fast några tunnare brädor (eg. en del av en gammal köksinredning) under bänkskivan. På så sätt fick jag en liten hylla, bara drygt decimetern hög men som rymmer block, pennor och kanske någon trädgårdsbok.

Nu lämnar jag växthuset.
I alla fall på bloggen men i verkligheten är det där jag ofta befinner mig.

Så om ni inte hittar mig, vet ni var jag är.

I Hemlighuset.

Som avslutning en bild av det växthus jag köpte på Blocket för mindre än ett år sedan för ett tusen kronor:

Mellanskillnaden är ett antal arbetstimmar plus en massa gammalt "kanvarabraattha", som jag sparat tidigare och nu plockade fram ur gömmorna.

NU

Nu är den tid när jag tycker, att trädgården är som allra vackrast.

Nu när schersminbuskarna sveper ut sitt överflöd av de ljuvligaste blomster.

Enkla, dubbla eller fyllda.

Men alla (nästan) fulla av den mest förförande doft.

Att hukande gå in genom grinden är att förflyttas in i ett tillstånd av berusande väldoft.

I detta euforiska tillstånd ter sig trädgården nu som en illusion.

Men underbart är kort.

För alldeles för fort kom en natt med regn.

Och så var allt förbi.

De regntunga grenarna tyngdes ner.

Att försöka ta sig fram i trädgården innebär nu, att ständigt bli daskad och duschad av drypande ruskor.

De renvita kronbladen ligger som ett solkigt täcke på den våta marken.

Blir trampade på.

Och illusionen är spräckt.

Men jag tog en paus i häckklipning och ogräsrens.

Önskade, att ni varit här just då.

Men ni är ju här!

Nu!

Röra

Oj, oj, oj vad tiden rusar iväg!

Livet känns just nu som en oändlig röra och jag hinner inte med en bråkdel av vad jag borde och både fotograferande och bloggande har dessvärre hamnat i skymundan.

Jag vet, att jag lovat inlägg om både det ena och det andra och dessutom finns det ju massor, som jag skulle vilja visa och berätta om.

Får försöka börja någonstans och tar avsats i det utlovade inlägget om plantskoledelen.

Men just nu ser det allt annat än trevligt ut där.

Massor av växter överallt och ogräs, som frodas i det fuktiga vädret.

Så här ser det i alla fall ut just nu.

De snygga bilderna hoppas jag kunna bjuda på så småningom.

Av de tusen plantor, som jag förväntade mig av sådder och sticklingförökning har blivit mer än det dubbla...

Småplantor, som tiden inte räckt till för att få ut eller krukat.

 Småplantor, som skulle ha planterats på ytor, som det tydligen inte var meningen att jag skulle odla på (i år...).

Småplantor, som jag tänkte mig, att jag skulle kunna sälja vid en eventuell trädgårdsvisning...
(Återkommer om det.)

Men det mesta går oss emot detta år.

Vädret och alla dess konsekvenser.

Skador och sjukdomar.

Elände och åter elände.

Men jag (vi) kämpar på.

Inser, att detta kommer att bli ett förlorat trädgårdsår men att det förhoppningsvis kommer fler.

Också för oss.

I plantskoledelen trängs alltså ett stort antal småplantor.

Inne i växthuset är det lika fullt.

Jag har börjat kruka en del men det arbetet innebär en ny röra, eftersom antalet krukor inte räcker till.

Så låt oss istället titta in i växthuset.

Kanske minns ni min oförställda förtjusning över mitt förlängda växthus.

I helgen skulle sent omsider den trista bubbelplasten bort.

Tiden har inte räckt till tidigare och plasten har faktiskt fungerat bra också nu.

Den har skuggat och jämnat ut temperaturen inne i växthuset.

Men, usch va fult!

Så jag började dra bort den.

Men aj!

Det blev inte alls bra.

De vita mineritskivorna på gaveln och ena långsidan var minst lika fula som plasten.

Vitt och sterilt.

Jag hade tänkt mig, att vi skulle kunna klä skivorna med brädor men tiden finns helt enkelt inte för detta just nu.
Dessutom finns inte mycket kvar i den gamla brädhögen, som skattats hårt när vi byggt bänkar, bockar, spaljéer och annat.

Så vad göra?

Räddningen blev en flaska med krukfärg!

Skivorna målades.

Det blev förvisso lite mörkare än jag tänkt mig men fullt godkänt.

Inredningen flyttades tillbaka.

Bra!

Kalas!

Men vänta lite!
Något saknas!

Arbetsbänken.

Bordet, platsen, där jag skulle kunna stå och plantera om.

Det, som var en av tankarna bakom tillbyggnaden.

Men jag gillade luftigheten i den nya delen och värjde mig mot att få ännu en väggfast bänk,

 som skulle begränsa min rörlighet.

Till slut lyfte jag i alla fall in en gammal bräda.

Riggade upp den provisoriskt.

Bara för att kunna se och känna hur det skulle bli med en arbetsbänk längs långsidan.

  Och eftersom bänkarna är lite smalare här än i den gamla delen blev det faktiskt inte så trångt som jag befarat.

Efter lite letande hittade jag ytterligare några brädor. Grova och lagom patinerade.
Så när käre maken kom hem, fick han omedelbart såga till två av dem och fixa till ben till dem.

(Den tredje och innersta brädan är ännu inte på plats.)

Vi har fortfarande inte löst avloppet till den gamla keramikvasken, så för tillfället kommer jag att nöja mig med en bunke på bänken under kranen.

Kranen måste dock höjas för att jag ska kunna fylla en vattenkanna under den.

Och så måste anslutningen flyttas, så att den sista brädan ska få plats.

Jag hoppas, att det ska kunna bli klart till helgen.

Men med hjälp av locket till potatislåren ser det helt ut och det fungerar.

Och... behöver jag säga det?
Jag ÄLSKAR mitt lilla glädjehus.

En tillflyktsort när livet kärvar.
En liten hörna, där det råder lugn och ordning trots kaoset utanför.
En plats, där jag har kontroll.

Och bara för att det är så fint........ 

(Tidigare inlägg om växthusets tillbyggnad hittar du här:

http://bakomhacken.blogspot.com/2011/04/drom-och-verklighet.html , http://bakomhacken.blogspot.com/2011/04/vaxthuset-vaxer.html , http://bakomhacken.blogspot.com/2011/04/bade-till-lust-och-nytta.html,  http://bakomhacken.blogspot.com/2011/06/transformation.html#comments )

Nu blommar löken

och göken gal.

I purpurgången knackar näktergalen medan nävorna slår ut.

Igelkottarna har vaknat till liv och fnyser sig genom trädgården.

Idag räddade vi en trött herre, som ramlat i ankbadet i planstkoledelen.

Han simmade runt men förmådde inte ta sig upp för egen kraft.

Lite stöd och därefter lite tröstande och stärkande kattmat och han fnös och pös vidare.

Det växer så det knakar och tiden räcker alls inte till för ens det mest prioriterade.

Fotografering och bloggande har hamnat långt ner på listan.
Inte minst eftersom datorn fortfarande segar och med ett ideligt tickande hotar med att definitivt lägga av.

Ja, så långt kom jag på ett planerat inlägg....
Men jag gav upp.
Datorn segade och svarade inte på mina kommandon.
 Sedan stängde den ner.

Men några bilder hade jag faktiskt fått till, även om de inte var vad jag önskat..
I brist på annat och medan datorn fortfarande är vid liv och som ett tecken på att jag är detsamma, gör jag ett nytt försök.



Här kommer här en kavalkad av foton av de underbara lökarna, som inte bara är så fina i sig själva utan som också  framhäver sina grannar och lyfter ett parti, som annars vore lätt att förbise.

Lökarna och nävorna, som signalerar, att nu börjar det blomma på riktigt.

Som en sommarens aperitif....

Bon appétit!

Lökarna på bilderna är frösådda Allium aflatunense, kirgislök.

Nävorna är den magentafärgade  Geranium 'Ann Folkard' och den lavendelfärgade brunnävan Geranium phaeum 'Walkure'.

På bilden av purpurgången skymtas till höger i bild också den lägre Geranium 'Patricia', som har samma färg som 'Ann Folkard' men som blommar betydligt längre.

Gruppfoto

Vi satt och fikade.

Övervakade av ugglemor i pilen en bit bort.

Jag skämtade och frestade henne med en marmeladmacka...

Då flaxade hon plötsligt till.

Under ett gällt skrikande attackerade hon något i trädet.

Det flaxades och skreks.

Någon som hotade hennes ungar?

Vi rusade till men då såg vi en uggla, som flög iväg.

Lämnade hon sina ungar i sticket?

Men nej.

Ugglemor satt till synes lugnt i trädet.

Bredvid satt en hel drös med ungar......

Men hur många?

Vems?
Har vi två kullar?

Att vi har flera vuxna ugglor visste vi....

Transformation

Maj -09.

Ett övergivet växthus i en övergiven hörna av trädgården.

Vi har just klippt över ytan med gräsklippare.

Trädet till vänster är en stor hägg, som lagt sig ner och också delsvis blockerar växthusets ingång.

Framför växthuset en gammal parabol, som tjänstgjorde som bad till myskankorna för många år sedan.

April -10.

Självsådda clematisplantor har tagit över.

En stackars rhododendron i en plastkruka har kämpat för att inte strypas av skogsclematisen.

17 maj -10.

Jag börjar drömma.

Och planera.

Hittar en gammal kasserad rosenbåge, som jag sätter upp för att markera var jag tänker mig en  gång mot växthuset, där jag vill flytta dörren till den högra gaveln.

21 juli -10.

Det har blivit lite 'Plantskoleverksamhet' men i övrigt inga större förändringar.

Under hösten förlängdes växthuset, vilket jag tidigare berättat om.
(Se här: http://bakomhacken.blogspot.com/2011/04/drom-och-verklighet.html ,  http://bakomhacken.blogspot.com/2011/04/vaxthuset-vaxer.html och  http://bakomhacken.blogspot.com/2011/04/bade-till-lust-och-nytta.html )

 4 juni -11.

Det är städat och rensat.

Dock har ytorna inte stensatts, vilket jag hade hoppats.

Men en spaljésektion har snickrats ihop, liksom ett antal bockar och bänkar.

Vill ni se mer?